Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar

Ja pappa gör allt. Vi tänker på pappa såklart men jag förstår vad du menar.
Mamma har inte velat ha hemtjänst, och pappa har sagt att det inte behövs. Så därav beslutet. Personligen tycker jag att det skulle vara bra om det fanns hemtjänst som kunde göra vissa saker iallfall så att pappa får avslastnint, som tvätta, städa, duscha mamma osv. Det är iallafall något. Men pappa säger att det går bra så här så vi har inte lagt oss i. Jag har sagt det ett par gånger till mamma men hon är väldigt känslig nu och jag tror att tanken på hemtjänst för henne blir ännu värre på något vis. Hon var ju fullt frisk för ett år sen, stark och kry. Och nu kan hon inte stå. 

Jag vet inte, jag är helt snurrig i detta. Vet inte ens hur jag skulle gå till väga för att kontakta hemtjänsten igen, hur de kan hjälpa till. Kan man be dem om att städa? Duscha mamma? Bara vissa saker vissa tider vissa dagar? Hur mycket kan man styra över tider och dagar? 
Jag mår illa just nu av hela situationen bara jag skriver om det. Känner mig helt slut. 

Eftersom vi tidgiare sa att mamma behövde hjälp dygnet runt så kunde de inte hjälpa till, och att flytta mamma tilll annat boende är inte aktuellt alls, ingen vill att hon ska bo någon annanstans. Men ja, jag tycker också att pappa ska få avlastning åtminstoen vissa saker som sagt...

Ja och jag tror min pappa har lite den synen. Att det är liksom det man gör. Hjälper sin fru. Därför har han och hon inte ens tänkt på hemtjänst.

Självklart beter sig alla olika. Jag vet inte vad som är acceptabelt och inte. Det är väl förmodligen inte acceptabelt att jag är irriterad på min syster heller. 

Men hennes val gör att jag kanske kraschar i sommar. Hennes val påverkar mig. Genom att hon lämnar mig ensam hemma kommer jag få ta desto mer ansvar och jag kommer känna mer att jag måste hitta på saker med mamma, vilket jag också vill såklart. Men man blir psykiskt påverkad av att hon är så sjuk. Och det leder till att jag också blir knäckt och kommer bli mer knäckt. Hade hon varit kvar, kunnat ta ut mamma ett par gånger i veckan och jag ett par gånger i veckan hade jag kunnat känna mig lite mer lugn, fått andas jag också, tänka på något annat jag också om jag visste att mamma ändå hade sällskap den dagen av henne. 

Nu blir det inte så. Även om mamma skulle ha hemtjänst är det inte samma sak: Mamma vill ju umgås, hon vill komma ut. Jag vill ta henne ut. Men jag är också knäckt. 

Det känns som alla i den här tråden mer tycker att min syster behöver en paus och måste få den. Men ingen tänker på hur mycket hennes frånvaro påverkar tyngden som läggs på mina axlar. Jag som också är i en extrem sorg och just nu lever i en mardröm.

Jag har skrivit tidigare i tråden men du kanske missat det. Vi ville att pappa skulle bli anställd som vårdare eftersom han gjorde allt och eftersom min mamma behöver hjälp dygnet runt och eftesrom vi inte vill att hon ska bo någon annastans så måste han hjälpa henne. Men det fick vi inte. Han blev inte anställd. 

Efter det lämnade vi det. Men sen har jag tänkt på detta med hjälp allt eftersom mamma har blivit sämre. Men pappa vill inte ha hjälp han säger att det går bra. 

I princip ja.