fannylinnea

Äldre 22 Jul 10:22

2169 svar

IVF hösten 2019

Hej alla ni eldsjälar som är så fantastiskt starka.
Jag hoppar gärna in i den här tråden eftersom jag och sambon med största sannolikhet kommer att få en remiss till IVF i augusti.

Vi har försökt i över ett år. Efter utredning via landstinget konstaterades att min sambos spermier är slöa och få till antal. Läkaren vill att han ska lämna ett nytt spermatest i augusti och om det är dåligt --> IVF.

Jag har varit sorgsen så länge nu så det känns skönt att kunna dela tankar här med er. Sambon är jättefin att prata med, men ibland behöver man bara höra saker från en annan KVINNA som verkligen förstår hur jävla tomt det känns i livmodern.

Kram till er.

fannylinnea

Äldre 22 Jul 15:06

#16

Jooosen skrev 2019-07-22 10:24:12 följande:

Hoppar oxå in här! Känner igen er alla. Började första ivf förra september. En färsk insättning i oktober och en fryst i december. Inga plus. Ska testa exakt samma dosering nu i augusti. Har ätit folsyra och q10 ett tag. Funderar på albyl minor efter insättning denna gång. Tyvärr är jag extremt skeptisk till att vi nånsin kommer att lycka via ivf. Ska tillägga att vi är oförklarligt barnlösa och på papperet felfria. Heja oss <3

Vi måste våga tro att allt det bästa inte hänt än <3

fannylinnea

Äldre 22 Jul 15:17

#18

Ölandstoka skrev 2019-07-22 11:23:34 följande:

Min man är väldigt positiv och har lite svårt att trösta mig, han är så säker att det kommer att fungera så småningom medan jag är rädd att aldrig komma att bli gravid. Är väldigt skönt att prata med andra kvinnor i samma sits :)

Det är såklart bra och fint att vara positiv, men det blir ju jättejobbigt om man själv är helt förstörd. Då vill man bara säga "kan du inte bara sätta dig bredvid mig och så bryter vi ihop tillsammans" för att det är DET man behöver just då.

Min sambo har levt, och lever fortfarande till viss del, i förnekelse. Han var så lugn efter besöket hos läkaren. Trots att hon uttryckligen sa "ni blir inte gravida för att dina spermier inte är tillräckligt snabba och många". Det var inte liiiiite dåligt, det var DÅLIGT. Men det kändes som att han inte hörde vad hon sa. Han ville väl inte förstå.

Men det blir så fel när han liksom säger "alltså egentligen vet dom ju inte om det är fel på mina simmare eftersom dom vill att jag gör ett nytt test". En gång sa han till och med "dom har ju inte hittat något fel än". Suck och pust. Man blir helt matt. Och känner sig som en gris när man tillslut tappar det och utbrister "men hon sa ju att dina spermier är jättedåliga!!!!!".

Åh. Förlåt för lång text. Som sagt, skönt att ventilera sig med andra :)

fannylinnea

Äldre 28 Jul 14:58

#55

Hej.
Är det någon av er som är ofrivilligt barnlös pga manlig faktor?
Vet ni hur stor chans det är att ett spermaprov som visat dålig resultat kan visa bra resultat efter tre månader?

Trevlig söndag

fannylinnea

Äldre 29 Jul 10:30

#62

kanela84 skrev 2019-07-28 19:56:06 följande:

Min sambo lämnade ett kasst första prov med för få och för trötta simmare men vid andra provet var de pigga men fortfarande lite för få men betydligt bättre än vid första provet. Han hade varit jätteförkyld med feber månaden innan provet togs och det kan vara en anledning till att det var så pass mycket sämre.

Tack för svar!
Fick ni remiss till IVF trots att det andra provsvaret var betydligt bättre än det första? Eller var det här när ni redan hade hoppat på IVF-tåget?

