Hur går det för alla? Jag försöker koppla av så mycket som möjligt vad ägglossning och barn heter... fokuserar på annat men kan ju inte låta bli att gå in på familjeliv då och då (:
Orkar inte mer nu, trodde aldrig detta skulle ta så himla hårt på mig. Svårt vara förberedd på hur de känns. Försökt 1,5år och jag orkar inte bli besviken varje månad mer. Orkar inte. Hur orkar ni? Vänner blir gravida, kollegor frågar om jag är gravid, jag orkar inte.
Jag orkar inte umgås med vänner som har barn eller är gravida. Jag vet inte om jag någonsin kommer få bli mamma. Få en egen familj. Jag har fått hjälp av läkare med letrozol, som jag ska börja med nästa månad. Annars blir det ivf. Ville mest skriva av mig. Tack för ni skriver i denna tråden och för goda råd och att man kan stötta varann i detta.
Måste fråga er andra som försökt länge, hur ser det ut med rökning? Jag slutade för flera år sedan, nu senaste månaden har jag rökt ett par cigg för att det känns ändå så hopplöst, jag vill absolut inte börja igen och skulle aldrig röka om jag blir gravid. Men hur är det för er andra? Och era partners? Jag är såå nervös att sambons rökning har sabbat hans spermakvaliten totalt, att det är därför det inte går..
Någon mer som har dessa tankar och oro?
Min sambo snusar, har tänkt tanken att det kanske stör. Men jag är mest orolig över att han ofta dricker alldeles för mycket kaffe och dessutom äter medicin. Tycker det är så konstigt att det aldrig tar sig när jag har regelbunden ÄL osv, måste ju vara något fel...
Idag födde min syster sitt femte barn, medan jag och min sambo har försökt ett år nu. Är jätteglad för min syster och de har fått en supersöt liten flicka men det gör lite ont ändå...
Hej tjejer! Jag Dick hem nya ältester idag och med dem låg ett brev som känns lite aktuellt bifogar bilder:
Hej på er!
Jag och min man har nu försökt att få barn i ett år. I mars hade vi ett missfall i vecka 5, dvs väldigt tidigt. Hann njuta i en vecka innan det var över.
Jag har nu kontaktat vården för att få hjälp med utredning, men till svar fick jag att man måste vänta med att få hjälp i ett år efter senaste graviditet, så alltså mars 2020 för min del. De rekommenderade bara att fortsätta försöka.
Jag trodde verkligen att jag skulle få hjälp nu när det gått ett år, trots att jag hade ett missfall i mars. Är det någon av er som är i liknande situation och fått samma svar? Jag blev i alla fall otroligt ledsen.
Oj, de kom visst inte med, testar igen!
Har fått provsvar på mina blodprover och ALLT såg bra ut! Sååå skönt! Med allt menar jag hormoner och ?äggreserver?. Känns superskönt! Nu väntar vi bara på kallelse av läkarbesöket!
Förstår att du oroar dig! Kaffe och cigaretter är ju verkligen inte bra! Kan han äta panodil istället? Eller gäller inte det med ipren på män kanske? Vet att kvinnor som vill bli gravida inte ska äta tex ipren och ibuprofen.
Min karl har seratoninbrist så han äter sertralin mylan och ibland även melatonin för att kunna sova. Hans läkare vet om att vi försöker skaffa barn så förhoppningsvis ska inte dessa mediciner påverka något. Tror hans syster åt samma när hon plussade. Men man försöker ju ständigt hitta förklaringar till problemen.