Vi som precis plussat efter IVF

Ja, det köper jag verkligen. Skulle tänka likadant, jag är orolig som det är utan missfall i ryggsäcken.. men jag tror och håller tummarna att det går vägen denna gång.

Känner igen exakt de du beskriver att det stamar och spänner när man är kissnödig! Förhoppningsvis ett grav symtom då äggplock är länge sen för mig :)

Ja vi måste försöka njuta av dehär <3

Vad har ni annars för symptom tjejer? Är ni som mig och vill känna symptom för att de ska kännas på riktigt?

Jag har inte så mycket symptom tycker jag. Någon morgon då och då känner jag ett väldigt lätt illamående, är nästan så jag måste känna efter för att känna det.

Sen är mina bröst väldigt ömma, men tycker det har lugnat sig också i några dagar nu och den värsta ömheten sitter i bröstvårtorna.

Annars är det lite molvärk, lite mer kissnödig, lite mer humörsvängningar. Är väldigt lite av ganska många saker , hade önskat nått symptom kändes mycket mer så det kändes mer på riktigt.

Det jag tycker märks tydligast i symptom är tröttheten, aldrig varit ett trött person förut men nu för tiden måste jag nästan varje dag ta en extralur mitt på dagen.

Jag känner samma som dig.. Efter att ha fått uteblivet missfall förra gången litar jag inte det minsta på min kropp. Känner inte alls glädje denna gången och kommer inte göra på hela graviditeten tror jag. 

Och i samband med missfallet fick vi besked om att vi (jag) har en genetisk faktor som leder till infertilitet, missfall och eventuella missbildningar hos barnet. Så även om det inte blir missfall nu direkt är det lång väg att gå med nipt, moderkapksprov och massa ångest.. usch? Ibland undrar man varför man utsätter sig för detta!! Men försöker att ta det ett steg i taget, där UL imorgon är första steget?

Vi gjorde nipt pga vår ålder (jag 40, sambo 44) och då hade fostret Downs. Vi fick tid för att göra moderkaksprov för att säkerställa niptresultatet. Vid moderkaksprovet upptäcktes att fostret hade dött. Jag tror att den helt fantastiska läkaren vi hade på SÖS ville göra nåt för oss för hon sa att hon skulle ta blodprov på oss för att utesluta att Downs berodde på genetiskt arv. Man brukar tydligen inte göra det förrän man har upprepade missfall bakom sig men nu fick vi det iaf? Vi tänkte inte så mkt på det, var ganska chockade av allt som hänt,  men tog blodproven såklart.  

Över en månad senare kom resultatet som visade att vi inte hade anlag för Downs, det var bara slumpen. Däremot hade jag en obalanserad translokation på kromosom 20. Detta är super-ovanligt och de visste inget om det på SÖS. Fick direkt komma till Klinisk genetik på Karolinska där en läkare berättade att detta inte påverkar mig men att mitt barn kan ärva en obalanserad translokation vilket kan leda till utvecklingsförsening, inlärningssvårigheter och andra funktionshinder. Om barnet överlever alls. I de flesta fall leder detta till missfall enligt henne. Men hon hade bara hittat ett fall i all forskning kring just denna translokation jag har. I bästa fall ärver barnet varken den balanserade eller den obalanserade translokationen. Hon kunde dock inte ge oss någon statistik.

Det var så fruktansvärt jobbigt att få all denna information. Jag var i chock och kände mig så misslyckad.  Nu har vi väl lugnat oss något och tänker att vi får ta en sak i taget. Vi hoppas att man kan få veta vad som gäller med ett moderkaksprov men har inte helt klart för oss ännu om det funkar så. Orkar inte riktigt tänka på det just nu..

Jag förstår att det känns svårt att vara glad? verkligen.. men jag tänker ibland att eftersom man inte vet vad som komma skall kanske man ändå kan få vara glad i stunden. Vara glad för att man fått ett plus på stickan, vara glad för att man får gå runt och känna sig speciell för att man lyckats bli gravid, glad för att man får uppleva ett ultraljud, glad för att få ladda ner varenda gravidapp som finns etc.. Jag trodde innan jag blev gravid förra gången att jag aldrig skulle få uppleva nåt av det? så jag är ändå glad att jag fått göra iaf dessa bitar! Oavsett hur det går sen.. Hoppas du också kan känna så? lite iaf!

 

Hej!

 

Jag följer er gärna också! Jag plussade 16/5 efter FET med blasto och ska tillbaka till Livio för UL den 14 juni - en evighet dit? 

 

När jag tog testet jag fick från Livio var ena strecket ganska svagt så jag trodde det var negativt och kastade det. Kände mig jättebesviken men bestämde mig dagen efter för att köpa ett digitalt test eftersom det är lättare att tyda och då var det som tur var positivt :) 

 

Hur tänkte ni när ni valde barnmorska? Googlade ni runt eller tog ni den närmsta?

Varit på ultraljudet nu och som jag själv känt hade det stannat av för 1 el 2 veckor sen. Fanns bara en hinnsäck. Ledsamt men väntat. :( Frysförsök igen efter sommaren. Nu vänta på att det kommer ut av sig själv. Åker till Spanien imorgon så vill inte sätta igång det. Fått tabletterna så om det inte kommer tar vi dom om en vecka när vi är hemma igen.