Min sambo ska göra ett nytt test nu i augusti och om det också är dåligt kommer läkaren att skicka en remiss. Men hon sa att om provresultatet är bra så måste vi försöka själva ytterligare ett år innan vi får en remiss :(

Så helt ärligt vet jag inte vad jag känner. Såklart skulle det ju kännas skönt att provet visade positiva resultat. Men å andra sidan så innebär det ÄNNU ett år av väntan. Vill bara ha en remis så att vi kan få komma igång :)

fannylinnea

Äldre 29 Jul 10:30

#63

kanela84 skrev 2019-07-28 19:56:06 följande:

Min sambo lämnade ett kasst första prov med för få och för trötta simmare men vid andra provet var de pigga men fortfarande lite för få men betydligt bättre än vid första provet. Han hade varit jätteförkyld med feber månaden innan provet togs och det kan vara en anledning till att det var så pass mycket sämre.

Tack för svar!
Fick ni remiss till IVF trots att det andra provsvaret var betydligt bättre än det första? Eller var det här när ni redan hade hoppat på IVF-tåget?

Min sambo ska göra ett nytt test nu i augusti och om det också är dåligt kommer läkaren att skicka en remiss. Men hon sa att om provresultatet är bra så måste vi försöka själva ytterligare ett år innan vi får en remiss :(

Så helt ärligt vet jag inte vad jag känner. Såklart skulle det ju kännas skönt att provet visade positiva resultat. Men å andra sidan så innebär det ÄNNU ett år av väntan. Vill bara ha en remis så att vi kan få komma igång :)

fannylinnea

Äldre 29 Jul 18:56

#68

misu80 skrev 2019-07-29 18:07:06 följande:

Hej alla fina moms-to-be! Börjar med att be om ursäkt för ett låångt inlägg! Jag är helt ny på familjeliv och hittade hit då jag googlade på "träning och IVF". Hamnade tillslut här och tänkte att det här kan vara ett bra stöd för mig och kanske att jag kan vara ett bra stöd för någon annan. Oavsett så känns det bra att dela sina erfarenheter med andra som går igenom samma sak.

Jag och min sambo är båda 39 år och jag har två barn sedan tidigare födda -06 och -08, min sambo har ett barn född -08. Vi har försökt bli gravida sedan januari 2016.

Vi plussade i april -18 men fick tidigt missfall i v.8

Vi har utretts och de har inte hittat något medicinskt fel på någon av oss. Min man har varit positiv till IVF sedan missfallet, men jag har inte varit mogen förrän nu. Mannen är överlycklig och jag är ganska nervös men ändå positiv.

Vi har haft vårt första möte på Linnékliniken innan semestern och ska sätta igång behandlingen i början av september. Jag har AMH 0,8 så vi får inte köpa ett paket med tre försök, men vi börjar med ett försök så får vi se vart det leder.

Min största utmaning har hela tiden varit att hantera stressen som kommer från att gång på gång få ett minus varje månad. Känner mig som en skugga av mig själv då jag flitigt har satt upp den ena regeln/förbudet/kravet efter den andra, för att lyckas bli gravid. Nu är jag less och vill börja leva igen, hoppas att vinden vänder för oss nu.

Jag önskar alla här ett stort lycka till och ska avsluta med en riktig solskenshistoria som jag nyss hörde från min kompis som är barnmorska på BB. Hon har i sommar förlöst en förstföderska på 42 år som har försökt bli gravid sen hon var 36. Hon och hennes man har gjort flera IVF, först med egna sedan donerade ägg, eftersom hon tillslut endast hade 2-3 ägg efter stimulering. De tre försöken med donerade ägg misslyckades. De fick höra att det var helt omöjligt att de skulle kunna bli gravida. De funderade på att adoptera men kom tillslut fram till att acceptera att de var och skulle förbli vara barnlösa. Så en dag började hon känna graviditetssymptom, och födde nyss en alldeles frisk liten bebis!!

Håret reste sig på armarna och lyckotårarna rullade nedför mina kinder när jag fick höra detta - jag kände HOPP!

Kram allesammans

Hej :)

Be inte om ursäkt för långa texter - skriv av dig precis vad ditt hjärta behöver.
Vad ni kämpat... Jag hoppas att ni lyckas snabbt med hjälp av IVF nu.

