IVF-besked - era upplevelser?

PUFF :)

Hej,

Ni har precis åkt på en motgång i livet. Att uppleva kris när man får tråkiga besked är inte konstigt. Ni är i chock just nu, men det lägger sig och ni kommer att smälta beskedet. Glöm inte att stötta din man - det kan ta hårt åt manligheten om man har sämre eller få spermier (som i vårt fall).

Vi är många som har gjort IVF och som har fått barn. Jag väntar vårt tredje och sista barn just nu.

Vi hade förmånen att lösa läget med att betala för privat vård (tog första tillgängliga tid på kliniken och satte igång med sprutor kommande cykel, hade tur, vi fick fina embryon och jag blev gravid och vi fick vårt första barn). Jag var inte lika ung som du och kände inte att jag ville vänta på den offentliga vården. Men det är bra att den finns och att ni kan få tre försök. Det är inte säkert att det måste ta tid för er att få barn - kanske lyckas ni ganska snart.

Det kan förstås ställa till det om kvaliteten på din mans spermier är dålig - det är väl det man får kolla och tiden får visa. Men barn kan ni sannolikt få till slut ändå (i värsta fall med donerade spermier eller att ni åker till Danmark och väljer). Sämre utgångsläge hade varit om du haft få eller dåliga ägg.

Försök att ta en dag i sänder. Det här kanske löser sig snabbare än ni tror.

Våra resultat är två fina friska barn på tre fulla behandlingar (med ägguttag och ICSI, återföring av blastocyst) vilket är ett bra resultat. Nu är jag i slutet på graviditeten med tredje barnet efter ett FET från den sista behandlingen. Det blir inga fler behandlingar för min del. Jag kände inte efter så mycket innan utan såg bara till att ta mig an det hela, såg målet och inte resan.

Jag var knäckt och tyckte det var extra jobbigt att sambon som hade väldigt få spermier fick noll behandling och jag som det "inte var nåt fel på" fick ta smällen med 4 ÄP, 3 färska åerföringar och 2 frysåterföringar. Det blev en son i 4e försöket (han fick mellanlanda i frys pga komplikationer) men inget syskon av det sista embryot i frysen

Jag hade egentligen hellre gått direkt på insemination med donerad sperma, både för skonsammare behandling för kvinnan plus mindre risk för att föra infertiliteten vidare.

Jag var knäckt och tyckte det var extra jobbigt att sambon som hade väldigt få spermier fick noll behandling och jag som det "inte var nåt fel på" fick ta smällen med 4 ÄP, 3 färska åerföringar och 2 frysåterföringar. Det blev en son i 4e försöket (han fick mellanlanda i frys pga komplikationer) men inget syskon av det sista embryot i frysen

Jag hade egentligen hellre gått direkt på insemination med donerad sperma, både för skonsammare behandling för kvinnan plus mindre risk för att föra infertiliteten vidare.

Det tog 1 år 3 mån från första vårdkontakt till första "gratisförsöket" så efter utredningen gjorde vi ett försök privat. Det tog 3 år från vi började försöka till plus.

@Gina43 Tusen tack för att du tog dig tid att svara och så stöttande och betryggande. 
Vi har landat lite i det nu!
Vad var anledningen till att ni fick göra IVF, dina ägg eller din mans spermier eller oförklarligt?

Vi väntar nu på remiss till andrologen och man ska få komma dit inom 3 mån, besökte din man androlog? Hur lång tid tog det isåfall?

Därefter kommer vi så snart som möjligt att boka privat klinik för att få komma igång snabbare och jag har ringt till kliniken, de har ingen väntetid alls vilket känns skönt. 

Jag förstår helt vad känner. Jag känner att vi är i det tillsammans klart det är jobbigt att utsätta sin kropp för denna påfrestning men känns som det är "bättre" utgångsläge att kvinnokroppen som ska bära barnet är frisk så länge där finns några spermier att sätta in.

Hur lång tid tog det innan ni fick komma till androlog? Är livrädd det ska ta 3 månader, vill bara nu nu nu.
Tack för ditt svar :)

[quote=79802828][quote-nick]Gina43 skrev 2019-08-03 15:44:47 följande:[/quote-nick]Hej,

Ni har precis åkt på en motgång i livet. Att uppleva kris när man får tråkiga besked är inte konstigt. Ni är i chock just nu, men det lägger sig och ni kommer att smälta beskedet. Glöm inte att stötta din man - det kan ta hårt åt manligheten om man har sämre eller få spermier (som i vårt fall).

Vi är många som har gjort IVF och som har fått barn. Jag väntar vårt tredje och sista barn just nu.

