"Lura" sig till att bli gravid

Att skaffa barn gör man gemensamt, otroligt egoistiskt att fuska sig till ett eller gå bakom ryggen på det sätt du beskriver. Inte bara mot pappan utan mor BARNET som är helt oskyldigt och har 0 att säga till om. Ver att du skrev att du inte kommer göra något men ville ge min syn på det ändå... tänk efter före, noggrant!

En onödig åsikt att få. Du bidrar inte med något nytt. Det finns tid och plats för att yttra sin åsikt och som du själv vet är detta inget jag tänker göra så vad ville du med din åsikt egentligen?

Jag vet en kille det hände. Han blev inte glad och hade i stort sett ingen kontakt med sonen när han var barn i alla fall.

Tjejen ljög och sa att hon skyddade sig, hon gjorde det bara för att få killen och det fick helt motsats effekt.

Nu är barnet 36-37 år. Kanske har pappan berättat nu när barnet är vuxen för att förklara varför han var så arg på mamman att han inte tålde se henne.

De flesta barn undrar ju hur de blev till. Ska hon då berätta att hon ljög för att hon ville ha pappan och att hon trodde han skulle stanna.

Jag förstår dig exakt!

Hade två barn sen ett tidigare förhållande. Varit singel JÄTTE länge. Träffade en kille som också hade två barn. Han ville absolut inte ha fler. Jag slutade med mina p-piller. Berättade det för honom han körde på som vanligt. Trodde tusan att han ville ha barn utan att säga något. Två månader senare blev jag gravid! Han vart tvär sur. Vi bestämde oss för att göra abort, men jag visste att jag inte skulle klara av de. Åkte upp men genomförde de inte. Ringde honom och sa att jag inte klarade av de. Då tog det hus i helvete. Han slängde ut oss från hans hus. Är inte de lättaste att hitta nytt idag. Flera veckor gick, har aldrig mått så dåligt den perioden men hade fått tag i lgh och skulle skriva kontrakt. Då kommer han och säger att han vill att vi gör de bästa av situationen. Nu har vi en flicka som han är super glad över.

Min historia behöver inte bli din! Men snälla vänta med barn, det var tidigt i erat förhållande skrev du så har du åldern med dig så vänta några år du har allt att vinna på de. Finns inget bättre att planera ett barn tillsammans :)

Jag har inte gjort så men jag har haft samma tankar som du har nu. Ville sluta med p-piller utan att han fick veta osv men valde att inte göra det. Det skulle inte kännas rätt mot honom och när det ändå är såpass nytt så kändes det otryggt med vad för sorts pappa han skulle bli och hur reaktionen skulle bli.

Nu, ungefär 2 år senare, så är jag gravid med bara 2 veckor kvar tills vi får se vårat lilla hjärta. Planerat från båda hållen och det var helt underbart att se hans reaktion när jag berättade att jag var gravid. Hade det varit oplanerat för mannen så blir det ju inte alls samma reaktion. Det var helt klart värt att vänta på.

Jag såg att du redan har sagt att du inte ska göra så men tänkte berätta min historia och att det kommer, även om tålamodet tryter många gånger.

Såg nu att du var 49 år, i mitt förra inlägg så menade jag bara med välmen, du skrev att du inte skulle göra de :)

Men om åldern stämmer och du inte har barn sen tidigare! Va ärlig med Karl o berätta vad du känner och vill. Är ju inte direkt super ung för barn så lika bra att satsa nu

Den åldern är fejk så ingen panik här än. Nä det är många delar man missar om man försöker bli gravid på eget iniativ. Vi bor inte ens ihop och att bli som "ihop tvingad" för att man är gravid känns inte så roligt. Skulle heller inte vilja vara ensam och gravid, känns tufft. Vill ha glädjen när man berättar, planera namn, köpa saker, berätta för släkt och vänner. Det hade inte känns rätt om jag lutat honom och ljugit om att jag skyddar mig

Med tanke på att det finns så hemska män som inte bara lämnar mamman i sticket utan även sådana som gör allt för att jäklas med mamman så skulle jag råda dig att vänta.

Min morbror blev utsatt för det, han tog sitt ansvar men var allt annat än glad.

Att ljuga på det sättet borde vara straffbart. Inget gott kommer ur det. Tänk om, gör om, gör rätt.

Skillnaden från din historia är att du berättade för honom att du slutade med piller så han var väl medveten om att du faktist kunde bli gravid , så du lurade inte till dig ett barn.

Han kunde ha valt att avstå sex eller dragit på kondom.

Vad roligt att det slutade bra för er !!

Absolut vet att det är skillnad :) Men jag menade även att man mår som en disktrasa när detta händer! Fast nu som du skriver du ska inte göra det så de är lugnt :) Men fast att våran historia slutade bra så försvann extremt mycket glädje av hela situationen från början fast att jag hade rent mjöl i påsen! Även att min Karl är över 30 och hans ursäkt var att han trodde inte jag kunde bli gravid så lätt! Han är en riktig jubelidiot och tänker bara med snoppen tydligen!

Men lycka till med barn och förhållandet och hoppas i framtiden du får den glädjen man får när man planerar ett barn :D

Min bästa vän lurade till sig ett barn. Han ville vänta minst två år, då de precis blivit tillsammans knappt 6 månader tidigare. Hon hade längtat i flera år och var stressad över att hennes vänner redan hade barn.

Så hon sa att hon hade koll på sin cykel (natural cycles) och han trodde på henne. Vips så blev hon gravid. Han skrek åt henne i flera dagar att hon skulle göra abort och att han inte ville bli pappa tills han plötsligt ändrade sig och ville behålla.

Hon är såklart jättenöjd, men.. jag skulle ALDRIG vilja skaffa barn med någon som inte vill! Fy fan, att missa det magiska ögonblick när man får berätta för sin man att man är gravid, och se lyckan i hans ögon.

Hennes barn kommer ju för alltid ha varit ett oönskat misstag. Själv hade jag aldrig kunnat gå vidare från det.

Att skaffa barn ihop ska självklart vara ett gemensamt beslut.

Har en vän som råkade ut för detta, hans ex lurade på honom ett barn. Nu pratar de inte med varandra och han vill inte ha med henne eller barnet att göra, speciellt då han gjorde väldigt klart för henne att han inte ville ha barn, hon hade dock påstått att hon inte kunde bli med barn överhuvudtaget, vilket hon erkände var en lögn sen efteråt.

Tycker hon är ett riktigt kräk som gjorde på detta viset, och önskar henne inget gott, men samtidigt är det såklart synd om barnet.

Sen har min vän alltid haft en tendens att dra sig till psykfall, så han kanske bäddade för det hela så att säga.

Kanske var det sant att hon inte trodde hon skulle kunna bli gravid.

En nära vän till mig hade som ung (17-18 år) cystor på äggstockarna. På ena var det väldigt illa, cysta som var stor som en apelsin.

Hur som helst, hon hamnade akut på sjukhuset och opererades. Läkaren sa till henne att chanserna var minimal, att hon någonsin skulle kunna bli gravid.

Sen blev hon det i alla fall, pappan trodde dessutom att han var steril, han hade haft påssjuka som vuxen och blivit steril.

Så ibland händer det osannolika saker.

Nej, i så fall vet jag inte varför hon skulle erkänna det hela, att hon ljugit för att hon hade så stor barnlängtan, att hon var helt säker på att han skulle ändra sig när barnet kom och så vidare.

Nej hade det varit som du säger hade det varit väldigt annorlunda.

Gå till en psykolog.

Är du fortfarande vän med henne?!?!