Limarie skrev 2019-08-04 16:33:59 följande:
Jag tog också upp med läkarna att jag hade för kort lutealfas med 10-11 dagar. Som din upplevelse så viftade alla bort saken. Det finns många kvinnor som har det och som blir gravida... Visst tänker jag, många kvinnor. Men vi är ju tydligen de som inte blir det.
Man kan väl säga så här. Någonting stämmer inte helt hormonellt när det hela är så här. Rimligtvis skulle det därmed också kunna påverka fertiliteten. Visst, ingen kan bevisa det men det kan vara en faktor. Lustigt nog så var det en gynekolog som efter 1 minut mottagningsbesök sa till mig, då skriver jag ut Provera. Det gjorde han men jag tog aldrig det. Man behöver ju inte direkt pumpa sig full med hormoner utan tänker att jag hellre vill veta varför det är så. Vår IVF läkare sa att det till och med kan vara farligt att ta Progesteron... Lite konstigt tyckte jag eftersom man använder det vid iVF.
Jag gjorde ett eget försök förra månaden efter 1 IVF. Jag tog Lutinus i vanlig cykel 2 dagar efter ägglossningen. Men bara 1x2 tbl. Förlängde lutealfasen till 14 dagar! Denna månaden tog jag ingenting och hade ändå 14 dagar. Aldrig haft detta förut. Spännande. Hjälpte dock inte då mannen hade ett dåligt spermiogram igen (ibland är den ok ibland finns det knappt någon simmare alls).
När du tog Progesteroncreme hur lång var din lutealfas då? Jag tänkte framöver testa Lutinus 1x1. Men har även anmält mig till Vitalista's fertilitetscoachning med Lotta (från Hälsosnack). Man gör ju allt möjligt för att förbättra sin hälsa.
Sorry, lite offtopic nu men hoppas det är ingen som stör sig.
Visst är det tråkigt att läkarna här i Sverige inte är villig att ta mer hänsyn till kroppens signaler på hormonell obalans! Jag hade många tecken på för lågt progesteron; svårt att bli gravid, tidigt missfall, kort lutealfas (10-11 dgr), PMS, spotting före och efter mens, och kanske tydligast av allt låg progesteronhalt vid blodprovet. Ändå viftar de bort det som ingenting. Deras svar var alltid att göra IVF, redan 2016 då vi började försöka. De sa "är ni seriös så gör ni IVF, pga din ålder (då 36 år)". Det var inte kul för mig att höra eftersom jag alltid har varit emot att påverka kroppen med mediciner om det finns naturliga lösningar som man kan börja med först.
I USA finns det flera fertilitetsläkare som jobbar med kroppen som en helhet och där kost, sund livsstil och "naturliga" hjälpmedel som örter och akupunktur är ett naturligt förstaval, innan IVF. Det finns säkert i Stockholm och andra större städer också, men vi bor långt upp i norr så det är helt omöjligt att få den hjälpen här. Jag har försökt på egen hand men det blev alldeles för spretigt, jag har mest gissat mig fram till mina obalanser och nu har jag som sagt gett upp. Men jag blir fortfarande väldigt provocerad av läkarnas ointresse. På IVF-startmötet hade jag skrivit ut ett helt år av cykler som tydligt visade kort lutealfas mm. Läkaren tittade inte ens på det! Sa bara att det där med kort lutalfas inte spelar någon roll. Och att progesteronhalten kan ha varit låg pga när det togs, men det togs ju exakt när det skulle tas! Suck! Kände mig som en utomjording.
Jag började iallafall med en naturlig progesteronkräm i våras, som förlängde lutealfasen 1-2 dagar och gjorde min PMS avsevärt bättre. Men gravid har jag inte blivit.