Vi som försökt bli med barn i minst 8 månader

Var i menscykeln befinner ni er? Jag är i den jobbigaste perioden nu, när man inte kan påverka något mer utan bara vänta. Det är en dryg väntan! Jag hade ÄL i onsdags och BIM är den 30e. Ska försöka att inte tänka för mycket på det denna omgången och hålla på att analysera varje liten grej.

Ja jag tänker som du! Testar inte förrän mensen är sen, annars kanske man blir besviken i onödan. Förra månaden hade jag sen ÄL och då blev ju även mensen senare. Nu kom ÄL som den skulle. Tycker det är skönt att ha koll på ÄL för annars hade jag ju börjat hoppas förra månaden när mensen var typ fyra dagar sen...

Det blev inget denna månaden heller. Så kan det bli. Är mest besviken på mig själv att jag ens inbillade mig att det fanns en chans.

6 års försök utan ett enda plus (förutom vid ivf som jag är tacksam av hela mitt hjärta för).

Hoppas ni kämpar på tjejer. Var inte rädda för utredning. Det var det som ledde fram till att jag fick chansen att bli mamma. Jag vet att jag lovade mig själv att får jag bara ett enda barn så ska jag skatta mig lycklig. Och det gör jag.

Minns att när vi försökte första gången så blev ALLA andra gravida. Alla utom jag. Så otroligt nedslående. Nu blir ALLA gravida med syskon. Men det slår inte lika hårt den här gången.

Har fortfarande en jämn och fin tempkurva, men osäker på om det är mensvärk eller nåt annat jag känner. Kändes verkligen som att mensen skulle komma imorse när jag vaknade men ingenting. Ska få mens imorgon eller på torsdag enligt appen. Tempen är fortsatt hög iaf.

Jag tror att jag är gravid. Har BIM idag, tempen borde ha sjunkit igår... men den har stigit istället. Och ingen mens i sikte. Tog ett äl-test och det blev positivt (var det jag hade hemma (ska köpa ett gravtest idag) Har ju hört att ältest kan funka som gravtest i brist på ett. Men det blev starkt positivt på en gång. Och äl har jag inte. Eftersom jag hade det för två veckor sedan som min app bekräftat. Känns helt sjukt. Men det känns verkligen i kroppen att nåt händer. Känner mig så varm och brösten ömmar så jag håller på att bli galen.

Det var positivt! Jag är gravid!

Jag och min pojkvän har försökt i ett år nu... Det är så himla jobbigt. Fem st av mina närmsta vänner har fått sitt första barn detta året . Tre av mina närmsta. Jag känner mig mest som ett bihang när vi hänger. De har ju allt att prata med varandra om bebisar. Värsta drömmen att få barn samtidigt som sina vänner.. de lever drömmen typ... Jag kan inte få ur mig orden att vi har försökt i ett år.. Jag vet att jag borde berätta men det går inte..Är rädd för att vår vänskap ska ändras. Det gick på deras första och andra försök för alla fem... Jag känner mig så ensam i detta. Och otroligt rädd . Nu efter semestern ska jag ringa för att få påbörja en utredning. Ett helt jävla år har gått utan att någonting har hänt. Så himla kul är det inte med sex längre.. min pojkvän har svårt att förstå också. Han tycker att jag bara klagar och att jag kanske ska va nyttigare.. Ja men tack för att du lägger all skuld på mig..

Tack <3 nej jag vet att mina vänner kommer förstå och stötta. De skulle inte reagera på något annat sätt. Jag vet inte om det är man skäms typ? För det gick så lätt för dem men inte för mkt. Även att det är extremt vanligt plus att deras syskon har haft problem så ämnet är inte helt främmande för dem.

Hur känner du inför utredning? Har du pratat med dem och fått det bekräftat?

Vi har ettbarn som är 18 månader nu och vi påbörjade en utredning och skulle göra ivf men när jag var på en undersökning inför att börja med ivf så upptäckte de att jag var gravid, så vi behövde aldrig, då hade vi försökt i 16 månader om jag minns rätt, nu försöker vi med syskon och är inne på försök 5 men jag är beredd på att det kommersat tid eftersom första gjorde det. Jag hoppas att du kan få en härlig semester och försöka slappna av och njuta av nuet, även om det är så galet svårt!