Känner igen det här med att bli stressad över att ALLTID få minus på stickan. Det sliter något enormt på psyket. Innan vi fick reda på den mest troliga orsaken till vår barnlöshet höll jag på som en galning. Inget kaffe, inget ditten och inget datten. Spenderade hur mycket pengar som helst på vitaminer och sådant. Var helt manisk. Men nu har jag bara förlikat mig vid tanken om att vi inte kommer att lyckas på egen hand. Det är fortfarande lika tufft och man gråter ju en skvätt varannan dag. Igårkväll brast det totalt för jag kände bara: helvetesjävlaskit.

Tack för att du delade med dig av en solskenshistoria - såna behövs <3 Det är såna som gör att man orkar hålla humöret uppe vissa dagar. Man vet att mirakel kan ske.

Min mamma har en kollega som försökte bli gravid under så lång tid. Till slut, efter utredning, fick hon höra: vi kan inte se att du har några ägg öht, chansen att ni blir gravida är minimal. Överväg äggdonation eller adoption. Deras värld rasade samman (vilket man kan förstå). Efter någon månad var hon gravid. Helt på naturlig väg. Födde en frisk och perfekt liten pojke. Han är 1,5 år nu och hon är gravid igen!!! Även där helt på naturlig väg. Från att vara infertil till att vara Miss fertil

fannylinnea

Äldre 31 Jul 12:32

#94

misu80 skrev 2019-07-29 20:48:30 följande:

Tack, så skönt att veta att det är okej att skriva av sig, hade kunnat skriva en hel bok vissa dagar! Och tack för dina lyckoönskningar, önskar dig detsamma

Känner igen mig, har också spenderat en stor del av min lön på allt som sades kunna öka fertiliteten! Inget har funkat hittills och nu har jag slutat med det mesta. Men jag får kämpa varje dag med att försöka släppa mitt kontrollbehov, har fortfarande dåligt samvete när jag dricker kaffe, äter onyttigt, glömmer ta kosttillskotten, dricker vin, tränar för hårt, inte tränar alls osv. Och jag vet att det är helt i onödan för jag tror inte att det i sig gör att jag inte blir gravid, det är nog faktiskt värre för fertiliteten med stressen som skapas pga det dåliga samvetet och frustrationen över att inte ha kontroll.

Ja visst är det underbart med solskenshistorier, tack för att du delade med dig av din mammas kollegas berättelse. Och tänk vad ofta den gemensamma nämnaren i dessa historier är att de har släppt kontrollen och så kommer barnet!

Är det något jag lärt mig genom åren så är det att inte hålla tillbaka känslorna. De måste bara få komma ut. Skriv hellre för mycket än för lite

Ja gud vad man håller på med tester och piller och nojor. Tror precis som du att stress/oro inte får fertiliteten att hurra. Men ja, vad ska man göra. Det är ju svårt att inte tänka på det heller. Kan liksom inte lura hjärnan.

På ett sätt var det skönt när vi fick reda på anledningen till varför vi inte blir gravida. Såklart kändes det som tusen hugg i bröstet såklart, för någonstans trodde väl vi att "det är inget fel, det kommer att gå". Men nu har man svart på vitt varför det inte funkar och det är en lättnad i sig. För ovissheten kan ju göra en helt galen.

Jag åkte hem till en kvinna igår (30-årsåldern) för att hämta några varor jag köpt. Och vi börjar att prata, halkar in på barn. Hon berättade att fertilitetsläkare hade sagt "Överväg adoption, du kommer med största sannolikhet inte att kunna bära ett barn. Vi anser att ni inte kommer att ha så stor chans med IVF". Hon berättade att de blev helt förkrossade. De slutade att äta kött, ändrade kost helt och hållet. Sedan åkte de utomlands bara för att komma bort från allt. Hon, som inte dricker annars, sa att hon nog aldrig druckit så mycket alkohol under den semestern. Paraplydrinkar varje dag liksom. Hon blev gravid under den semestern. Födde en helt perfekt liten flicka. Så fint

fannylinnea

Äldre 1 Aug 10:30

#100

misu80 skrev 2019-07-31 17:44:40 följande:

Jag håller med dig - ut med känslorna bara! Läser just nu Brené Browns böcker "Våga vara operfekt" och "Mod att vara sårbar". Känns väldigt rätt just nu. För är det något jag kan känna mig så är det sårbar och det är ganska läskigt. Det är nog därför jag är så glad att den här tråden finns, här finns så mycket förståelse så det är en trygg plats att börja på. Det är inte så att jag vågar prata IVF med särskilt många runt mig, vilket är synd, vore bra om jag vågade.

