Peter1975 skrev 2019-09-22 17:06:00 följande:
En far älskar sina barn oavsett vad..
Anonym (Lärare) skrev 2019-09-22 16:19:34 följande:
Det låter som om det hade varit bra att försöka komma fram till vad som orsakar din sons beteende. Det han gör hemma och i skolan är inte sådant som andra barn i hans ålder normalt gör. Visst är det ganska vanligt att inte torka sig, men inte att kleta det på möbler eller jaga kompisar med det... Att inte interagera med de andra är också väldigt ovanligt.
Jag tycker att du ska kontakta skolhälsovården och se om de kan göra en utredning, eller den vanliga vården. Det är olika vilken väg som går snabbast, så kolla båda. Kan mammans frånvaro ha med saken att göra?
Jag hör vad du säger, jag respekterar din åsikt som lärare och som har erfarenheter med hur barn integrerar med varandra. Det som dock blir motsägelsefullt är varför psykologen sade att vi skulle avvakta medan alla här säger att jag ska göra en utredning. Nu tror jag ju inte det men jag skulle inte vilja veta att det är något fel på mitt barn, det tar emot som pappa. Jag ska nog kontakta skolan men är rädd att det ska bli en för hård smäll.
Vad tror ni att det rör sig? Jag vill förbereda mig mentalt.
Det är vanligt att föräldrar, precis som du, inte vill göra någon utredning, för att de vill inte veta att "det är något fel" på deras barn. Fullt förståeligt! Men tänk på att syftet med en utredning/samtal/kartläggning är att hitta sätt för de vuxna kring barnet (du, lärare, osv) att få reda på hur de ska göra för att göra det bättre för barnet.
Jag är absolut ingen expert, men funderar på om det kan vara något psykologiskt, tex reaktion på något som hänt tidigare. Då kan han bli hjälpt av samtal med kurator el dyl. Det kan också vara något neuropsykiatriskt, som i så fall är ett mer bestående funktionshinder. (autism, adhd, osv) I så fall kan han vara hjälpt av att lära sig förstå hur han fungerar, och alla vuxna kring honom kan lära sig hur de ska bemöta honom, vilka starka sidor han har som man kan bygga vidare på, osv.
