Vi som försökt bli med barn i minst 8 månader

Hej alla . Jag har hållt mig borta från familjeliv ett tag . Det är så fruktansvärt frustrerande. Varför får jag inget plus? Varför blir inte jag gravid efter såhär lång tid? 15 månader har vi försökt nu. Känner att allting känns meningslöst . Hopplöst att ligga runt ägglossning men samtidigt så gör vi allt vi kan såklart. Vi har varit på vårt första besök för utredning. Tyvärr hade jag precis haft mens då . Så nu väntar vi på nästa mens i början på okt för att då ta blodprov, lämna spermaprov och jag ska göra en gyn undersökning. Jag känner vissa dagar att jag orkar inte leva. Det känns som en kniv i hjärtat . Livet är så orättvist. Alla mina vänner har fått sitt första barn detta året. Alla fick tjejer. Jag tänker på allt kul de kommer kunna göra tillsammans med sina döttrar. Och att de har hela föräldraledigheten ihop . Jag står kvar på samma ställe och ingenting händer.. Jag känner mig så ensam och vet inte hur jag ska orka mer :(

Hej! hoppar också in här om det är okej.

Jag och mannen har försökt i 8 månader nu. Men inget än!

har precis införskaffat mig bidrottninggelé jag tänkte börja med.

Kul att följas åt!

Kör ni andra med någon "hälskokost" eller vitaminer för att hjälpa till det lite ?

Hur går det för er?

Jag och min sambo ska äntligen påbörja infertilitetsutredning. Fick hem papper i veckan, först ska vi lämna några prover och sedan boka läkarbesök om tre veckor. Känner en sån lättnad! Gladare än jag vart på länge.

Vad skönt att hjälpen rullar igång för er nu! Jag längtar efter den känslan men vi kämpar på på egen hand i några månader till. Vid årsskiftet har vi försökt i ett år men vi ska till Thailand o februari-mars så jag tror att vi väntar med att söka hjälp till efter det, om vi inte plussat till dess.

Jag har ändrat inställning lite. Från att typ vara besatt till att tänka på det lite ibland. Slutat med ägglossningstest och går bara på kroppens signaler, säger inget till mannen om ägglossning förrän efteråt så han slipper pressen. Hänger inte så mycket på familjeliv eller läser massa längre. Försöker helt enkelt vara lite avslappnad i frågan o tänka att det kommer när det kommer.

Nyfiken på det din bm sa, att sluta med ÄL-tester. Varför? Är det ?stressen? hon tänker på?

Äntligen har även vi fått tid för utredning!:) Känns nervöst men så bra att vara med i systemet och få reda på om det är nåt fel och så fall vad och så fortsätta därifrån.

Gnäll på du! Det får man här! Känner igen allt du skriver, var likadant för mig när min syster i julas berättade att de ska få barn igen. Räcker att hon ser ett par kalsonger så blir hon gravid typ. Det var riktigt jobbigt. Men jag valde även senare att berätta för min syster om vår situation, vilket har varit till stor hjälp. Har du någon du kan berätta för? Alltid bra att prata med någon annan än sin sambo.

Vi var på första läkarbesöket i vår utredning igår och jag gick dit med lite hopp och gick därifrån med en klump i magen. Det räcker tydligen inte med att jag inte har nån ägglossning utan nu har min sambo väldigt få simmare oxå. Så ja nu blev allt ännu svårare. Tappat lusten till allt nu.

Jag måste få skriva av mig, det här forumet är nog enda ställen som vi är flera som förstår alla jobbiga tankar och känslor. Vi har ju som sagt försökt få barn nu i över ett år och väntar på utredning. I flera år tidigare har jag längtat till den dagen vi skulle börja försöka. Jag har 6 syskonbarn som allihop är "hoppsan det var inte meningen". De tv å senaste tyckte jag var jobbigt att höra om eftersom jag själv började längta väldigt mycket själv. I fredags fick jag beviset på att vi misslyckats även denna månad, och jag är nog inte ensam om att känna att förstå mensdagen är hemsk, innan man dag två blickar framåt igen. Dag två denna månad berättade min bror och hans tjej att de väntar barn, jag försökte se glad ut och hålla inne tårarna tills de också talade om att det var inte planerat men de känner att de har ju fast jobb och allt så varför inte, då brast det för mig och jag började storgråta. Alltså va fan, missade hela min familj sexualkunskapen om hur ett barn blir till? Dessutom, som många utav oss som kämpar äter vitaminer och undviker både det ena och det andra för att vara fräscha och öka chansen till graviditet, denna tjej har så mkt problem med sin kropp men ändå tog det sig..vill bara skrika av orättvisa!! Och det värsta när man får höra hela tiden, det blir eran tur, det kommer att gå bra för er och ha lite tålamod, vi förstår...

Så, nu har jag gnällt av mig lite. <3