Anonym (x) skrev 2019-10-05 01:19:08 följande:
Mina föräldrar skilde sig, och mamma träffade en ny man som hon dejtade ett tag. Jag var typ sju-åtta år tror jag, och hade hela mitt liv tassat in till mamma och pappa på nattkvisten. Så vaknade jag på natten och gick in till mamma och hennes kille. Då tog han på mig på ett sätt som inte var okej, även om det kanske inte var riktigt "illa". Det var liksom svårt att sätta fingret på vad som var fel - eller det var väl olämpligt i sig att han ens tog på mig egentligen.
Jag berättade för mamma, men hon trodde inte på mig - sa att jag nog hade missförstått. Jag blev förvånad för jag visste ju att hon tyckte det var fel att göra som han gjort.
Det tog slut mellan dem inte så långt efteråt. Hon träffade andra killar, men jag gick aldrig in till henne igen på natten, inte ens när hon sov ensam.
Tror inte pappa skulle blivit så värst glad om han fått veta :/
Så ledsen för din skull? ledsen för att din mamma inte trodde på dig och kastade ut honom med huvudet före???? din mamma svek ditt förtroende villet aldrig borde få hända hur jobbig sanningen än är att ta in. Du borde berätta för din pappa och prata med din mamma igen om du klarar det. För att sätta ord på det du tänker och undrar kring hur din mamma tänkte. Vi måste våga prata om det svåra för att inte acceptera att tystas ner. Kramar till dig.