Sverige har gått ifrån att vara ett religiöst land till extremt sekulariserat, hur kunde det ske? Varför?
Och varför är det nästan bara Sverige som blivit sekulariserat jämfört med andra länder där majoriteten fortfarande är religiösa?
Det skrämmer mig att Sverige blivit såhär..
En kommentar från Christopher Hichens:
">
På medeltiden fanns det tre "maktfaktorer" i nästan vartenda europeiskt land, Kungen, adeln och kyrkan. Dessa tre ville öka sin makt och enda sättet att göra det utan att kriga med ett annat land var att minska någon annans makt.
I Sverige var både kung och adel (samt rätt stora delar vanligt folk) rätt trötta på kyrkan. De beskattade folk, kung och adel kunde inte rå på dem. Men Gustav Vasa (Glömt årtal, men det där är lättgooglat) blev inspirerad av Martin Luther.
Martin Luther ville minska kyrkans makt, och göra kyrkan till en religiös plats och inte en affärsverksamhet (Som katolska kyrkan hade utvecklats till). fan vad bra! Tänkte Gustav Vasa och sa att näe nu jävlar slutar vi vara katoliker och blir protestanter istället.
Protenstantismen är väldigt sträng, men då kyrkan är svag, och vill vara svag blev Kungen stark.
Istället för att dyrka kyrkan utvecklade vi en personkult kring Kungen. Med kung och nationalism som förenade folk istället för religion. Kungen var utnämnd av Gud, så vad skall man då med kyrkan till? Man var inte så mycket Kristen som Svensk i identiteten. För en modern referens kan vi hävda att man var mer SD än som tidigare KD. Där religionen är en del, men underordnat folk, land istället för tvärtom, där religion är det viktigaste och folk och nation är underordnat.
Sedan minskades nationalismen (Med ett litet uppsving idag) men vi behöll sekularismen.
Jag har andra hobbys än religion, så bryr mig inte ens.
Och vi är så oreligösa vi kan vara i detta land, och det ändras inte för ett par muslimer.
På medeltiden fanns det tre "maktfaktorer" i nästan vartenda europeiskt land, Kungen, adeln och kyrkan. Dessa tre ville öka sin makt och enda sättet att göra det utan att kriga med ett annat land var att minska någon annans makt.
I Sverige var både kung och adel (samt rätt stora delar vanligt folk) rätt trötta på kyrkan. De beskattade folk, kung och adel kunde inte rå på dem. Men Gustav Vasa (Glömt årtal, men det där är lättgooglat) blev inspirerad av Martin Luther.
Martin Luther ville minska kyrkans makt, och göra kyrkan till en religiös plats och inte en affärsverksamhet (Som katolska kyrkan hade utvecklats till). fan vad bra! Tänkte Gustav Vasa och sa att näe nu jävlar slutar vi vara katoliker och blir protestanter istället.
Protenstantismen är väldigt sträng, men då kyrkan är svag, och vill vara svag blev Kungen stark.
Istället för att dyrka kyrkan utvecklade vi en personkult kring Kungen. Med kung och nationalism som förenade folk istället för religion. Kungen var utnämnd av Gud, så vad skall man då med kyrkan till? Man var inte så mycket Kristen som Svensk i identiteten. För en modern referens kan vi hävda att man var mer SD än som tidigare KD. Där religionen är en del, men underordnat folk, land istället för tvärtom, där religion är det viktigaste och folk och nation är underordnat.
Sedan minskades nationalismen (Med ett litet uppsving idag) men vi behöll sekularismen.
Jag bor i Grekland och i allmänhet älskar jag det här landet men en av de största sakerna jag ogillar är att de flesta är så religiösa här och staten och kyrkan är inte helt skild från varandra.
Det är inte bara det att de tror på Gud som stör mig, men också att religionen har färgat många av deras åsikter om annat.
Till exempel så är kyrkan här emot homosexualitet, homosexuella par får inte gifta sig i kyrkan. Det talas om homosexualitet som att det är en sjukdom, och något som måste botas. Förlorade själar och hela den biten. Äldre greker har blivit inpräntade med det här, yngre är lite mer liberala men en vanlig åsikt är ungefär att ?jag har inget emot homosexualitet, bara de inte gör det framför mig?. Och man vill inte att ens barn ska bli ?bög?.
Kyrkan här har också en sträng syn på kvinnan, hon står absolut under mannen. Bara män kan bli präster, och det är i regel förbjudet för kvinnor att gå in i en kyrka om de har mens för att då är de orena. Alla kvinnor följer inte den här regeln idag, men nog skickas en signal till dem att mens är något orent.
Även fast det inte märks vid första intrycket, så genomsyrar grekiska kyrkan hela samhället. Folk har en enorm respekt för kyrkan och tron. Även fast det idag finns många som inte tror, så uttalar de sällan detta. Att vara ateist kan vara stötande. Alla antar att man ska tro. Ett exempel på detta är att vid varje skolstart så närvarar en präst som ska välsigna året. Alla går med på det här, det är tradition och de flesta tycker inte att det är något konstigt. Jag tycker att det är fruktansvärt fel. I religionskunskapen i skolan här utgår man ifrån att grekiskortodoxa religionen är den rätta och sen pratar man bara lite löst om andra religioner. Om man är av en annan religion så får man ge ett intyg och behöver inte gå på lektionerna (istället för att göra undervisningen mer objektiv!).
Nu på senare år har det skett små framsteg att skilja mer på stat och kyrka.
