Anonym (3 vänner) skrev 2019-08-27 20:20:28 följande:
Jag har 2 vänner som blev gravida vid 17års ålder och dom fick barnen strax innan 18. Vi gick 2a året på gymnasiet så dom hann gå klart 2an och när vi andra skulle påbörja 3e året så var dom mammalediga.
Året efter (när vi andra slutade) så påbörjade dom 3e året och deras barn började på förskola.
Bägge vännerna bodde hemma hos sina föräldrar men tog hand om sina barn själva. Visst kunde deras föräldrar ställa upp med barnvakt nån lördag då och då men tjejerna tog sina ansvar.
Den ena vännen är idag barnmorska och har 2 andra barn till med samma kille.
Den andra mamman började jobba på lager efter studenten och har ett till barn idag med sin nya, som hon gifte sig med för 2 år sedan. Hon läser nu till mäklare.
Den 3e vännen gick det inte så bra för. Hon fick visserligen barn efter vi tog studenten och tog hand om barnet i 6 månader sen lämnade hon sin bäbis hos hennes mamma och drog utomlands. Hon lät mamman ta över vårdanden av barnet.
Idag så försöker hon få tillbaka kontakten med sin 12åring men barnet vill inte ha nån relation till henne utan ser mormor som sin mamma.
Vi är födda 1988.
Frågan är vem du är. Det finns ju inte 2 alternativ som dessa ovanför, där det går jättebra eller superdåligt men anser du dig tillräckligt stark och mogen där du inte längre är den första prioriteringen eller aldrig mer kommer få vara självisk?
Kommer du orka med ett så pass stort ansvar och inte få vara fri till att göra vad du vill?
Jag har alltid velat ha barn och jag vet att det såklart kommer bli tufft men om jag känner mig rätt kommer jag ha styrkan till det. Jag är mogen av mig och jag är inte självisk.
Men det är så svårt att säga eftersom man inte varit mamma innan och inte vet hur det är.
Men de jag vet säkert är att jag aldrig hade kunnat ge min mamma vårdnaden om mitt barn som din vän gjorde, det är ju mitt ansvar och det vill jag inte sätta på min mamma.
Jag är fortfarande kluven över mitt val och måste fundera över detta riktigt noga. Tack för svaret!
