Frustreradpappa skrev 2019-07-29 23:24:59 följande:
Först lite bakgrund?.
Jag har två söner på 16 och snart 19 år. Vi bor tillsammans med min sambo och hennes fyra barn (19, 17, och två på 12) i ett stort hus. Huset har vi planerat så att vi har varsin lägenhet där jag bor på övervåningen med mina söner och hennes barn där nere. Allt för att alla ska kunna ha sitt eget space. Vi har bott tillsammans i snart fyra år. Alla barnen är hos oss varannan vecka och vi har dem samtidigt.
Min äldsta son har under senaste året ändrat beteende. Jag har kommit på honom att röka gräs på sitt rum och det efter att jag kommit på honom en gång tidigare och han lovade dyrt och heligt att han inte skulle göra om det. Vid ett senare tillfälle erkände han att han även tagit kokain och extasy när han festat. Han dricker som om det inte var någon morgondag, varje gång. Kommer alltid hem svinfull. Vi har varit på MOA och han har pratat med dom. Han är bara social med sina kompisar. Han vill att allt ska vara på hans villkor, annars blir han sur. Väldigt egencentrerad. Ställer aldrig upp med hushållet utan att man får tvinga honom. Ligger, för det mesta, på sitt rum och glor på film.
Blir ganska aggressiv när han blir arg. Skriker och gormar.
Jag tror att han kan ha någon diagnos men det vägrar han att kolla upp.
Har fast jobb och håller på med körkortet.
Det här får min bägare att rinna över:
Häromdagen, när det var hans mammas vecka, var vi bortresta. Han hade då lovat att ställa upp som kattvakt vid ett tillfälle. När jag ringer och kollar hur det går, får jag till svar att han orkar inte bry sig om kattjäveln. Jag säger ju självklart att det är riktigt dålig stil och får akut lösa problemet på annat sätt. Dagen efter, när vi är på väg hem, får jag höra att han ändå åkt hem till mej med sin tjej och är där. (trots att jag löst en annan kattvakt) Jag konfronterar honom och säger att dom får vara hos hans mamma eller hemma hos tjejen i stället. Och detta för att jag är besviken på honom. Han svarar med ?glöm det?. Jag förklarar, på ett vuxet sätt, att det är inte han som avgör om han kan stanna eller inte och jag avslutar med att det här är vad som gäller.
När vi senare kommer hem så ligger dem i hans säng och glor på film. Jag blir naturligtvis besviken och säger att jag tycker det är respektlöst av honom att inte lyda. Han svarar att ?ni kan dra härifrån?. Sedan kommer en massa taskigheter från honom varpå jag lessnar och tar hans laptop, fäller ihop den och går ner. Han rusar upp och skriker att han ska ?slå sönder mej?. Jag går upp och säger att är det det han vill så varsågod. Han har ett glas i handen och är väldigt hotfull. Jag gör inget alls utan att stå där och väntar på att kanske få mej en smäll eller värre.
Han går tillbaks till sitt rum och börjar kasta och välta saker. Sparkar sönder grejer. Sedan försvinner han ut.
Jag förstår att han mår dåligt och behöver hjälp.
Jag vill inte att han ska bo här förens han rett ut sina problem. Han bor nu hos sin mamma senaste veckorna.
Jag älskar honom och vill att vår vuxna relation ska bli bra. Så länge han bor hos mej så går den neråt i en ond spiral.
Har fler varit i samma sits som jag så kom gärna med synpunkter.
// Pappa med stor klump i magen :(
Prata ihop dig med mamman. Ni kan inte komma framåt om det inte finns en samsyn och en gemensam handlingsplan utan killen kommer att komma och gå och stanna där det för tillfället är mest kravlöst och där han kan fortsätta med sitt destruktiva liv ifred.
