Ni som skaffar barn
Gina43 skrev 2019-09-12 06:56:04 följande:
1. Vad menar du ska ändras och på vilket sätt (vad vill du uppnå med tråden)?2. Menar du att det var bättre förr?
3. Är vi i Sverige sämre på att vara närvarande föräldrar än föräldrar i andra industriländer eller menar du rent generellt?
Är det meningen att friska vuxna ska jobba mindre eller ska vi tillbaka till hemmafrumodell? Säg hejdå till stora delar av svensk välfärdsmodell som bygger på att alla ska jobba och bidra (och till senare tids jämställdhetsutveckling).
Det var inte bättre förr, då man jobbade 6-dagarsvecka eller mer och inte hade reglerad arbetstid som vi har idag. Inte heller den tid då folk slet på fälten. Vi kan dessutom inte gå tillbaka till hur det var förr eftersom samhället inte ser ut så idag. Vi har inte bondesamhället kvar med släktingar som tar hand om barnen medan de som måste jobba gör det. Tror du att hemmafrun förr satt och lekte med sina barn (innan det fanns moderna hjälpmedel som tvättmaskin, ångstrykjärn, diskmaskin eller ens vatten från en kran i huset)?
Dina påstådda umgängestimmar är kraftigt underdrivna och du gör skeva antaganden. Vilket barn med läxor går och lägger sig kl 18-19 efter att ha kommit hem kl 16-17? Tror du dessutom att barn alltid vill hänga med sina föräldrar? När de är riktigt små så är det givetvis så, men det är en kort period av livet. Min son på 5 år frågar redan efter lekkamrater efter förskolan och vill ha playdates hela tiden. Min väninnas son på 13 år vill vara ifred på sitt rum och har själv velat gå på en massa aktiviteter om helgerna (och givetvis är förälder med då - mamman åker som en skottspole och stressar sönder sig själv i familjens "taxiverksamhet")
Personligen känner jag mig inte träffad av ditt inlägg. Jag tror inte att det var bättre förr. Och jag är helt övertygad om att föräldrar i Sverige gör då gott de kan, att de älskar sina barn och vill umgås med dem så mycket de kan. Jag tror inte på att skuldbelägga dem.
Med ovanstående sagt tycker jag kanske att en bov/ett stort problem i familjelivet snarare är det uppkopplade samhället och alla mobiltelefoner som gör oss "frånvarande i stunden" och att föräldrar stirrar i skärmar för mycket. Och jag är inte övertygad om den svenska modellens individualism och hur det påverkar familj, sammanhållning och fokus. Men det är andra saker än det du pratar om.
Väl rutet!
Tycker inte det är någon större skillnad nu mot på 80/90-talet heller när jag växte upp. Pappa hade eget företag = aldrig hemma. Mamma jobbade 8-16, kom hem 17, fixade käk som skulle vara klart prick 18 för att resten av familjen inte skulle gå bananas. Vi ungar hade det najs på fritids. Man lekte ändå hellre med kompisar än å sitta hemma och uggla med päronen.
Istället för mobiltelefoner så läste mamma enorma mängder böcker och ville gärna göra det ifred när hon hade tid. Pappa var i sitt garage och mekade. Inget jag lider av idag som vuxen.
Vid frukostbordet satt föräldrarna gömda bakom en 3 meter stor DN och läste sina morgonnyheter precis som att vi gärna stirrar in i en skärm och läser aftonblaskan och facebook till kaffet.