Ja det känns ofta som männen tar det mer chill. Kanske för att vi är dom som känner efter i kroppen och har koll på äl o mens... man måste kommunicera, men det är oxå knepigt. Blir ju inte roligare när man typ måååste ligga vissa dagar i månaden :/
Nu klickade jag hem rosenrot som både jag och min man ska äta, jag tror det kan bli bra! Han är väldigt stressad på jobbet och energilös så det kan ju också påverka. Hoppas hoppas!
*nyfiken*
Vi hade visserligen ett uppehåll på drygt 2 månader och satte igång igen för drygt en månad sedan. Detta uppehållet behövde jag då jag bara var så ledsen och besviken för alla motgångar. Jag har nyss sökt hjälp men man får inte samma utredning som man skulle fått om man inte har något barn alls sedan tidigare. Jag får se vad som sker orkar inte hoppas för mycket. Blir bara så himla ledsen då. Min längtan efter ett syskon försvann ganska snabbt efter att min son blev till då relationen med hans pappa inte var den bästa. Jag hoppades väl lite mer när jag träffade min sambo för lite mer än 5 år sedan men ville inte rusa in i det för snabbt. Däremot har längtan efter ett till barn blivit starkare desto längre in i relationen vi kom. De senaste 3 åren har jag hoppats och vi har som sagt aktivt försökt 13 av de senaste åren 15 månaderna. Jag känner mig ganska sliten och har också givit upp lite av hoppet. Usch... jag som trodde det skulle hända inte jättesnabbt men iallafall efter ca 6 månader men icke sa nicke.
Så skönt att veta att man inte är den enda som känner så. Visst tycker jag det är trevligt för andra som lyckas på första försöket eller som gift sig och får barn inom ett år. Men jag känner ändå ett sting av avund och irritation över min situation. Det blir ju inte bättre av folk som stället frågan om man inte funderat på att skaffa fler barn. "JO, JAG OCH MIN SAMBO KÄMPAR FÖR ATT FÅ DET ATT SKE, VEM ÄR DU SOM FRÅGAR.... AHHH!!!" Men man svarar snällt. Jo, någon gång i framtiden, eller något i den stilen. Bläää... för alla lyckliga gravida och för alla med små söta barn i barnvagnar. Fast jag ändå gläds för deras skull. :'( när är det min tur. Tack och lov att jag har min grabb att krama om. Han är så älskad.
Igår fick jag reda på att en kvinna som jobbat på en annan avdelning där jag jobbar väntar barn. Hon och en annan kvinna från samma avdelning satt och pratade om barnet som skulle komma. Hon smekte magen sådär irriterade stolt. Fast det var egentligen inte det som jag störde mig på, utan det faktum att de pratade om huruvida man vill ha ett barn fött i december eller ej. Nä det ville ingen av dem hellre ett januaribarn. För tänk vad synd om barnet som fyller år sist på året och är "efter" hela tiden. Till saken gör den att min son är född i december, han är framåt, klok och tar för sig. Vilket innebär att han är långt före väldigt många i sin klass. Dessutom är han också före flera såkallade januaribarn och barn födda andra månader på året också. Men det som störde mig allra mest med deras uttalande, var att när man längtar och kämpar med att få barn så vill man bara ha ett barn ett friskt barn att älska och uppfostra. Ett efterlängtat barn som man inte bryr sig om när barnet är född utan bara att barnet har blivit fött. Det slutade iallafall med att jag låg i tårar hela kvällen igår och mådde riktigt skitigt. Jag blir tårögd bara av att skriva detta nu.
Det jobbiga är att man förväntas leva ett normalt liv samtidigt som längtan blir större och livet generellt blir tyngre med alla bakslag man får när alla andra tycks ha det så lätt. Det känns lättare på något vis att glädjas åt dem som kämpat och/eller inte uttrycker sig buffligt gällande sin graviditet eller när de talar om framtida graviditet. Jag önskar iallafall dig all lycka och hoppas på att du snart får bära en skatt inom dig. Det är den bästa känslan i världen även om man får krämpor etc. ????????????
Hade BIM i 3/7 och fick mensen samma dag, sen skulle nästa BIM bli 2/8 med äl på torsdag. Eftersom vi försökt bli gravida i snart ett år så tänkte jag använda äl-test denna gång och det visade att jag har äl idag! Dvs 4 dagar tidigt! Kanske inte så konstigt att vi inte blivit gravida än?!
Om man ligger varje till varannan dag är det omöjligt att missa :) vi ligger varje dag och har gjort det i nio år. Haha!
Jamen precis! Helt omöjligt! Alltså jag har typ bara gissat haha. Någon månad tog vi äl-test bara för att se, då var det den dagen jag räknat med!