Inlägg från: Anonym (Hmmm kvinna) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Hmmm kvinna)

    Min man har sådana humör svängningar.Det är som en bergodalbana.Det ställer till det.Så det blir svårt på alla sätt och förstör.

    Anonym (vill hjälpa) skrev 2019-07-15 22:30:06 följande:

    Din man utsätter dig för psykiskt våld. Du ska inte behöva ta på dig skuld när du tar upp saker som rör era barn eller er parrelation. Du ska inte behöva känna rädsla för den du lever ihop med.

    Sök hjälp, t.ex. prata med en kurator genom vårdcentralen eller en socialsekreterare på kommunen. Du behöver hitta tillbaka till dina gränser. I en våldsrelation pågår en så kallad normaliseringsprocess, gränser för det acceptabla beteendet (förövarens beteende) tänjs och flyttas fram undan för undan. Du hade förmodligen inte accepterat hans humör och utbrott om de kommit från början i er relation men han har fått mer utrymme att "ha ett humör" medan ditt utrymme att sätta gränser har krympt. Läs gärna mer olika sorters våld på socialstyrelsens sida eller hos Nationellt centrum för kvinnofrid; nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/vald-i-nara-relationer/


    Tack för ditt fina svar.Behövde höra det.Har kontaktat en frivillig organisation.För jag behöver verktyg.Kan inte tassa längre.Mår illa inombords.De har pågått för länge.Vi har barn.Så tänkt de ger sig.Men nej.Det gör inte det.Min semester börjar snart.Men ser inte fram emot det och behöva gå på glas.Det blir en förändring i långsam takt.Är trött och matt.
  • Anonym (Hmmm kvinna)
    Anonym (vill hjälpa) skrev 2019-07-15 22:30:06 följande:

    Din man utsätter dig för psykiskt våld. Du ska inte behöva ta på dig skuld när du tar upp saker som rör era barn eller er parrelation. Du ska inte behöva känna rädsla för den du lever ihop med.

    Sök hjälp, t.ex. prata med en kurator genom vårdcentralen eller en socialsekreterare på kommunen. Du behöver hitta tillbaka till dina gränser. I en våldsrelation pågår en så kallad normaliseringsprocess, gränser för det acceptabla beteendet (förövarens beteende) tänjs och flyttas fram undan för undan. Du hade förmodligen inte accepterat hans humör och utbrott om de kommit från början i er relation men han har fått mer utrymme att "ha ett humör" medan ditt utrymme att sätta gränser har krympt. Läs gärna mer olika sorters våld på socialstyrelsens sida eller hos Nationellt centrum för kvinnofrid; nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/vald-i-nara-relationer/


    Tack för ditt fina svar.Behövde höra det.Har kontaktat en frivillig organisation.För jag behöver verktyg.Kan inte tassa längre.Mår illa inombords.De har pågått för länge.Vi har barn.Så tänkt de ger sig.Men nej.Det gör inte det.Min semester börjar snart.Men ser inte fram emot det och behöva gå på glas.Det blir en förändring i långsam takt.Är trött och matt.
  • Anonym (Hmmm kvinna)
    Anonym (vill hjälpa) skrev 2019-07-15 22:30:06 följande:

    Din man utsätter dig för psykiskt våld. Du ska inte behöva ta på dig skuld när du tar upp saker som rör era barn eller er parrelation. Du ska inte behöva känna rädsla för den du lever ihop med.

    Sök hjälp, t.ex. prata med en kurator genom vårdcentralen eller en socialsekreterare på kommunen. Du behöver hitta tillbaka till dina gränser. I en våldsrelation pågår en så kallad normaliseringsprocess, gränser för det acceptabla beteendet (förövarens beteende) tänjs och flyttas fram undan för undan. Du hade förmodligen inte accepterat hans humör och utbrott om de kommit från början i er relation men han har fått mer utrymme att "ha ett humör" medan ditt utrymme att sätta gränser har krympt. Läs gärna mer olika sorters våld på socialstyrelsens sida eller hos Nationellt centrum för kvinnofrid; nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/vald-i-nara-relationer/


    Tack för ditt fina svar.Behövde höra det.Har kontaktat en frivillig organisation.För jag behöver verktyg.Kan inte tassa längre.Mår illa inombords.De har pågått för länge.Vi har barn.Så tänkt de ger sig.Men nej.Det gör inte det.Min semester börjar snart.Men ser inte fram emot det och behöva gå på glas.Det blir en förändring i långsam takt.Är trött och matt.
  • Anonym (Hmmm kvinna)
    Anonym (vill hjälpa) skrev 2019-07-15 22:30:06 följande:

    Din man utsätter dig för psykiskt våld. Du ska inte behöva ta på dig skuld när du tar upp saker som rör era barn eller er parrelation. Du ska inte behöva känna rädsla för den du lever ihop med.

