Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar

Tack för ditt inlägg. 

Det är det jag är rädd för. Att detta kommer ge mig en annan bild av henne och inte alls stärka vår relation utan tvärtom. Att jag kommer se henne som den som "flydde" och som tänkte på sig själv i första hand. Hon är ju inte tröttare än mig, Varje ledig dag har jag åkt till mamma också sen detta besked kom till familjen. Så vi är alla helt slut, för att inte tala om pappa - och mamma som är jätteledsen själv. För ett år sen var hon en pigg och stark pensionär, detta kom som en blixt! Jag skulle inte ha hjärta att säga hej då nu drar jag på sol och badsemester och njuter. När jag vet att hon också skulle vilja det, att hon önskade att hon kunde följa med istället för att må så himla dåligt och bara vara hemma i stort sett :(( 

Det känns skönt att få svar från någon som vet hur det känns. Jag ser framför mig en jättesvår sommar, men jag vill också njuta av tiden tillsammans. Jag är jätterädd och hade önskat att jag kunde få dela mina känslor med min syster. Jag vill ju inte visa mamma hur knäckt och förstörd jag är, det klarar jag inte. Jag vill att mamma ska känna hopp och glädje. 
Jag kommer inte ångra att jag stannar hemma. Jag tycker en sommar är kort tid att "offra" och jag tycker att som vuxen och anhörig kan man välja bort sig själv när en så nära anhörig behöver sällskap. 

Vi får ingen avlastning från kommunen eftersom min pappa bor med mamma. Hon behöver dessutom hjälp dygnet runt och det är inget kommunen ställer upp på....

Hade du syskon som också förlorade den anhörige? 

Kan det vara så att din pappa inte vill säga hur gammal och trött han är, och att de inte beviljas hjälp och avlastning på grund av det?
Jag tror det vore bra om ni gemensamt fick råd och stöd för hur ni ska hantera detta. Det brukar finnas stödgrupper och kuratorer för såna här stunder.

Martyr och offer. Ni skriver så konstigt. Jag väljer ju att vara med mamma. Jag kan ju självklart resa men jag vill inte! 

Å "lägga hela ens liv på vänt" det handlar om EN SOMMAR, 5 VECKOR, det är en enormt kort tid i ens liv. Att skita i att resa iväg för sin syster, pappas och mammas skull är väl för sjutton inte så himla stort? 

Min mammas diagnos är obotbar och behandlas inte, fyra år är inget hon kommer leva så här. Hon kan inte stå längre och måste matas. Så det är lite skillnad i hur dålig man är. Detta har hänt sista månaden så det går jäkligt snabbt här, inte alls att man kan tro att det kommer vända. Detta ser min syrra men väljer att åka och hon fattar att jag kommer vara med mamma och hon frågar inte ens om jag vill åka iväg och hur vika göra så att mamma får det bäst. Ingen planering med mig. 

Det där är trams, man kan visst få hjälp med sjukvård i hemmet om man är så sjuk att man behöver hjälp dygnet runt. Googla ASIH avancerad sjukvård i hemmet, prata med ansvarig läkare.

Stöd av ASIH teamet får man oftast direkt när man fått en obotlig diagnos.. Dom blir inblandad så fort någon väljer att Vara hemma istället för på sjukhus /boende.. Hur ofta man träffar dom beror däremot på hur sjuk man är. Så ts mamma borde ha blivit erbjuden ASIH men kan ju såklart ha tackat nej.. Och hjälp av hemtjänst varierar ju lite vart man bor vad som erbjuds men svårt sjuka människor erbjuds bra mkt med än städning och dusch om behovet finns.. Vi har dygnet runt vak vid behov och även avlösning hemma x antal timmar så att anhöriga kan få en paus. Så antingen har det blibit måt missförstånd eller så har högst troligt ts föräldrar tackat nej till mer hjälp.

Ingen tjänar dock på att anhöriga sliter ut sig... Ta emot hjälp och använd den tid som finns till guldkanten istället för att slita ut er på alla måsten låt någon annan göra det...

Hemsjukvård är också sjukvård i hemmet med inte avancerad. Mer att ge mediciner i tablett eller flyttande.
ASIH är avancerad sjukvård som ger i.v, har hand om smärtpumpar, TPN (intravenöst näring) etc. Man får helt enkelt som behandling i hemmet istället för på sjukvård. I kommuner kan man även få cellgift i hemmet.

Jag tycker era inställningar är underliga.
De flesta i den här tråden verkar tycka jag är själviskt och elak mot min syster. 

Jag tycker det är anmärkningsvärt att ni inte anser att tiden med ens döende förälder är mer värt. Att klanka ner på mig för att jag väljer att umgås med min mor hennes sista sommar i tiden? Att kalla mig för egoisitisk? Att jag är taskig mot mina barn för att de ska få vara med sin mormor och låta henne följa med på våra utflykter. Det blir både roligt för mina barn och mormor. 

Usch vilken insällning ni har. Ni vill verkligen att man ska tänka på sig själv och skita i alla andra.