Ledsen tjockis

Jag gjorde precis en tråd om min viktnedgång. Tror inte man kan klassa mig som kraftig längre och jag är brutalt stolt över mitt resultat. Vill bara skriva och visa att det faktiskt går att komma vidare, från 39 till 25 i bmi. 

Jag har börjat träna på gym och skämdes mycket i början, men efter att ha tränat i 6 månader så tänker man annorlunda. Dom som går till gymmet/tränar gör ju faktiskt något åt det, föraktet ligger mot de som inte gör något åt det. Jag har själv varit där och vet hur det känns att alltid vara störst, inte orka något, flåsa för minsta lilla och svettas som en gris så fort man rör sig osv. 

Att min mage ser ut som ett skrumpet russin av överbliven hud döljer jag med tröjjan och sträcker på mig lite extra bara för att jag kan. Jag tänker att det löser sig, man kan inte oroa sig för allt hela tiden utan man får ta en sak i taget.

Det finns många olika koster och upplägg och det gäller att hitta något som passar dig. jag har failat många gånger tidigare men nu har jag äntligen hittat vad som funkar för mig.

första 3 månaderna med strikt LCHF gick jag ner 20KG samtidigt som jag åt massor gott och aldrig var hungrig. Kanske dock inte det bästa i långa loppet så jag har övergett LCHF nu och räknar kcal istället.

Jag ångrar bara en sak, det är att jag inte gjorde detta tidigare. Kämpa!!

Att huden blivit som den blivit är ju inte så konstigt eftersom det gått så fort. Tar man det i en lugnare takt så hinner ju kroppen anpassa sig bättre. Jag har alltid hatat att träna och avskytt GYM. men när jag väl började resan så har jag lärt mig att uppskatta utmaningen i både vikten och träningen. När man märker att vikten går ner av att man tränar så blir det lättare både med kosten och träningen. det blir en lavineffekt då allt går lättare, på samma sätt dom allt kan gå tyngre när man har sämre tider...