    Sök hjälp, t.ex. prata med en kurator genom vårdcentralen eller en socialsekreterare på kommunen. Du behöver hitta tillbaka till dina gränser. I en våldsrelation pågår en så kallad normaliseringsprocess, gränser för det acceptabla beteendet (förövarens beteende) tänjs och flyttas fram undan för undan. Du hade förmodligen inte accepterat hans humör och utbrott om de kommit från början i er relation men han har fått mer utrymme att "ha ett humör" medan ditt utrymme att sätta gränser har krympt. Läs gärna mer olika sorters våld på socialstyrelsens sida eller hos Nationellt centrum för kvinnofrid; nck.uu.se/kunskapsbanken/amnesguider/vald-i-nara-relationer/


    Tack för ditt fina svar.Behövde höra det.Har kontaktat en frivillig organisation.För jag behöver verktyg.Kan inte tassa längre.Mår illa inombords.De har pågått för länge.Vi har barn.Så tänkt de ger sig.Men nej.Det gör inte det.Min semester börjar snart.Men ser inte fram emot det och behöva gå på glas.Det blir en förändring i långsam takt.Är trött och matt.
  • Anonym (Hmmm kvinna)

    Har gått så emot mig själv i många år.Måste ta det på allvar och vad det faktiskt gjort med min kropp,själ och sinne.Min man måste på sikt hjälpa sig själv.Kan inte mer.Gått sönder inuti.Men nej inge mer nu för mig själv eller för barnen.I bland tar det tid att vakna.Men hans humör påverkar mig.Skillnad hade varit om vi hade kunnat prata.Men det går inte.Orkar inte tassa mer.Blir knassigt.Vill kunna vara jag utan att ta bort mig själv.Tänker på alla gånger jag under 10 gånger slätat över.I många olika situationer.Står inte ut mer.Så jag lägger upp en plan.Måste ta hand om mig och barna.Prio nummer 1.Tack för svar.

  • Anonym (Hmmm kvinna)

    Måste också berätta eller få ur mig.Inför varje gång jag ska göra något kul måste han förstöra för mig.Så det blir inte kul när jag väl ska göra något på egen hand ligger de han utsatt mig för inom mig.Jag bygger upp mig nu i långsam takt.Jag pallar inte mer hans humör.De säger stop.Ska i dag i väg under jobbtid möta frivillig organisationen.För det är som det inom mig.Vill rinna ut.De tär att ha det i sig.Tack för de ni skrivit.

  • Anonym (Hmmm kvinna)
    Anonym (psykisk misshandel) skrev 2019-07-23 10:06:02 följande:

    hur går det?


    Har börjat gå i en grupp så jag faktiskt kan sätta ord på det jag varit med om.Inser som sagt att detta får ta tid.Är matt och slut inombords.Men kommit till en slutpunkt inuti.Han måste hjälpa sig själv.Samt att jag länge måste bygga upp mig och hitta mig igen.Barnen är just nu hos sin mormor.Vilket är bra.Varit mycket snurr inuti mig.Vill som sticka hål för att få ut det.Insett att jag levt som en tryck kokare under.Tassat så det inte ska sprängas.Utplånat mig själv.Så min man inte ska få dessa humör.Det här blir ett livsavgörande.Lång väg.Men nej det är stop.Tack igen för att ni skrivit.?
  • Anonym (Hmmm kvinna)
    Anonym (psykisk misshandel) skrev 2019-07-23 13:40:42 följande:

    Bra, ta dig därifrån!


    Ja med små steg måste jag se om mitt eget jag och mina barn.Min bror äger ett hyreshus och vill låta mig bo där.Men just nu måste jag bara sakta återhämta mig.Har satt stop för mig själv i den här situationen.Nu måste jag verkställa så exet fattar att det går inte mer.Ge honom en chans nej.Gav många år.Men jag kan inte mer.Mår fysiskt illa.Inser vad fan har jag gjort med mig själv.Men nej det är över.
  • Anonym (Hmmm kvinna)
    Anonym (psykisk misshandel) skrev 2019-07-25 09:09:48 följande:

    vad hindrar dig från att lämna idag?


    Har lämmnat i dag.Är omtumlad.Men bröt upp efter att åter igen fick ett utbrott från hell.I dag skickar han typ 17 kärleksmail.Men nope är färdig.Är nu hos min syster.Måste se över en del.På lördag möter jag frivilliga gruppen eller hjälpen igen.Det blir bra.Tur att ungarna är hos mormor.Jag vill bara få lugn.
  • Anonym (Hmmm kvinna)

    Det har gått några dagar sedan jag bröt upp.Inte mått så bra.Men vet att det här är det ända rätta.Det kunde inte ha fortsatt.Inser ockdå hur min kropp stagit stryk utav vad jag utsatt mig för.Det kommer få ta sin tid att få läka.Många scener snurrar i huvudet.På måndag ska jag hämta ungarna.Blir fint.Men tufft.De måste ju komma hem.Men deras liv kommer också förändras.Lite nervös där.Men måste vara stark inför mina barn.

  • Anonym (Hmmm kvinna)
    Anonym (psykisk misshandel) skrev 2019-07-31 16:33:47 följande:

    Hur gick det att hämta barnen i måndags?


    Gick bra att hämta barnen.Men vi ska flytta in i en ny lägenhet om 2 månader.Min ex ska bo kvar.Han har äntligen fattat att detta inte kan fortgå.Han vill ta tag i sig själv.Men jag måste nu tänka på mig och att bli återställd.Samt att även kidsen måste få sitt.Har snackat med en kurator att även de ska få någon att prata med.För de har också levt med mig och min ex=tryck kokare= humör från hell.Tagit många år att äntligen själv ta mig i kragen att våga bryta.Har köpt en resa för mig och barnen.Vi sticker i väg en vecka och bara vilar och är.Vill kunna prata när de är redo.Så finns jag.Kommer aldrig svartmåla.Men de har ju själva upplevt deras egen pappa och vad som faktiskt sker.Eller fått känna på just känslan att gå på tå.Även de.Tack för alla fina svar.?
  • Anonym (Hmmm kvinna)

    I dag började han kärleksbomba.Men nästa sms blev hatiskt.Vi bor nu hos min bror till vi får lägenheten.Skönt att inte behöva vara nära och gå på helspänn.

  • Anonym (Hmmm kvinna)
    Anonym (Spara) skrev 2019-08-02 19:50:09 följande:

    Spara allt han skriver!


    Sparar allt.Snackat med kvinnofridslinjen.Känndes bra och fick en del tips.Så jag gör vad det säger.
  • Anonym (Hmmm kvinna)
    Anonym (psykisk misshandel) skrev 2019-08-03 09:05:46 följande:

    Han ska inte få trycka ner er mer!


    Nej det räcker nu.Har i många år haft hälsoproblem.Men förstår nu att det hänger i hop med hur jag levt.Inte och leka med.Min kropp,knopp och själ har fått nog.Min kropp vill inte mer.
  • Anonym (Hmmm kvinna)

    Jag reser bort i dag och ska andas och få vara lite fri med mina barn.Blir skönt att bara få vara en liten stund.

  • Anonym (Hmmm kvinna)

    Vaknat upp tidigt här.Alla sover.Har haft svårt och sova.Men råkade komma åt en ljudbok.Den heter helvetet jag kallade kärlek.Känner igen mig mycket i den.Inser att även jag måste jobba på mig själv.Men blivit drenerad i många år och varit kraftlös.Jag kan aldrig mer tilllåta mig själv att tassa runt någon som jag gjort.De bryter ner inuti.Har mycket och ta tag i.Men även att få bli lämmnad i fred.Vi har barn.Så de på sikt måste vi snacka om.Men han själv måste fixa sitt liv För det är ohållbart för kidsen att vara i den miljön.Har mailat med en kvinna för att få rådgivning.Men någon tillbaka gång blir det aldrig.Jag är klar.Vill orka för barnen och det gör jag.Men är matt inuti.

  • Anonym (Hmmm kvinna)
    Anonym (psykisk misshandel) skrev 2019-08-09 20:30:56 följande:

    Det lär ju ta tid innan du är tillbaka i ditt gamla jag igen. Men det kanske går att acceptera? Det är en process, men processen leder till frihet i hjärtat.

    Kanske nu när du är på semester tillåter du dig att känna hur trött du är?


    Acceptera gör jag.Men det tar tid.Nu bara är vi här i solen.Alla går i sin lunk utan att tassa.Gå på helspänn.Fattar också att kroppen som sagt tagit stryk.Att aldrig kunna vara jag.
Svar på tråden Min man har sådana humör svängningar.Det är som en bergodalbana.Det ställer till det.Så det blir svårt på alla sätt och förstör.