Fått sommarstuga som gåva som barnbarn vad skall jag göra för att göra rätt ?

Detta är inte ett arv, ingen laglott som ts mamma blir snuvad på. Det är ts morfars egendom som han får göra vad han vill med så länge han lever. Och om han vill skänka sommarstugan till ts får han det, utan att ts mamma senare kan komma att klandra testamente eller utkräva laglott osv som så många av er skriver. Det är inte möjligt när det handlar om gåva till någon annan än en bröstarvinge.

Och när gåvan är fullbordad är det ts egendom att göra vad hon vill med, som med vilken egendom som helst. Hade ts mor krävt att ts skulle sälja ett sommarhus som hon fått från farfar? Hoppas inte det! Varför vill hon inte unna ts och hennes barnbarn ett sommarhus att uppleva fina barndomssomrar i? Varför är hon så desperat ute efter pengarna? Skulle det ens finnas en gnutta pengar kvar till arv till ts senare? Svårt att tro.

Behåll huset, njut av trevliga somrar, kanske i din mors sällskap? Hyr ut om det behövs inkomst till drift och underhåll, men tänk dig för angående att dela på intäkterna. De ska även beskattas.

Folk har uppenbarligen ingen känsla för moral nuförtiden. Man ska bara ha och ha och ha även om det innebär att man blir ett verktyg att kränka sin egen mor för en elak förälder, som tar till den sista makten han har över sitt barn. Fy.

Det finns faktiskt möjlighet till detta, om gåvan är given mindre än 10 år innan personen är avliden och att syftet är att göra någon utan arv. Men jag tror inte att det är krav på att det är bröstarvinge som ska ha gåvan, utan att det är att bröstarvingens lott inskränkar.

Här är nästan ett liknande fall, men det var för sent för att klandra

lawline.se/answers/kan-man-klandra-en-30-ar-gammal-gava-8-ar-efter-bouppteckning

Det har ju nämnts tidigare i tråden, att det kan finnas andra tillgångar. Det var ju det att du skrev som var felaktigt, att man inte kan klandra en gåva. Det kan man, under vissa förutsättningar.

Men som du skriver, under tiden mannen lever, så har han all rätt att göra vad han vill med sin egendom. Han kan också skriva vad han vill i sitt testamente. Men ett testamente kan alltid klandras och en gåva som inskränker laglotten kan tas med i bouppteckningen. Men det krävs ju vissa förutsättningar.

Min erfarenhet är att det inte är lätt, eftersom vi blev snuvade på vårt farsarv (inte bara pengar, utan även en del saker av affektionsvärde för oss barn) och efter ett antal samtal med olika jurister (vi syskon vände oss till varsin) så fick vi informationen att det kan kosta mer än vad det smakar, för det var väldigt svårt att få tillbaka det som fanns i min fasters ägor. Hade det funnits pengar kvar i boet, då hade det varit lättare.

Samma sak kan man säga om dottern som struntar i sin far och väntar på att han ska dö så hon kan ta hans pengar.

2 fel gör inte en rätt.

Men herregud människa! Menar du på fullaste allvar att när en individ uppnår en viss ålder så har denne inte längre rätt att göra precis vad hen vill (köpa, sälja, ge bort, byta) med sin egen egendom och sina egna pengar? Så länge gubben är i livet så finns det inget arv, om gubben inte själv vill ge förskott på arvet.