IVF-besked - era upplevelser?

Hej!

Förstår verkligen dina känslor. Chock. Rädsla. Sorg. Skam. Allt på en gång.

Jag grät först av lättnad att vi väl var där och att vi skulle få hjälp. Sen av någon sorts skam att behöva vara där. En sorg att vi inte är ?som andra?, mina vänner fick barn så otroligt lätt.

Vi väntade 3 månader innan vi fick komma igång. Helt okej för oss eftersom vi behövde smälta det.

Sen när jag hämtade ut alla sprutorna (räknade till 45st och över 60 slidpiller! Största kassen jag hämtat ut från apoteket) stortjöt jag också. Lite chock igen, men det la sig.

Nu är jag motiverad istället. En riktig berg- och dalbana. Börjar tillåta mig att fantisera om slutresultatet (bebis-fötter!). Tog första sprutan idag så nu kom jag förbi det steget också. En baggis verkligen! Kommer säkert gråta några gånger till på vägen, men så är det.

STORT lycka till. Alla känslor är tillåtna. Och det är bäst att bara släppa ut dem och låda dem finnas där.

Förstår va du menar, jag trodde inte familjeliv skulle va nåt, kanske snarare göra mig nojig. Men jag har upplevt det betryggande på många sätt, folk är stöttande och alla varianter förekommer. Vi är bara oförklarligt barnlösa, inga fel hittade, men vi vill ha ivf ändå.

Tack! Jag ska till första ultraljudet imorgon efter 6 dagar sprutor. Har inte känt så mycket alls faktiskt, lite svullen på kvällen men annars som vanligt. Humöret har varit bra, går ju inte att påverka nu, bara vänta!

Lycka till och hoppas det inte drar ut på tiden för er. Men sen när ni väl börjar kan det ju gå jättefort, det vet man ju aldrig! :)