Gravid BF juni 2019, del 2

Usch va trist att du har de så jobbigt på nätterna! Jag har också svårt att sova -i sängen. På soffan går det jättebra? Den är lite hårdare och på nått vis är de mycket lättare att vända sig då. Kanske värt att prova! Annars vet jag att andra rekommenderar sidenpyjamas eller sidenkalsonger, blir mycket lättare att vända sig då tydligen :)

Min sambo åker ju bort på söndag så jag sitter och försöker att INTE göra något som sätter igång det hela haha! Tvärtemot alla andra antagligen....

Sist var jag & familjen iväg till Legoland i v. 37 och då var alla andra mer oroliga än jag också ( min man var dock med )

Men förutom den eventuella risken att få barn när mannen är iväg så tycker jag det känns jobbigt att vara ifrån sin karl när det snart är dags. Men du kanske tycker det känns annorlunda?

Behöver bara gå till barnmorskan varje vecka nu fram tom v.39 då jag ska tillbaka till specmvc för vidare planering. Sätter det inte igång av sig själv så planerar de in igångsättning då man inte fick gå över tiden med högt blodtryck.

Beasmith86 hade snitt idah va? Ja hoppas det gick bra för dom och att dom har det mysigt med varandra nu

Ja är så avis på de som börjat få sina små nu. Ja e så less på detta.. Bebis beteer sig som en galning där inne dygnet runt just nu, och SD kvälls o nattetid e skit jobbiga. Haha

Men dock har foglossningen känts bättre i 2 dagar.. Eller ja har mått bättre o sovit bättre också.. Men ska inte säga för mycket..

Hur mår ni nu? :)

Leeandra, har du börjat förstå att du ska få en till litet bebis nu eller? Hihi

Nu orkar jag verkligen inte..!! Nu får prinsen gärna ta och brås på mig själv. Är första barnet och kom 12 dagar tidigt, vilket är IDAG!

Kan inte sova på nätterna och vaknar konstant under nätterna, när jag försöker röra mig så krampar höften totalt, igår och nu inatt har jag inte äns kunnat röra mig för att höften totalt låst sig och göra ont, så i panik och smärta har jag fått väcka sambon som fått försöka vrida mig försiktigt.. men i alla vridningar hugger det även till satan i blygdbenet, så benen måste vara ihop i alla rörelser för att jag inte ska avlida totalt.

Och detta med att behöva kissa iaf en gång i timmen även under natten...

Nää fy, trotts inte jag skulle säga det. Men nu vill jag inte vara gravid längre...! Och som att han ändå är färdigpackad i magen så fattat jag inte varför han behöver vara kvar där för..

(Nu blev det långt och gnälligt inlägg :( )

Nja, med tanke på att jag har rejäl foglossning och sammandragningar som gör att jag knappt orkar någonting så kommer det blir förfärligt att rådda med vår 3-åring själv. Jag kan knappt sitta på golvet och leka. Så det får bli mkt på förskolan för honom (jobbar hemifrån också).

Men vanligtvis är mannen borta 1 månad så i sammanhanget känns 2 veckor kort. Har familj nära också så det blir nog bra. Funkar det inte kan han komma hem efter en vecka.

Nån mer som har konstiga hormoner nu? Jag känner mig helt nere. Skitledsen och orkar knappt prata med sambon. Stör mig bara på honom och känner mig ensam. Vill gråta hela tiden men det går ju inte för barnen är lediga från skolan och förväntar sig att vi ska hitta på roliga saker.. Egentligen fattar de varför det inte går, men det känns som de tycker att jag är lika tråkig som deras pappa (alltså mitt ex) som bara håller på med tv-spel eller Tv eller liknande, och inte umgås så mycket med dem. Och att barnen ska se mig som att jag är likadan som han är min mardröm.