Vi som försökt bli med barn i minst 8 månader

Då är vi lite i samma sits! <3. Det är så mycket vanligare än man tror! Många tror att det ska gå på första försöket (inklusive vi tänkte det), det är ju ?normen?. Då blir det ju också så jobbigt när man ser månaderna ticka förbi...jag förstår att det är jättejobbigt för dig när dina kompisar fått barn så snabbt och det blir ju ett dilemma att säga hur det ligger till för en själv eftersom det känns som om man kanske ?berövar? dom lyckan. Men har du vettiga vänner så kommer de verkligen förstå dig om du kanske tycker det är jobbigt om samtalen hela tiden kretsar kring barn tex.

Vi ska också ta tag i utredning snart. Så dåligt av din pojkvän att skylla det på dig, tipsa honom om att läsa på lite om hur allt fungerar :) det är ingen idé att skylla på varandra i ett sånt här tufft läge. Kram!

Jag tycker absolut att du ska vara ärlig mot dina vänner och berätta, ämnet verkar ju ha varit uppe om hur lång rid det tog för dem. Det är ju omöjligt för dem att ha någon förståelse och kunna stötta sig om de inte ens vet vad du går igenom. Och i dessa tuffa påfrestande situationer så behöver msn stöd, pepp och att bara få ventilera, genom att inte prata om det så gör man det till nåt fult, men det är helt normalt, det är sååååå många i just din situation, jag har varit där en gång och är på väg dit igen. Stor kram!

Vi kommer nog vänta några försök till för har ändå en positiv känsla! Har inga problem i släkten, jag har regelbunden mens och äl så det borde gå inbillar jag mig! Men ena dagen känner jag så och andra typ: det här kommer aldrig gå!!! Vi har väldigt mycket att stå i under hösten med nytt hus som vi ska renovera så därför känns det bättre att vänta ett tag till med utredning. :)

Har BIM imorgon. Har en positiv känsla denna gång vilket jag inte haft innan. Hoppas hoppas

Men fy för din pojkväns elaka kommentarer :( Kan du prata med honom för att få honom mer förstående? Felet kan ju lika gärna ligga hos honom...

Det måste vara SKITTUFFT för dig när dina kompisar nyligen har fått bebisar. Tack och lov har jag inga vänner med så små barn, tror inte jag hade klarat av det. Förstår att det är svårt för dig att våga berätta och prata om det. Jag känner samma sak. Vill inte heller att alla ska veta att vi försöker. Vi får ganska mycket påtryckningar och hintar om barn från vänner och familj. Senast igår när vi var på fest pratade jag med svärmor o några till om att vi ska ha valpar på våran hund och jag vet inte exakt när för jag måste ju kunna vara hemma med dem. Då säger svärmor att du får se till att ha en bebis och vara mammaledig samtidigt. Om hon bara visste att det var exakt vår plan men den ser ut att spricka nu :(

Jag och min sambo har oxå försökt ett år, men jag har problem med ägglossningen, men håller på med utredning. Förstår precis hur du känner, två av mina närmsta har fått barn och den ena ska ha nr två i november. Min syster ska ha i augusti och hon blir gravid så fort hon tänker på barn typ. Men jag har valt att berätta för mina vänner och min syster, det känns bra. Jag har någon att vända mig till förutom min sambo, min sambo är inte så insatt (jag försöker lära honom det jag kan) därav pratar jag mycket med min syster. Det jobbiga är att resten av familjen hela tiden frågar när vi ska ha barn, min mamma har till och med frågat min syster om det... Men jag tycker absolut att du ska berätta för dina vänner. Försök prata med din kille och verkligen förklara hur du känner, i mitt fall så ligger just nu "problemet" hos mig och det är riktigt påfrestande men jag vet vad problemet är iaf.

All lycka till dig!

Det låter verkligen som att de lever drömmen ja, förstår att det är otroligt jobbigt för dig! Eftersom du har det så med bebisar så nära inpå tycker jag att du ska berätta om era planer för dina kompisar. Det blir säkert lättare för dig då. Lycka till med bebisverkstan <3

Vi har ettbarn som är 18 månader nu och vi påbörjade en utredning och skulle göra ivf men när jag var på en undersökning inför att börja med ivf så upptäckte de att jag var gravid, så vi behövde aldrig, då hade vi försökt i 16 månader om jag minns rätt, nu försöker vi med syskon och är inne på försök 5 men jag är beredd på att det kommersat tid eftersom första gjorde det. Jag hoppas att du kan få en härlig semester och försöka slappna av och njuta av nuet, även om det är så galet svårt!

Åh så jobbigt! :( kan det vara så bara att du kanske är gravid men att hormonerna inte gett utslag än? Om jag förstått det rätt fästet ägget 6-10 dagar efter äl. När ägget fäst sig börjar hormonet produceras. Det borde alltså spela stor roll NÄR ägget fäster sig :) så förhoppningsvis kommer plusset senare i veckan!

Hade dock liknande själv och fick då en cykel på 33 dagar, brukar annars alltid ligga på 28-30. Vet inte vad det berodde på.

Håller tummen för dig!!