Smärtande sorg efter min katt
Åh, vad jag känner med dig. Trots att våran katt på 19 år fick somna in för 10 år sen, kan jag fortfarande känna så som du gör. Hon var våran "första" bebis innan barnen kom. Kan inte än idag prata om den dagen utan att börja gråta. Jag lovade mig själv där och då att aldrig mer skaffa katt. Å det har jag inte gjort. Skulle inte klara av en avlivning till. Men bara för därför, när jag träffade min nuvarande man, så har ju han katt. Så jag kommer inte undan. På gott och ont :)
Vill bara säga att jag förstår verkligen vad du går igenom, och det är en stor stor sorg med mycket känslor.