får knappt träffa mina barn, vårdnadstvist

Jag jobbar heltid. Bor i en hyreslägenhet sen 10 år tillbaka. Lämnar rena prover sen 3 månader tillbaka, 3 dagar i veckan.
Jag försöker att vara där för mina barn, ge dom massa kärlek, lyssna på dom, hitta på roliga saker men även vara hemma och mysa. Har aldrig förekommit något våld.

Missbruk påverkar alla närstående negativt. Dina barn är inga undantag.

Vet du hur du ska gå till väga för att ta reda på om något är trasigt och hur det i så fall kan lagas?

Vad har du genomgått för behandling för ditt missbruk? Känner du att den behandlingen du fått varit tillräcklig?

Det är svårt detta. Jag förstår att du är förtvivlad ts men jag kan inte låta bli att tänka mig in i pappans sits och inse att jag nog skulle kunna göra precis som han gjort. Att varje vecka lämna sina barn till en missbrukare måste kännas fruktansvärt. Den oron - är det den här veckan hon kommer att trilla dit igen? Och ändå har han gjort det under många år, tills ni hörs av en kväll och du är uppenbart berusad. Det spelar ju ingen roll om du går och testar dig och visat att du var nykter igår, oron handlar ju om vad du gör i morgon. Att han inte agerar rättsligt korrekt är en sak, jag har full förståelse för hur han agerar som förälder och att han vill göra allt för att skydda sina barn.

Jag säger ingenting om vad man kan få. Uppenbarligen kan många missbrukare få ta hand om sina barn och i vissa fall funkar det bra och i vissa fall blir det katastrof. Det kan vi väl alla enas om är fakta. Hur det kommer att gå i ts fall vet vi inte och av vad det verkar i tråden har hon goda möjligheter att få tillbaka barnen vid en rättsprocess.

Jag har skrivit om hur jag skulle reagera om jag var ts barns andra förälder. Att jag skulle vilja hämta barnen och skydda dem om mitt ex fick återfall, att jag alltid skulle gå runt med en hård knöl av ångest i magen av att inte veta om och när det kommer skita sig nästa gång.

Min pappa utvecklade alkoholism när jag var ung vuxen och har jag därför haft den där klumpen i magen, även om den gällde min förälder och inte mitt barn. Jag har upplevt hur missbruket tar över allt annat som är viktigt i livet. Och jag har också varit med om snedstegen, när man började våga tro att allt var okej och vips var han ute och körde bil och drack vin samtidigt.

Sen är det möjligt att just den här pappan gör det han gör av rent själviska skäl för att kunna flytta och då är det ju extra synd om barnen som inte riktigt har någon förälder som klarar av att sätta deras främsta först.

Det är svårt detta. Jag förstår att du är förtvivlad ts men jag kan inte låta bli att tänka mig in i pappans sits och inse att jag nog skulle kunna göra precis som han gjort. Att varje vecka lämna sina barn till en missbrukare måste kännas fruktansvärt. Den oron - är det den här veckan hon kommer att trilla dit igen? Och ändå har han gjort det under många år, tills ni hörs av en kväll och du är uppenbart berusad. Det spelar ju ingen roll om du går och testar dig och visat att du var nykter igår, oron handlar ju om vad du gör i morgon. Att han inte agerar rättsligt korrekt är en sak, jag har full förståelse för hur han agerar som förälder och att han vill göra allt för att skydda sina barn.

Ja, om jag hade en expartner med alkoholism skulle jag oroa mig för barnen varje dag de var där tills de flyttade hemifrån (och förmodligen en bra bit efter det också eftersom jag av egen erfarenhet vet att en förälders missbruk är jäkligt tungt att bära även som vuxen). Jag kan inte begripa att jag blir ifrågasatt för detta och min enda slutsats är att ni som gör det själva inte har barn eller har dålig kunskap om alkoholism eller båda.

Och ja, jag skulle nog gå långt för att skydda mina barn, sen inser jag också att jag skulle få finna mig i var rätten beslutar.

Men är det så svårt att läsa det jag skriver. Jag har inte sagt någonstans att jag skulle hålla barnen borta från föräldern resten av uppväxten. Det kan man inte göra som förälder. Jag har sagt att jag nog skulle agera som pappan, dvs försöka ha barnen hos mig direkt efter ett återfall (tre månader är i detta avseende inte lång tid) och sen stämma på vårdnad - för att inte hamna i trassel med praktiska frågor om exet blev mer sjuk och inte klarade av att sköta den biten. Jag skulle låta rätten avgöra umgänge. Hur mycket umgänge som sen är rimligt kan behöva utvärderas många gånger genom åren beroende på hur missbrukaren klarar av att hantera sin sjukdom.

Däremot skulle jag _oroa_ mig varje dag. Det var bara på den punkten jag ifrågasatte ditt föräldraskap - om du inte också skulle gå orolig. Skulle du inte det, tja då vidhåller jag att något brister.

Visst, häng upp dig på en sak jag skrev, ta den ur sitt sammanhang och driv den om du vill. Det brukar ju vara en framgångsrik argumentationsteknik på internet för de som hellre försöker vinna är förstå. Jag tänker inte förklara en gång till.

[quote=79868470][quote-nick]Anonym (Mia) skrev 2019-08-31 08:36:03 följande:[/quote-nick]Hur har det gått Ts?[/quo

Det är oförändrat förutom att jag har fått stämningsansökan och datum för muntlig förhandlingen. I stämningsansökan stod det massor av lögner, så oerhört läskigt att han kan ljuga på det sättet. Fick även veta av barnen att dom var ledig från skolan förra veckan för att dom skulle åka och besöka pappans flickvän. Känns som han redan håller på och förbereder en flytt.

Tack är peppande ord.
Känner mig stark i min nykterhet så det är inga problem. Har försökt kontakta rektorn men inte fått tag på honom än, ska fortsätta försöka nå honom.