• Anonym (oroligmamma)

    vårdnadstvist?

    Jag är helt förtvivlad och jag behöver råd, stöd och hjälp i detta.

    Igår damp det ner ett stämmningsbrev, mitt ex vill ha ensam vårdnad och att jag ska få träffa våra 2 barn på 9 och 11 år med umgängesstöd.

    Jag och mitt ex separerade för ca 7 år sen vi har gemensam vårdnad och har växelvis boende.

    Jag genomgick en behandling för 2 år sen mot alkoholbruk och har haft 1 återfall. Är i nuläget nykter och har på eget initiativ började lämna prover som bevis på det.

    Varannan vecka har funkat sisådär då han alltid har andra saker att göra på sina veckor och jag har alltid ställt upp och tagit dom. När det kommer till skolan så är det jag som har skött det mesta kontakten, får tom ringa och sjukanmäla dom på hans veckor.

    Förra måndagen ringde soc mig och sa att mitt ex hade gjort en orosänmälan av våra barn. I anmälan tog han upp att jag super hela tiden, att jag är psykiskt sjuk m.m vilket inte alls stämmer.

    Efter några dagar ringer sov mig igen och berättar att dom inte kommer inleda någon utredning. Jag hör av mig till mig ex och vill ha hem mina barn som jag inte fått haft på över 1 vecka men han svarar bara att det funkar inte så!

    Sen ingen kontakt och igår fick jag alltså ett stämmningsbrev.

    Han har även blockat inkommande samtal från mig till min dotter så jag inte kan prata med henne.

    Jag kan inte sova, jag kan inte äta, gråter eller ligger och stirrar i väggen. Jag är rädd, jag saknar mina fina barn. Kommer jag förlora dom!!??

    Kan även tillägga att mitt ex har en ny tjej som inte bor i samma stad som oss och för någon månad så sa min yngsta till mig att "Vi ska flytta". Är rädd att det är därför han vill ha ensam vårdnad nu.

    Har ofta varit så att exet planerar saker även på min vecka och jag får veta det när han redan har involverat barnen vilket gör att jag inte säger nej för att inte såra barnen.

  • Svar på tråden vårdnadstvist?
  • Anonym (oroligmamma)

    Tack. Jag har ringt en advokat, hon skulle ringa tillbaka till mig.

    Skickade sms till pappan att jag vill träffa mina barn idag men han svarar inte. Får han verkligen hålla dom ifrån mig??

  • Anonym (oroligmamma)

    Jag kommer inte mörka någonting utan kommer vara ärlig. Allt känns bara så overkligt och jag vet inte hur jag ska klara mig igenom det här

  • Anonym (oroligmamma)

    Jag mår så dåligt så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Pratade precis med barnens pappa, han sa att jag kommer bara få träffa dom hemma hos honom tills vi har fått en dom. Jag frågade varför, han sa du vet varför..Jag säger att jag kan visa på papper att jag inte dricker då det är anledningen till vårdnadstvisten. Jag ifrågasatte varför jag inte kan få vara själv med dom en liten stund då säger han för att dom inte vill!

    Mitt hjärta går sönder. Jag vet inte vad jag ska tro men jag är rädd för att han manipulerar barnen.

    Barnen har inte uppvisat något förut att dom inte vill vara med mig och jag är rädd att det är ett spel från hans sida. Mina älskade barn!! Har han lyckats manipulera dom så kommer jag ju förlora mina barn.

    Dom få gånger som jag har träffat barnen så har dom varit som vanligt mot mig, Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Tänk om det är så att barnen verkligen inte vill vara med mig (vilket jag har svårt att tro då dom aldrig visat eller sagt något). Vad ska jag göra??

  • Anonym (oroligmamma)

    Tack för svaren. Innan allt det här drog igång så här jag alltid tagit hand om mina barn, har haft problem med alkoholen vilket jag för 2 år sen tog tag i och gick en behandling, har haft 1 återfall men lämnar nu prover regelbundet på eget initiativ. Pappan har vetat om mina problem men ändå lämnat barnen hos mig..en gång när han hade barnen ringde han mig och ville att jag skulle ta dom fast jag hade druckit, han tom erbjöd mig pengar!! För ca 7 veckor sen förändrades allt och nu det senaste att anledningen till att jag inte får träffa barnen själv utan han och hans nya tjej är med är alltså att barnen inte vill. Har svårt att tro att det verkligen stämmer. Vet inte vad jag ska göra..ska gå hem till honom ikväll och träffa dom fast det tar emot enormt mycket då pappan flåsar mig i nacken hela tiden.. Nästa steg i processen är väll att det blir muntlig redovisning i tingsrätten, vet inte när. Känner mig så maktlös men kommer aldrig ge upp! Barnen är så pass stora så om dom säger något i vårdnadsutredning så antar jag att det väger tungt och jag är livrädd att han kommer lyckas manipulera dom, märker ju redan att han har börjat.

