Jag är ärligt lite förvånad över att så många är helt främmande för att lämna en tretton(!)-åring hemma själv en natt eller två! Vid den åldern bör man kunna klara sig själv rätt bra.
Men kan inte barnen träffas dagtid ihop med pappan?
Jag hade också sagt nej. De kanske inte alls kommer överens utan behöver hjälp att strukturera upp gräl, eller så lockar den andra med din på dumheter (eller tvärtom då men honom känner du ju). Utöver risken som påtalats med att det skulle vara nån annan då.
Tror jag kunde vara ensam en natt i den åldern (kanske), men inte flera.
En resa du själv inte vill eller har valt...?
Vad skulle det vara för resa?
Varför tar du inte med dig barnet?
Varför kan ingen ni känner vara hemma hos barnet?
Varför kan inte barnet vara hos någon ni känner?
Min människosyn har inget med din oförmåga att vara en ansvarsfull, bra o omtänksam förälder.
Hur kan en pojkvän vara viktigare?
Jag får stora varningstrianglar
Du vet ingenting om denna kompis ni inte träffat IRL
Hen kan vara en gubbe på 40 år med skumma avsikter
Ska en sådan bekantskap introduceras ska det vara med mig närvarande eller i ett naturligt forum.
Mitt barn har en sådan bekant, de visade sig vara en juste kompis, efter att de av en slump hamnade i samma klass. Hen skulle gärna få sova här, men med oss föräldrar hemma.
Skulle jag behöva barnpassning sker övernattningen i en familj med föräldrar hemma. Efter att de träffats IRL.
Ser inga konstigheter med att lämna en 13-åring hemma själv, om man vet med sig att de dels klarar sig och dels har någon att vända sig till om nåt händer (behöver ju inte vara SOS-läge, men nåt går sönder eller så), och det verkar du ju ha fixat. :)
Vad gäller en vän som han och du aldrig träffat känner jag mig lite mer tveksam till, men jag är väldigt nojigt lagd också. Finns det möjlighet så se till att du eller pappan kan träffa den där kompisen innan de lämnas helt ensamma, och uppmärksamma grannarna på läget och se om nån av dem kan kika över oanmälda vid nåt tillfälle (låna socker eller nåt), bara så de kan få en uppfattning om läget.
Själv var jag ensam hemma i en vecka eller så, med föräldrarna i stugan ca 20min bort, och jag hade vänner över som mina föräldrar kände, och det var aldrig några problem. De visste att jag hade koll på läget och litade på att jag hörde av mig om det var nåt eftersom jag alltid kunde lita på att de ställde upp.
Lycka till med operationen!
Befriad från svåra saker i livet???
Tycker du ska dra åt *piiip*.
Jag har bla överlevt cancer men det kanske inte är sååå faligt i din egoistiska värld.
Jag såg till att mitt barn hade sällskap o stöttning o var inte lika egoistisk som du är.
Tror inte på att du ska genomgå någon *stor operation*, för kommentaren...ny pojkvän...den tog ju ordentligt.
Hoppas folk i din närhet reagerar för fy fan!!!
Att en trettonåring är själv hemma några dagar ser jag inga problem med och tycker mest att det är sorgligt var samhället hamnat om folk ser det som ett problem. Hur fasen ska ungarna klara sig som självständiga vuxna bara några år senare om de inte ens kan vara ensamma några dagar vid 13 års ålder?
Anyhow, kompisen däremot hade jag varit tveksam emot. En kompis jag träffat upprepat IRL och hade lite koll på - ja. Men en jag inte träffat som är en nätkontakt, nej. Det hade kunnat lösas genom att detta genast åtgärdas - kompiser kommer på besök några gånger innan samt pratat med dennes föräldrar och helst träffat dem med.
Det kan såklart gå jättebra men det kan också visa sig att den här kompisen faktiskt inte alls är okej på det ena eller det andra sättet. Att man känner någon via nätet betyder ju inte att man vet allt - personen kan ju ha drag, beteenden och vanor som inte kommer fram där men som kan bli ett jättestort problem IRL. Dessutom känner ju du inte alls personen som bara för att 13 åringen tycker att den är asnice måste ju inte man som förälder ha gjort samma bedömning...
En försvårande omständighet är ju att om du ligger inne för operation är du väldigt maktlös att rycka ut om något faktiskt skulle gå snett.
Bitter? Jag? Inte alls lilla du...jag reagerar bara sunt på egoistiska mammor o skylla ifrån sig....det vet ju du verkligen hur man gör.
Otrevlig...lilla du, den bjuder jag på.
Om du tror mig eller inte, rör mig inte i ryggen o med det sagt tackar jag för mig...
