Vi som försökt bli med barn i minst 8 månader

Jag och min pojkvän har försökt i ett år nu... Det är så himla jobbigt. Fem st av mina närmsta vänner har fått sitt första barn detta året . Tre av mina närmsta. Jag känner mig mest som ett bihang när vi hänger. De har ju allt att prata med varandra om bebisar. Värsta drömmen att få barn samtidigt som sina vänner.. de lever drömmen typ... Jag kan inte få ur mig orden att vi har försökt i ett år.. Jag vet att jag borde berätta men det går inte..Är rädd för att vår vänskap ska ändras. Det gick på deras första och andra försök för alla fem... Jag känner mig så ensam i detta. Och otroligt rädd . Nu efter semestern ska jag ringa för att få påbörja en utredning. Ett helt jävla år har gått utan att någonting har hänt. Så himla kul är det inte med sex längre.. min pojkvän har svårt att förstå också. Han tycker att jag bara klagar och att jag kanske ska va nyttigare.. Ja men tack för att du lägger all skuld på mig..

Tack <3 Jag vet att dem kommer förstå och jag är säker på att de har tänkt tanken med om jag försöker eller ej. Men det var väl blivit som en liten vägg mellan oss kanske. Ja jag känner att jag går sönder snart. Hoppades verkligen att lite semester skulle öka chanserna.. som alla tjatar om.. när man slappnar av.. nu är mensen 4 dagar sen med och jag får bara negativa test. Fattar inte vad som händer:(

hur känns det för dig? Du skriver du har varit här innan? Har du gjort ivf?

Vad härligt. Snacka om överraskning . Hoppas det går snabbare nu för er . Tack <3

Nu kom mensen ändå! Jaja nya tag nästa månad, vilket blir vårt tolfte försök. Suck!

Vet inget om missfall eller så. Men skulle vilja tipsa om menskopp! Det är så himla bra, blöder du mycket räcker det att tömma morgon, middag, kväll, kanske en gång till om det äe väldigt mycket. Blöder man normalt (vad nu det är?!) räcker det att tömma morgon och kväll. Bra för miljön, plånboken och snippan ;)

Efter otroligt mycket velande fram och tillbaka har vi nu sökt hjälp och kommer redan i veckan få komma för ett första möte. Känns bra med otroligt jobbigt! Har nu berättat för närmaste familjen också. Gråter floder för att jag insett att detta inte kommer att gå på egen hand. Har försökt förneka problemet i ett halvår men nu är det dags.

Jag svarar båda i samma inlägg :)

Det känns såå skönt! Världens sten lättade! Men är ju samtidigt så ledsen. Förhoppningsvis bara något litet som ställer till det... har inte tagit prov för sköldkörteln. Men det görs väl i veckan för då ska blodprover tas :)

Absolut! :) blev ?inspirerad? av att det var en till här i gruppen som skulle söka hjälp till veckan. Blev i alla fall tagen på allvar direkt, de ställde inga frågor (vi har ju egentligen inte försökt 1 år än, men snart). Fick tid samma vecka, så detta ska nog bli bra!

Vad för medicin äter han?

Min sambo dricker massor kaffe, röker och typ lever på Ipren efter alla skador. Känner mig så stressad över det.

Känner detsamma att allt verkar vara ok med mig och min cykel men ändå går det inte..

Och det är inte så ofta det pratas om hur mycket mannens vanor stör så jag vet inte riktigt vad man ska tro och tänka.

Ja, det vill vi gärna se..men glömde du bilderna?;))

Har fått provsvar på mina blodprover och ALLT såg bra ut! Sååå skönt! Med allt menar jag hormoner och ?äggreserver?. Känns superskönt! Nu väntar vi bara på kallelse av läkarbesöket!