Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar
Tack för ditt inlägg. Jag håller med. Jag känner redan nu att jag börjar må mycket dåligt. Samtidigt kan jag inte ta hänsyn till det känner jag, för det dåliga samvetet kryper sig på när jag väljer att inte åka till mamma. Jag går då med en inre stresskänsla och kan inte slappna av i det jag gör eftersom jag vet att mamma hade velat att jag kom dit. Sen kanske inte mamma alls sittter och tänker så, men jag känner så.
Samtidigt vill jag ju umgås med mamma, vi har umågtts jättemycket alltid. Varit som vänner också. Det jobbiga nu är att hon är deppig ibland såklart, hon är ju sjuk, kan inte stå längre, har ingen kraft och svårt med allt. Vi går ut ändå, men att se sin mor gå från en stark pensionär som tar raska promenader till en svag och mager kvinnai rullstol ger mig ångest. Men jag tänker att det måste jag stå ut med. Även om vi tar hjälp från kommunen så är det ju det hrä jag mår dåligt av, att se denna hemska förvandling från frisk och stark till sjuk och svag. Det är den som tar kål på mig :(
Samtalshjälp är nog något som jag verkligen kommer behöva, det känner jag. Jag vet inte om jag ska börja nu i sommar eller vänta tills efter semestern och få någon genom jobbet. Jag vet inte ens vart man ska vända sig, vilken samtalshjälp jag behöver kontakta. Allt känns som jätteansträngingar just nu.
Ska du orka detta under många månader måste du få någon form av stöd. Inte bra om du springer in i väggen i juli.
Ni borde verkligen se till att din mamma får mer proffshjälp. Detta att vårda en nära anhörig själv är väldigt slitigt och ibland inte helt bra.
Angående din syster. Ja, det går att döma henne men vi hanterar detta olika och prioriterar olika. Hon kanske inser att hösten och vintern kommer bli jättejobbig och för att orka med det behöver hon komma bort och leva lite normalt också.
När min föräldrar var sjuka försökte jag ta lite normal tid med jämna mellanrum för att orka.