Äppeljuicen skrev 2020-01-31 06:02:22 följande:
Jag känner igen mig och förstår precis hur du känner. När vi fick beskedet angående moderkaksprovet grät jag i telefon när läkaren ringde mig. Sen det tidiga ultraljudet har vi varit på många ultraljud! Och i princip alla har sett ganska bra ut. Hjärtfelet vår bebis har, vad, är det vanligaste och den typen växer oftast ihop av sig självt eller så behövs endast ett ingrepp som gör barnet hjärtfriskt. Även om man inte vill utsätta sitt barn för eventuell operation så förklarade fosterkardiologen att denna typ av operation i princip aldrig misslyckas. Efter det blev vi så lättade att det ändå inte var ett allvarligt hjärtfel. Även peva, klumpfot, upptäcktes på det uttökade ultraljudet på båda fötter. Vi som aldrig stött på fenomenet tidigare var såklart oroliga men efter att ha läst på och besökt ortoped så är detta behandlingsbart och 96% av alla vuxna med behandlad peva har fullt fungerande fötter.
Magnetröntgen visade också nu att det inte fanns något annat avvikande på bebisen så nu äntligen börjar jag bli lite pepp på att ordna inför förlossningen.
Jag har varit väldigt nedstämd hela graviditeten och känslig för stress, mest troligen för alla extra kontroller och olika besked man väntar på.
Känner du dig ledsen så be din barnmorska om samtalsstöd så tidigt som möjligt så du får hjälp att bearbeta er situation. Försök även att inte ta ut någon sorg i förväg för det kan lika gärna vara så att det inte är något avvikande trots den breda nackspalten och om det är något så kan det vara "lindrigt" som jag tycker det är i vårt fall. Vill bara skicka en stor kram!