Inlägg från: Anonym (Till TS) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Till TS)

    Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar

    Kära TS
    Beklagar verkligen din mammas sjukdom och din systers resa.

    Det jag tänker skriva nu är av välmening. Jag blir lite oroad över att du verkar sakna gränser för hur mycket du ska stötta din mamma och pappa i detta. Särskilt som det verkar vara på (eller över) gränsen av vad du orkar med.

    Jag tror inte att din mamma vill att du ska bränna ut dig för att vårda henne. Jag gissar att du är ensamstående? Då är det lätt att göra som du gör i sorgen. Om det inte finns någon som drar en tillbaka till det dagliga livet med partner och barn. Jag har ensamstående vänner som gjort precis så och det har tagit lång tid för återhämtningen.  

    Jag skulle råda dig till en samtalskontakt under denna svåra period för att ha som ventil. Som kan hjälpa dig att unna dig själv paus från vård av föräldrar. Att ta en paus för att orka vården av din mamma och även tiden efteråt. Som jag hjälpa dig att hantera mörka tankar om din syster. Som kan hjälpa dig att hantera din mammas förmodade ångest.

    Jag tror även din pappa behöver paus för återhämtning. När du skriver att han gått ner 20 kg, tolkar jag det som att han har svårt att äta. Kanske behöver även han stöd för att verkligen äta. Många män är ovana i köket. 

    Jag skulle, som många andra skrivit, råda dig och din pappa att söka stöd och avlastning från kommunen och vården.   Eller snarare ställa krav på stöd och avlastning. Du får dra en vit lögn och säga att du också ska åka bort. Har ni pengar anställ någon. Eller kolla med frivillig verksamheten. 

    Kram

  • Anonym (Till TS)
    Anonym (oförstående) skrev 2019-06-20 13:12:08 följande:

    Tack för ditt inlägg. Jag håller med. Jag känner redan nu att jag börjar må mycket dåligt. Samtidigt kan jag inte ta hänsyn till det känner jag, för det dåliga samvetet kryper sig på när jag väljer att inte åka till mamma. Jag går då med en inre stresskänsla och kan inte slappna av i det jag gör eftersom jag vet att mamma hade velat att jag kom dit. Sen kanske inte mamma alls sittter och tänker så, men jag känner så. 
    Samtidigt vill jag ju umgås med mamma, vi har umågtts jättemycket alltid. Varit som vänner också. Det jobbiga nu är att hon är deppig ibland såklart, hon är ju sjuk, kan inte stå längre, har ingen kraft och svårt med allt. Vi går ut ändå, men att se sin mor gå från en stark pensionär som tar raska promenader till en svag och mager kvinnai rullstol ger mig ångest. Men jag tänker att det måste jag stå ut med. Även om vi tar hjälp från kommunen så är det ju det hrä jag mår dåligt av, att se denna hemska förvandling från frisk och stark till sjuk och svag. Det är den som tar kål på mig :( 

    Samtalshjälp är nog något som jag verkligen kommer behöva, det känner jag. Jag vet inte om jag ska börja nu i sommar eller vänta tills efter semestern och få någon genom jobbet. Jag vet inte ens vart man ska vända sig, vilken samtalshjälp jag behöver kontakta. Allt känns som jätteansträngingar just nu. 


    För samtalshjälp kan du ringa vårdcentralen. Leta efter en privat.  Kontakta kyrkan mm. Borde också finnas anhörig stöd via din mammas mottagning. Gör det idag, innan det blir värre för dig. Du behöver prata om ditt mående i den situationen. Att bita ihop och köra på kommer inte gagna någon. 

    Kanske någon har bättre tips till TS om vart hon kan vända sig för sitt mående? 
Svar på tråden Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar