Anonym (oförstående) skrev 2019-06-20 01:30:01 följande:
Hon är inte i chock. Diagnosen kom i februari. Dock trodde vi väl då att det skulle gå att bli bättre men mamma har blivit jättedålig jättesnabbt och klarar inte ens att stå nu. Jag har svårt att tro att hon är i någon förnekelsefas faktiskt. Tvärtom tycker jag ofta hon sagt till mig hur hon märkt försämringar hos mamma efter att de setts.
Färjorna till deras eurotrip bokades förra veckan, så denna resa är inte ens planerad långt lång tillbaka i tiden, utan nu i dagarna.
Jag vill inte döma någon. Men jag kan inte låta bli att känna en enorm besvikelse över att hon väljer att ha en trevlig tid i över en månad med sin man, en tid när hon har tid att verklgien umgås med oss som faktiskt alla är i sorg nu. En resa som denna kan hon göra när som helst faktiskt. Att avvara en sommar åt sin sjuka mor, är väl ändå inte för mycket begärt. Varför tänker hon inte på det själv? Det är det jag inte kan smälta. Jag skulle aldrig någonsin kunna pritoritera en så lång resa i denna situation vi är i nu.
Chock kan sitta i i flera månader. När jag råkade ut för en traumatisk händelse, var jag i chock i 8 månader efteråt. Det förstod jag inte då, utan det är först efteråt som jag ser det.
Att vara i förnekelse och att se försämringar är inte i motsats till varandra. Människors psyke är komplicerat, och inte alltid logiskt.
Men, möjligheten finns att din syster är en tanklös, egoistisk liten människa. Innan du dömer ut henne som det och blir bitter på henne för resten av era liv, tycker att du ska prata med till exempel en psykolog, eller annan människa som är utbildad på människor i sorg. Förhoppningsvis kan det hjälpa dig att förstå din syster (om det handlar om mer än egoism), och kanske också dig själv.
Det är en oerhört jobbig situation du är i, dels med din sjuka mamma, och med din systers reaktion (oavsett vad den beror på, ökar den din börda).