Jag förstår dig i hur delat det måste ha känts att få veta anledningen till att ni inte blivit gravida, och lättnaden att tillslut veta. Då är det lättare att staka ut vägen mot mål.

Ja se där! Älsk på solskenshistorier! Jag tror verkligen att ändrat fokus kan göra stor skillnad, framförallt om stressen har lagt sig som en död hand över skaffa-barn-projektet. Men det är ju så sjukt svårt att bryta ihop och gå vidare. Mycket lättare att stanna kvar i kontrollbehovet månad efter månad. Nu hoppas jag såklart att vår IVF ska lyckas på första försöket, men om det inte gör det hoppas jag faktiskt att jag klarar av att bryta ihop och fokusera på något annat, vi har ju hållit på några år nu!! Kanske skulle hjälpa oss i slutändan, vem vet :)

Hmm... kanske skulle ta upp planerna på bröllop igen, då skulle man ju tveklöst få fokus på något annat ;)

Å, det lät som två passande titlar. Kanske ska läsa dom :) Ja det är jätteskönt om man hittar någon/några som sitter i samma båt. Såklart är det sorgligt i grunden, för alla bär ju på tungt bagage. Men det är ändå fint att man kan finna lite tröst i varandra. För alla förstår. Alla känner eller har känt det själv.

Jaa herregud, håller med - det är mycket enklare att stanna kvar i gyttjan än att lämna över tyglarna till ödet och sen bara försöka leva så sunt som möjligt och hoppas på det bästa. Det är svårt att inte grubbla.

Haha, ja gör det :D Vi gick liksom och skaffade en valp i våras för det var precis vad vi behövde - nån att älska och ta hand om, ett fint fokus. Nu var det ju inte bara därför såklart, vi har velat ha hund jättelänge. Vi har inte skaffat för vi tänkt att vi kommer att bli gravida. Men till slut kände vi bara att det är NU vi ska göra det om vi vill ha en fyrbent familjemedlem. Och vi har inte ångrat det en enda sekund

fannylinnea

Äldre 1 Aug 18:58

#115

flickan89 skrev 2019-08-01 11:44:07 följande:

Hejsan!

Jag hänger på i denna tråd!

Är helt ny på familjeliv och ska göra vår första IVF i höst.

Har varit aktiva sedan januari 17 då jag slutade med mina ppiller. Men ingenting har hänt och vi sökte hjälp för ca ett år sedan. Har genomgått hela utredningen med spermaprov, spolning och allt.. Men dom hittar inget fel på oss, ofrivillig barnlöshet. Så nu äntligen har dom skickat remiss på IVF till Livio i Göteborg. Det känns så skönt men såklart väldigt nervöst. Min barnmorska sa att det inte var så lång kö där uppe så jag hoppas på att snart få ett brev i postlådan!

En liten fråga. Hur har ni gjort med anhöriga/familjen? Har ni berättar er resa för dom under tiden eller har ni hållt det för er själva?

Hej :)

Vad skönt att ni är på väg! Det måste kännas skönt att det börjar hända något efter all väntan.

Vi kommer mest troligt att få en remiss för IVF skickad i augusti/september. Min sambo ska bara göra ett nytt spermaprov först men jag tror dessvärre inte att det kommer att visa så mycket bättre resultat än första provet.

Vi har berättat för våra familjer. Känns jätteskönt att kunna prata om det. Min sambo berättade direkt för sina föräldrar. Jag var tvungen att smälta allt först innan vi berättade för mina. Och ändå brukar jag prata med mina föräldrar om ALLT.

IVF hösten 2019

INNEHÅLL