Min 2 åring vill bara somna i min famn

Jag tänker att man kan ha samma tanke som din man men mycket snällare. Helt enkelt ställa krav på att hon ska ligga stoll, annars går du ut. Man orkar liksom inte sitta i ett mörkt rum en timma varje kväll.

Så var tydlig med att du sitter där - om hon är tyst och ligger still. Annars går du ut. För när du väl ska sitta där tyst så är det ju sovdags, inte pratdags.

Och ja, vi har suttit hos barnen tills de somnat i flera år så jag vet hur det känns.

Men snälla nån det är klart man inte skriker åt barnet så det får gråta sig till sömns! Barnmisshandel!

Du behöver ny rutin, låt henne ligga i sängen, du sitter på golvet bredvid och pratar lite lugnt, kanske sjunger en stump, men du lägger envist tillbaka henne i sängen om hon reser sig upp, du är vänlig men bestämd! Första kvällarna kommer det att ta timmar, sedan kan du flytta dig längre och längre bort. Det kommer att gå men du måste ha tålamod.

Och du och pappan måste prata ihop er om barnuppfostran!

Tar det lika lång tid oavsett vilken tid ni lägger henne? Tänker om ni lägger henne för tidigt så att hon inte är tillräckligt trött för att somna.

Sedan tänker jag att det finns mellanting mellan ditt och din mans sätt att natta. Man kan vara tydlig utan att skälla. Man kan krama henne men ändå hålla hårt på att hon inte får prata eller böka omkring. Prova tex att säga att: jag ligger gärna här och gosar med dig tills du somnar men då måste du ligga stilla och vila. Låt bli att svara när hon börjar prata, säg att du gärna lyssnar imorgon men att det är dags att sova nu så nu är vi tysta.

Ni kan ju tex sätta en tydlig gräns som att efter att lampan släkts så pratar man inte mer. För det är ju ändå mysigt och värdefullt att få en liten stund att prata just innan man somnar.

Vid 2 år har jag tagit bort dagsömnen. Sedan har vi aldrig haft kolsvart i barnens rum, utan de har alltid haft nattlampa. Jag har suttit bredvid sängen och läst eller något.

Visst är det effektivt att göra småbarn ledsna på kvällen, så de gråter sig trötta, men snällt är det ju inte. Jag skulle inte acceptera din mans metod.

Jag brukade säga ungefär att ?jag vill gärna sitta hos dig när du somnar men om du stökar/studsar/pratar eller vad nu barnet gör så vill jag inte sitta här utan då går jag ut så länge?

Vi har inte börjat gå ut ur rummet när de är vakna förrän långt senare så där har jag inga råd. Vi kände att det är inga problem att sitta där - OM barnet har fokus på att sova.

Hur ska du ha det egentligen, du skrev själv i TS:

Men han är superhård mot henne! Han lägger henne ner i sängen direkt, sätter sig en bit bort och ryter på henne att ligga stil om hon rör sig, att vara tyst om hon säger nåt. Väldigt barskt! Då blir hon ledsen och vill kramas men han skäller ?Tyst! Ligg still!? som svar.

Skäller och ryter skulle jag absolut klassa som att skrika.

Visst, det kanske inte är FYSISK barnmisshandel, men tror du på riktigt att ert barn mår bra av den behandligen? Skulle DU må bra av den behandligen?

Så ja, jag skulle klassa det som barnmisshandel.

Min äldsta somnade brevid mig i soffan tills han var 3.5 år. Tvååringen somnar fortfarande brevid mig i soffan, och bebisen somnar vid bröstet eller i min famn.

Allt för att dom ska känna sig trygga och älskade.

Tror du att ert barn känner sig tryggt och älskat när din man nattar?

Vårt barn tog också eeeeeeevigheter att natta när vi låg bredvid, och hon höll på och skulle peta i ögonen på oss mm så det var inte mysigt alls utan bara irriterande. Till slut tröttnade jag och sa att hon fick somna själv medan jag grejade utanför. Då var hon ca 2 år. Givetvis hade vi en mysstund först med saga och godnattkram men sen gick jag ut. Första kvällen ropade hon 1000 gånger och hoppade upp ur sängen så jag fick leda tillbaka henne, men efter en vecka somnade hon på 10-30 min istället för timmar. Helt underbart! Man får vara lite sträng och inte rusa in för minsta lilla, samt avstyra alla "jag är törstig" och "jag är hungrig" genom att hänvisa till att barnet både ätit och druckit precis innan läggdags.

Barn är såklart olika men i vårt fall blev det mer och mer uppenbart att dottern använde oss för att hålla sig sysselsatt och vaken. När hon var ensam blev det tråkigt och hon kunde somna fortare.

Nja att lämna rummet när de var vakna gjorde vi typ i sexårsåldern. Då fick de börja läsa bok och släcka sen. Så det är ju en annan sak än en tvååring. Vi hade inte ambitionen med det tidigare.

Men då i yngre ålder så sa jag att jag går ut ur rummet om du inte ligger still och då gick jag ju ut om de fortsatte. Men sen kom jag in igen och gav dem en ny chans att ligga stilla.

Men kram kan du ge henne där hon ligger, dvs hon ska inte upp ur sängen för kram. Vatten har du förberett i en mugg på sängbordet så vill hon dricka sätter hon sig bara upp och du ger muggen. Dvs inget av det där ska leda till att kliva upp ur sängen.

Toppen!

Och om du behöver lämna rummet, betona det positiva i att du vill vara med henne när hon somnar men om hon inte försöker sova så kan du inte vara där. Typ. Dvs inte massa hot och skrämsel utan vända på det.