Vi hade förmånen att lösa läget med att betala för privat vård (tog första tillgängliga tid på kliniken och satte igång med sprutor kommande cykel, hade tur, vi fick fina embryon och jag blev gravid och vi fick vårt första barn). Jag var inte lika ung som du och kände inte att jag ville vänta på den offentliga vården. Men det är bra att den finns och att ni kan få tre försök. Det är inte säkert att det måste ta tid för er att få barn - kanske lyckas ni ganska snart.

Det kan förstås ställa till det om kvaliteten på din mans spermier är dålig - det är väl det man får kolla och tiden får visa. Men barn kan ni sannolikt få till slut ändå (i värsta fall med donerade spermier eller att ni åker till Danmark och väljer). Sämre utgångsläge hade varit om du haft få eller dåliga ägg.

Försök att ta en dag i sänder. Det här kanske löser sig snabbare än ni tror.

Våra resultat är två fina friska barn på tre fulla behandlingar (med ägguttag och ICSI, återföring av blastocyst) vilket är ett bra resultat. Nu är jag i slutet på graviditeten med tredje barnet efter ett FET från den sista behandlingen. Det blir inga fler behandlingar för min del. Jag kände inte efter så mycket innan utan såg bara till att ta mig an det hela, såg målet och inte resan.[/

@Gina43 Tusen tack för att du tog dig tid att svara och så stöttande och betryggande.

Vi har landat lite i det nu!

Vad var anledningen till att ni fick göra IVF, dina ägg eller din mans spermier eller oförklarligt?

Vi väntar nu på remiss till andrologen och man ska få komma dit inom 3 mån, besökte din man androlog? Hur lång tid tog det isåfall?

Därefter kommer vi så snart som möjligt att boka privat klinik för att få komma igång snabbare och jag har ringt till kliniken, de har ingen väntetid alls vilket känns skönt.

Hej!

Förstår verkligen dina känslor. Chock. Rädsla. Sorg. Skam. Allt på en gång.

Jag grät först av lättnad att vi väl var där och att vi skulle få hjälp. Sen av någon sorts skam att behöva vara där. En sorg att vi inte är ?som andra?, mina vänner fick barn så otroligt lätt.

Vi väntade 3 månader innan vi fick komma igång. Helt okej för oss eftersom vi behövde smälta det.

Sen när jag hämtade ut alla sprutorna (räknade till 45st och över 60 slidpiller! Största kassen jag hämtat ut från apoteket) stortjöt jag också. Lite chock igen, men det la sig.

Nu är jag motiverad istället. En riktig berg- och dalbana. Börjar tillåta mig att fantisera om slutresultatet (bebis-fötter!). Tog första sprutan idag så nu kom jag förbi det steget också. En baggis verkligen! Kommer säkert gråta några gånger till på vägen, men så är det.

STORT lycka till. Alla känslor är tillåtna. Och det är bäst att bara släppa ut dem och låda dem finnas där.

Wow, stort lycka till. Hur går det för er nu? Hur känns det med sprutorna?

Ja, det är verkligen mycket känslor. vad var det för "fel" på er? 
Nu känner jag mig inte lika stressad längre det får gå som det går men hoppas inte andrologen drar ut på tiden så det blir 6 mån innan vi kan sätta igång!

Tack för dina ord <3 vet helt ärligt inte vad jag hade gjort utan FL haha, så mycket stöd och kärlek det finns här!

Förstår va du menar, jag trodde inte familjeliv skulle va nåt, kanske snarare göra mig nojig. Men jag har upplevt det betryggande på många sätt, folk är stöttande och alla varianter förekommer. Vi är bara oförklarligt barnlösa, inga fel hittade, men vi vill ha ivf ändå.

Tack! Jag ska till första ultraljudet imorgon efter 6 dagar sprutor. Har inte känt så mycket alls faktiskt, lite svullen på kvällen men annars som vanligt. Humöret har varit bra, går ju inte att påverka nu, bara vänta!

Lycka till och hoppas det inte drar ut på tiden för er. Men sen när ni väl börjar kan det ju gå jättefort, det vet man ju aldrig! :)

Vi fick besked om IVF i torsdags, för en vecka sedan. Kändes som någon drog ner rullgardinen och jag har mått skit sedan dess. Är arg och så otroligt ledsen.

Jag har pcos och ägglossar inte av mig själv, men med hjälp av letrozol som jag gått på i nu 7 cyklar. Killen har många men få spermier av god kvalite. Remiss till RMC i Malmö skickades i måndags så nu bara väntar vi..