Mitt barns farfar tar inte min sons diagnos på allvar
Mina föräldrar är inte fullt så gammeldags i sitt tänk men har även de svårt att förstå min sons diagnos och kommer ofta med bortförklaringar och konstiga råd. Förra året hade han en väldigt jobbig situation i skolan så då fick han helt sonika vara hemma två veckor fram till jullovet, då var min mamma väldigt noga med att säga att han borde ha det så tråkigt som möjligt, inga spel eller film så han började längta tillbaka till skolan. Joho...
Nåväl. Det jag gör är att jag helt enkelt inte pratar med dem längre. De vet att han har autism och jag skickade för länge sedan ett antal länkar som de förmodligen inte läst. Sen diskuterar jag inte sonens problem med dem. Han har de bra när han hälsar på hos dem och behöver inga särskilda anpassningar där, så där han är den han är, med eller utan diagnos.
Kan du försöka att bara ignorera din pappa? Jag tror det är svårt att lära gamla hundar sitta och få förståelse för något som är okänt för dem. Hur trist det än är att ge upp om det så är det bättre än att ständigt bli ledsen och besviken.