Skulle ni acceptera?

Det är en intressant frågeställning.

Jag tror inte någon tycker att det är okej att använda sådana ord till någon, det tror jag inte din man tycker heller i själ och hjärta.

Det är ingenting som bara ska kunna passera utan åtgärd för vem vill leva i en relation där man behandlar varandra med förakt och hat istället för värme och kärlek?

Samtidigt reagerar vi människor med ilska ibland och då händer det ofta att vi går över gränsen. Jag tycker det är mänskligt att ibland tangera vad som är okej. Dock är det viktigt att man efteråt kan prata om det och kunna erkänna sina felsteg och be om ursäkt för dem.

Så nej, jag tycker inte att man ska acceptera detta beteende, men vad lägger du i frasen "att inte acceptera"? Jag tänker att i en relation kommer båda från olika sammanhang som har olika gränser för hur "hemskt" olika fraser och beteenden är. Att leva tillsammans innebär till viss del att kalibrera sin egen moraliska uppfattning till en gemensam måttstock om hur kommunikation ska gå till. Så jag menar att man i relationen behöver visa sina egna gränser och lyfta vad man tycker är okej och inte så att man kan hitta en gemensam grund till var gränserna går.

En annan aspekt är förstås hur er relation ser ut i övrigt och vad du önskar med er relation. Har du exempelvis tröttnat på relationen och din man innan, kanske detta beteende blir droppen och du bestämmer dig för att lämna. Anser du istället att er relation är fylld av kärlek och värme, kanske det är dumt att låta en enda sådan incident förstöra den, utan diskutera situationen och försöka hitta lösningar inför framtiden.

Sedan är det förstås viktigt att försöka förstå vad som provocerade din man och orsaken bakom hans kraftiga reaktion. Blev han arg för att du ifrågasatte honom inför barnen och provocerade fram ett bråk? Tyckte han att det var en fruktansvärt orättvis beskrivning när du berättade att du gjorde allt hemma i vanliga fall. Eller hade han haft en verkligt jobbig stund med barnen och hade ansträngt sig till sitt yttersta för att du skulle få avlastning och därför blev ilsken när du inte verkade uppskatta hans ansträngningar?

Det där vet vi ju inte förrän du pratar med honom och diskuterar hans orsaker. Det ursäktar inte hans ord, tycker jag, men kan skapa en viss förståelse för hans utbrott.

Ja, det är inte själva ordvalet utan personangreppet från TS som jag tycker är fel.

Jag tycker inte att det är ett omöjligt scenario att "Håll käften" kom från en frustration inom mannen över något. Det ursäktar inte beteendet, men är ändå relevant i sammanhanget.

Egentligen spelar det ingen roll om det är en person eller 100 personer som påstår något om en person. Det blir inte mer sant för den sakens skull. Jag tänker att det är svårt att försvara sig mot ett påstående som är så övergripande. Det är därför jag tycker man ska citera ordagrant om man vill komma med sådana anklagelser. Och då passar det bättre att man gör det i den tråd det gäller. Man kan ju även tänka sig att personen har tagit intryck av kritiken och ändrat sig, så då ska han väl inte behöva ha stämpeln på sig i alla nästkommande trådar?

Jag har sagt hela tiden att jag själv inte tycker att det är okej att säga "Håll käften" till någon. Även i de två inlägg av mig som har blivit anmälda och borttagna. Inte ens en stark provokation kan ursäkta ett sådant beteende, tycker jag även om det kan vara en förklaring.

Men det jag tyckte var intressant i diskussionen var andras rättighet att framföra svar till TS som gick emot hennes åsikt. Det har jag märkt i många andra trådar också, d.v.s. att trådskrivare går till angrepp om någon kommer med en avvikande åsikt. Ofta med argumentet att majoriteten tycker något annat. Det är tråkigt om potentiellt intressanta debatter solkas ner p.g.a. att vissa åsikter censureras bort av anmälningar och angrepp.

För även om jag tycker helt motsatt som "Giftskåneman", så tycker jag att han har rätt att framföra sin åsikt och att motsatta tankar än vad jag har ändå har plats i en diskussion.

Jag tolkade dig så.

Vad säger din man om situationen? Kan ni prata om problemen? Vad vill du få hjälp med av dem som är i tråden?

Okej. Jag hoppas att du inte kände dig kränkt av mig och mina tankar, det var inte meningen i så fall.

Iaf så tänker jag att om ni inte kan prata om en sådan här situation och om du alltid tvingas ansvara för hus och hem och att du får otrevliga ord kastade emot dig hemmavid har ni ett stort arbete att påbörja att ändra sakernas tillstånd. För du vill väl inte ha det såhär i fortsättningen?

Kanske ni kan gå i parterapi, börja prata om problemen eller göra ett kontrakt där det framgår vem som ska göra vad i en rättvis fördelning av hemmasysslorna.