Min grekiska svärmor är som alla andra i hennes by religiös, hon har vuxit upp med att en skötsam medborgare ska gå i kyrkan under högtider och varje söndag, att man ska fasta vissa tider på året, och hennes religion och kyrkan är en stor del av hennes liv. I byn fjäskas det mycket för kyrkan, när kyrkan har insamlingar måste man bidra (och vem ger mest), köpa ikoner till kyrkan (för att få en bättre plats i himmelen??) och självklart måste man gå på gudstjänster så ofta man kan, inte bara för Guds skull men för att också grannar och andra bybor ska se att man går.
Under de åren jag bott här har jag fått en sån avsmak för kyrkan så det finns inte. Jag är så emot det att jag inte finner ord.
Jag döpte mina barn för att så gör alla här och för att grekiska släkten ska bli glada. Det var den hemskaste upplevelsen både jag och mina barn varit med om, barnen gallskrek i en timme (tvillingar), jag kände bara varför utsätter jag dem för det här?? Grekiska släkten stod och skrattade och tyckte att det är så det är ingen big deal, medan svenska släkten stod som förlamade..(kommer aldrig glömma deras miner det var lite komiskt mitt i alltihop faktiskt).
Religionen fördummar människor, att folk inte fattar att det här är förlegat är bortom all vett.
MEN...jag försöker att visa respekt för de människor som tror. De har vuxit upp så och då är det förståeligt att de tror på detta. Precis som vi svenskar har de åsikter vi har för att vi vuxit upp i Sverige. Vi är alla formade av vår omgivning. Det är bra att inte glömma bort heller. Och ja vi ateister kanske inte ska vara så kaxiga egentligen, det är ju inte som att vi vet med all säkerhet var allting kommer ifrån.
Jag bor i Grekland och i allmänhet älskar jag det här landet men en av de största sakerna jag ogillar är att de flesta är så religiösa här och staten och kyrkan är inte helt skild från varandra.
Det är inte bara det att de tror på Gud som stör mig, men också att religionen har färgat många av deras åsikter om annat.
Till exempel så är kyrkan här emot homosexualitet, homosexuella par får inte gifta sig i kyrkan. Det talas om homosexualitet som att det är en sjukdom, och något som måste botas. Förlorade själar och hela den biten. Äldre greker har blivit inpräntade med det här, yngre är lite mer liberala men en vanlig åsikt är ungefär att ?jag har inget emot homosexualitet, bara de inte gör det framför mig?. Och man vill inte att ens barn ska bli ?bög?.
Kyrkan här har också en sträng syn på kvinnan, hon står absolut under mannen. Bara män kan bli präster, och det är i regel förbjudet för kvinnor att gå in i en kyrka om de har mens för att då är de orena. Alla kvinnor följer inte den här regeln idag, men nog skickas en signal till dem att mens är något orent.
Även fast det inte märks vid första intrycket, så genomsyrar grekiska kyrkan hela samhället. Folk har en enorm respekt för kyrkan och tron. Även fast det idag finns många som inte tror, så uttalar de sällan detta. Att vara ateist kan vara stötande. Alla antar att man ska tro. Ett exempel på detta är att vid varje skolstart så närvarar en präst som ska välsigna året. Alla går med på det här, det är tradition och de flesta tycker inte att det är något konstigt. Jag tycker att det är fruktansvärt fel. I religionskunskapen i skolan här utgår man ifrån att grekiskortodoxa religionen är den rätta och sen pratar man bara lite löst om andra religioner. Om man är av en annan religion så får man ge ett intyg och behöver inte gå på lektionerna (istället för att göra undervisningen mer objektiv!).
Nu på senare år har det skett små framsteg att skilja mer på stat och kyrka.
Min grekiska svärmor är som alla andra i hennes by religiös, hon har vuxit upp med att en skötsam medborgare ska gå i kyrkan under högtider och varje söndag, att man ska fasta vissa tider på året, och hennes religion och kyrkan är en stor del av hennes liv. I byn fjäskas det mycket för kyrkan, när kyrkan har insamlingar måste man bidra (och vem ger mest), köpa ikoner till kyrkan (för att få en bättre plats i himmelen??) och självklart måste man gå på gudstjänster så ofta man kan, inte bara för Guds skull men för att också grannar och andra bybor ska se att man går.
Under de åren jag bott här har jag fått en sån avsmak för kyrkan så det finns inte. Jag är så emot det att jag inte finner ord.
Jag döpte mina barn för att så gör alla här och för att grekiska släkten ska bli glada. Det var den hemskaste upplevelsen både jag och mina barn varit med om, barnen gallskrek i en timme (tvillingar), jag kände bara varför utsätter jag dem för det här?? Grekiska släkten stod och skrattade och tyckte att det är så det är ingen big deal, medan svenska släkten stod som förlamade..(kommer aldrig glömma deras miner det var lite komiskt mitt i alltihop faktiskt).
Religionen fördummar människor, att folk inte fattar att det här är förlegat är bortom all vett.
MEN...jag försöker att visa respekt för de människor som tror. De har vuxit upp så och då är det förståeligt att de tror på detta. Precis som vi svenskar har de åsikter vi har för att vi vuxit upp i Sverige. Vi är alla formade av vår omgivning. Det är bra att inte glömma bort heller. Och ja vi ateister kanske inte ska vara så kaxiga egentligen, det är ju inte som att vi vet med all säkerhet var allting kommer ifrån.
Fast vi är ju bra mycket närmare sanningen än vad som står i en bok ihopkokad för 2000 år sen, med den världsuppfattning de hade då...