Min 7 åring
Hej.
Detta blir verkligen sista utvägen när jag inte direkt har någon i min omgivning att rådfråga. Men såhär:
Min 7 åriga dotter har verkligen kommit in i "lilla" tonåren. Hon är glad och sur om vart annat kanske lite oftare sur. Jag som då är mamma börjar fundera och reflektera, är det något fel? Ska det vara såhär? Mår hon dåligt? Ger jag henne för lite tid? osv... När jag frågar henne själv om det är något så är det nej men så kan det bara vara något ur luften typ att hon har tråkigt eller att en kompis sagt något osv. Funderar på om man ska ha lite egen tid med henne 1 eller 2 gånger i månaden inget som är direkt vanligt hos oss att man gör något själv för småsyskonen ska alltid vara med. Känns som vi inte står varandra så nära som vi gjort innan och det är bara argt och surt. Vad tror ni? Är era 7 åringa likadana hur hanterar ni det? Gärna snälla tips och råd.
Men om du misstänker att nåt oroar din tjej så skulle jag föreslå lite egentid så att hon får id att öppna sig ifall nåt sitter en bit in. Promenader tycker jag är bra, man pratar ofta lättare om man går bredvid varann och bara småpratar än om man sitter mittemot och försöker fråga om nåt specifikt.
Man kan också öppna med något som man tror att det är, tex "så Nina var lite dum med dig idag...?" Och så kanske hon nappar och berättar nåt som tynger henne. Och om det som ev tynger henne är allvarligt i hennes värld men lite mindre allvarligt i din värld så ska du ta henne på allvar, men inte förstora upp det hela. Prata om att bästisen kanske inte menade det hon sa, ge exempel på när nån sagt nåt elakt när man var arg och sen ångrade sig, påminn om de gånger det varit bra även om det blev dåligt just den här gången.
Om det däremot är något allvarligt som tynger henne så måste du vara beredd att ta emot det och fundera över vad du kan göra.