  • Anonym (oroligmamma)
    Fritidsmamman skrev 2019-07-18 13:14:03 följande:

    Du får gärna skicka pm om du vill prata privat.

    Har varit i samma sits.


    Tack, skickar pm!????
  • Anonym (oroligmamma)
    Rudbeckius skrev 2019-07-18 15:27:07 följande:

    Har du otur nu så kommer barnens ord att räknas som om de var myndiga. Ett mycket praktiskt sätt för förövaren att skilja dem från den andre föräldern. Myndigheterna verkar utgå från att barn över 12 år omöjligt kan påverkas, de fattar alltid kloka självständiga beslut. Det är barnens bästa att lyssna på vad barnen själva säger..

    Mindre barn och unga vuxna däremot kan ju manipuleras av andra auktoriteter, t ex religösa sekter och så... tonåringar är inte alls känslomässigt lättpåverkade, impulsiva eller kan fås att tänka svartvitt...


    Det är det jag är livrädd för och det är oerhört jobbigt att inte veta om det är pappans ord och spel eller om barnen verkligen känner så.

    Nu är den yngsta några år yngre än 12 och den äldsta fyller snart 12
  • Anonym (oroligmamma)
    Rudbeckius skrev 2019-07-18 16:17:30 följande:

    Bli inte upprörd när du träffar dem, de använder det emot dig. Var vänlig, uttryck längtan och prata om roliga minnen och planera sådant du tycker om. Var oerhört konstruktiv. Kan du ha vittne, stödperson med dig?

    Minsta felsteg kommer att förstoras och användas mot dig.

    Barnen är pappans o/e hans nya partners ombud. De övertalas sannolikt på massor av sätt att ta avstånd.... då kan pappan agera som om han inget hellre ville än att det ska gå bra... det här sortens ombud sker i det fördolda. Lita inte på hans ord, se på de praktiska handlingarna. För dagbok över både deras ord och deras handlingar. Ofta är det passiv aggressivitet som är deras huvudtaktik. På ytan låtsas de vara vänliga.

    Koppla in allt stöd som går att få snabbt. De pratar ännu med dig och svarar när du kontaktar. Faran är att detta stryps allt eftersom.

    Mitt ex började blockera för många år sedan, sedan gjorde den äldste likadant och sist ut lyckades de få den minsta att blockera pappa...det tog cirka två år hela deras process att leva i onödig avskildhet...


    Jag gör allt för att jag ska vara vanlig och glad med barnen men situationen är så onaturlig så det är svårt, om jag bara kunde få vara själva med barnen så skulle det kännas bättre men pappan lämnar oss inte "obevakade för 1 sekund.

    Nu handlar det inte längre om att han är "orolig" för att jag ska dricka som han påstådde förut, när jag säger att jag kan visa på papper att jag är nykter så vill han inte se det och säger att det inte har med det att göra!?

    Jag skriver upp allt som händer och har gjort det ett tag.

    Pappan har blivit väldigt annorlunda sen den nya flickvännen kom in i bilden och jag får känslan av att han gör allt för att få ut mig ur bilden så dom kan leka lycklig familj. Har aldrig känt sån avsky till någon så som jag gör för honom.

    Jag förstår att mina tidigare problem kan ha förstört vissa saker men nu gör jag allt jag kan för att visa att jag har ändrat mig men det duger inte!

    Har jag förlorat mina barn för alltid!??

    [quote=79767661][quote-nick]Rudbeckius skrev 2019-07-18 16:17:30 följande:[/quote-nick]Bli inte upprörd när du träffar dem, de använder det emot dig. Var vänlig, uttryck längtan och prata om roliga minnen och planera sådant du tycker om. Var oerhört konstruktiv. Kan du ha vittne, stödperson med dig?

    Minsta felsteg kommer att förstoras och användas mot dig.

    Barnen är pappans o/e hans nya partners ombud. De övertalas sannolikt på massor av sätt att ta avstånd.... då kan pappan agera som om han inget hellre ville än att det ska gå bra... det här sortens ombud sker i det fördolda. Lita inte på hans ord, se på de praktiska handlingarna. För dagbok över både deras ord och deras handlingar. Ofta är det passiv aggressivitet som är deras huvudtaktik. På ytan låtsas de vara vänliga.

    Koppla in allt stöd som går att få snabbt. De pratar ännu med dig och svarar när du kontaktar. Faran är att detta stryps allt eftersom.

    Mitt ex började blockera för många år sedan, sedan gjorde den äldste likadant och sist ut lyckades de få den minsta att blockera pappa...det tog cirka två år hela deras process att leva i onödig avskildhet...[/quote
Svar på tråden vårdnadstvist?