Jag tror att hon inte står ut med det som sker. Att se er mamma försvinna bort från er. Det är så olika hur man hanterar sånt. Jag skulle ha gjort som du, men förutsättningarna är så olika, min syster skulle också ha dragit sig undan.
Jag står inte heller ut. Jag har tappat aptiten, har daglig huvudvärk, illamående, ångest och gråter när ingen ser.
Men hur skulle det vara för mamma om man lämnade henne i sticket den tiden man har tid att umgås. Jag tycker det är ett så dåligt beslut! Som att säga: "hej då nu åker vi och har en mysig semester medan du mår skitdåligt här och inte ens kan ta dig ut på egen hand!"
Hur kan man göra så? Jag trodde inte detta om min syster.