Min man har sådana humör svängningar.Det är som en bergodalbana.Det ställer till det.Så det blir svårt på alla sätt och förstör.

Det där låter som psykisk misshandel.

Sluta ta på dig skulden. Sätt en gräns och stå på dig. Han kommer säkert vråla högre en period, men ge dig inte. Du kan inte leva så här. Eller förstod jag det rätt om att han är din exman? Oavsett - denna skit ska du INTE ta.

Läs Inga-Lill Roos "Energitjuvar". Han låter som en sådan.

Hur jobbigt det än är, jobba på att sätt gränser och inte ta på dig skuld. Fråga: "Vad menar du med det?" när han går igång. Du kan även säga "Sluta!". Viktigt att markera. Så här kan inte dina barn växa upp. 

Din man/ex-man använder utbrott som maktmedel.

Går det att prata med honom om hur hans utbrott påverkar er andra i familjen, på ett lugnt sätt? Vad säger han då?

Låter som en helt ohållbar situation i längden. Han behöver hjälp att kontrollera sitt humör och ta itu med sina personliga problem.

Jag hade en ex som betedde sig precis på samma sätt. Tyvärr blev han även våldsam, därav ett ex...

Dock ser jag liknande drag hos min nuvarande man, vi har varit tillsammans i snart 7 år, har ett gemensamt barn och ett till på väg. Han är sådan att han hör typ inte vad jag säger och jag måste upprepa, sen när jag äntligen lyssnat så blir han oftast upprörd genast. Han får mig ofta att bli stressad så och jag försöker sedan släta över, alternativt är värsta grälet igång. Till saken hör hans tankspriddhet, negativitet och oförmåga att ta andras perspektiv. Han är snarstucken och behöver otroligt mycket egentid. Vi har gått i parterapi men hans humör kommer jag inte ifrån. Enligt honom har han inga problem!

Då jag har vissa trauma från mitt ex så blir jag ofta rädd för honom och tappar balansen helt. Nu när jag är gravid så har det tack o lov varit lite lugnare, eller jag har åtminstone kunnat ta det lite lugnare och vänta ut hans "storm"....

Styrkekramar till dig Ts <3

Jag hade en ex som betedde sig precis på samma sätt. Tyvärr blev han även våldsam, därav ett ex...

Dock ser jag liknande drag hos min nuvarande man, vi har varit tillsammans i snart 7 år, har ett gemensamt barn och ett till på väg. Han är sådan att han hör typ inte vad jag säger och jag måste upprepa, sen när jag äntligen lyssnat så blir han oftast upprörd genast. Han får mig ofta att bli stressad så och jag försöker sedan släta över, alternativt är värsta grälet igång. Till saken hör hans tankspriddhet, negativitet och oförmåga att ta andras perspektiv. Han är snarstucken och behöver otroligt mycket egentid. Vi har gått i parterapi men hans humör kommer jag inte ifrån. Enligt honom har han inga problem!

Då jag har vissa trauma från mitt ex så blir jag ofta rädd för honom och tappar balansen helt. Nu när jag är gravid så har det tack o lov varit lite lugnare, eller jag har åtminstone kunnat ta det lite lugnare och vänta ut hans "storm"....

Styrkekramar till dig Ts <3

Har försökt prata när han är lygn.Men han vuftar bort det.Men det här har ju skett till och från i år.Det är som han tror på sin egen verklighet och fantasi.Nä jag börjar bli slut inombords.För jag kan inte vara ja.Det kan gå så snabbt från go och glad till ett monster.Hänger inte med.

Om han inte förstår om du är väldigt tydlig, är det nog ingen idé att fortsätta med honom. Du kommer aldrig kunna slappna av.

Din man är jag utom hotfullheten då.
Jag överreagerade  något enormt och jag var förtvivlad, för jag kände inte igen mig själv.
Det var som att jag blev nån annan, en som jag inte ens tyckte om, vars värderingar jag inte kunde stå bakom.
Och det gick blixtsnabbt
Det slutade alltid med att jag kröp till korset och bad om ursäkt, men det räcker ju inte, till slut gick jag till psyk och där fick jag veta varför.
Jag har bipolära svängningar i synnerhet neråt, när jag är uppåt så märks det inte så mycket, folk tycker jag är charmig och drivkraftig, inte mer än så.
Men neråt faller jag som en kägla
Nu äter jag medicin som gör att jag funkar, Ergenyl, dom planar ut svängningarna och gör att jag kan reagera advekat på olika sitautioner.
Det är inte konstigare än att en person med diabetes behöver insulin.
Så behöver jag Ergenyl. 
Och kanske gör även din man det. 

Nej jag har börjat tänka tanken efter 10 år.Då jag verkligen försökt säga lungt.Då han är lugn.Men det växlar så fruktansvärt.Han blir elak och passivt agressiv.Känner hur mitt kropp och sinne tagit stryk inombords.Så just nu måste jag vara snäll mot mot mig själv.Han är snäll i mellan.Sen kommer det faktiskt från ingenstans.Han måste ta hjälp.Men också inse det själv.Har sagt och gjort vad jag kunnat nu i 10 år.

Ja jag är slut och matt inombords.Funderar en del.