BIM september 2019
Tessaloniki skrev 2019-08-30 11:08:15 följande:
Ja, det var sjukt jobbigt, alla barn föddes liksom inom loppet av en månad typ. Jag var självklart glad för deras skull, men blev samtidigt sjukt bitter då jag precis förlorat min egna graviditet... Jag hade en riktigt låg period då, och bland annat min mamma kunde inte förstå hur jag inte kunde vara glad över att ha blivit faster igen.
Och när man hör folk gnälla om sina graviditeter... nä man blir så trött bara.
Tack <3 Men det känns ganska hopplöst. Jag hoppas på en snabb utredning så att vi får köra igång med IVF så snart som möjligt. Vi har ju lyckats bli gravida innan åtminstone, så det är alltid något.
Vi fick också upprepande missfall i flera år. Nu äter jag medicin för det och har äntligen börjat se ljuset i tunneln att ha hittat lösningen för våran del.
Får ni ingen hjälp alls när de gått så lång tid? Eller vad säger läkarna. De finns ju lite saker att testa innan man går över till ivf som ändå funkat för många.
Dock får man tänka i all sin avund att alla lever sitt egna helvete. Vi kämpade många år som sagt men ändå är jag en av de som ?gnällde? över min graviditet. Den var riktigt svår och tuff, bebis pressade mot stora kroppspulsådern och gjorde att jag kunde gå max 3 meter utan att svimma av syrebrist, mina njurar lade av så jag behövde akutopereras höggravid och foglossningen var ett helvete i sig.
Så även om jag var överlycklig över bebis hade jag aldrig klarat att genomföra graviditeten utan att behöva ?gnälla? av mig om det också. Även om de kanske svider att höra när andra är gravida (been there) är missnöjda så är det inte alltid lyckliga över situationen.
Ville bara inflika det från den sidan. Gnäll är inte alltid bara beklagan av lyxproblem.