Inlägg från: Elefantmannen2 |Visa alla inlägg
  • Elefantmannen2

    Tror du att alla kan vara otrogna?

    Anonym (OT) skrev 2019-05-04 13:49:41 följande:
    För att man har respekt för sin partner, och inte bara tänker på sina egna känslor? Varför ska man ge näring åt sina känslor om man inte avser att vara otrogen? Är det inte snarare att vara elak mot sig själv, att låta sina känslor för en annan växa om man avser att förbli trogen? Kan knappast göra någon lyckligare.
     
    En idiot fortsätter att leta eter ett grönare gräs, istället för att vattna det man redan har hemma. Om man bara tänker på sig själv när man har en relation är det nog bäst att förbli singel eller ha ett öppet förhållande. I ett förhållande gäller inte bara ens egna känslor, utan även sin respektives. Vem vill ha förhållande med en egoist som endast tänker på sig själv?

    Är det egoistiskt att utvecklas som människa? Får inte partnern gagn av det? Vem vill leva med någon som på eget bevåg väljer att inte utvecklas i livet? Hur vattnar du det du har hemma då?


    Hur kan du ens förutse att känslor ska utvecklas? Finns det någon garanti att det blir ömsesidigt? 
    Nä, att inte ta tillvara människor som tillför något i något slags "förebyggande syfte" är bakvänt. 


    Att utgå från att allt som gör en till gladare och bättre människa är egoistiskt är trångsint. Att lägga liknande restriktioner på sin partner är det som är själviskt och signalerar ett kontrollbehov som kväver bägge parter.


    Vad är det som gör att det är dåligt att ens utveckla känslor och gå vidare med en ny person? Det gör ju sannolikt alla glada, allra minst 66% av de inblandade. Det är livets kretslopp i realiteten, inte att stanna med sin första partner och hämma sig själv livet ut.

  • Elefantmannen2
    Anonym (Kvinna) skrev 2019-05-04 15:38:26 följande:
    Tja. Det brukar ju inte fungera så bra i dessa förorter och landsbygdshålor heller, där nästan alla barnen är halvsyskon eller styvsyskon med varandra...

    Jag är övertygad om att det är bättre att försöka förlåta en otrohet och låta barnen ha kvar sin trygghet. Att inse, att det inte går att gå genom ett helt liv utan att bli kåt på eller förälskad i någon annan - och att detta är starka krafter i oss av biologiska skäl. Och att det KAN vara ens eget beteende som partner som har drivit honom eller henne i armarna på den andra. Eller att det är livssituationen som bidragit - för mycket stress, för lite partid, för lite tid att träna, sköta sin hygien och göra sig lite fin för sin partner...

    Vet inte varför jag ens läste förbi första stycket och trolleriet, men andra stycket tycker jag är vettigt.


    Att man inte håller sig till tvåsamhet under livet finns det evidens för. Att då leva i tron att just ens egna förhållanden skulle göra det är en ganska orealistisk föresats. Speciellt att lägga de kraven på sin partner, det slutar sällan väl.

  • Elefantmannen2
    Anonym (OT) skrev 2019-05-04 16:28:40 följande:
    Det finns väl tusen andra sätt att utvecklas som människa, som inte involverar att vara otrogen? Om man inte vet hur man vattnar det man har hemma, så bör man kanske hålla sig ifrån monogama förhållanden. Måste man nödvändigtvis inleda ett monogamt förhållande, om man har ett sådant synsätt att det är instängt att hålla sig till den man älskar och är i förhållande med?

    Hur kan du ens förutse att känslor ska utvecklas? Finns det någon garanti att det blir ömsesidigt? 
    Nä, att inte ta tillvara människor som tillför något i något slags "förebyggande syfte" är bakvänt. 



    Det går inte att förutse att känslor utvecklas. Däremot kan man välja att backa om man märker att man håller på att bli förälskad. Eller så kan man välja att gå vidare med det nya och lämna det gamla. Svårare än så är det inte. 
    Måste man ha en garanti för att det blir ömsesidigt för att lämna ett förhållande?



    Om jag väljer att ha en relation med en man som är monogam, har jag inte någon rätt att påstå att det är själviskt och egoistiskt, för att han inte vill att jag ska ha flera partners än honom. Att inleda ett monogamt förhållande är ett val, att gå bakom ryggen och ljuga är själviskt och egoistiskt! Jag har valet att bryta förhållandet om jag inte är nöjd. Han har inte valet att lämna mig om han inte vet att jag går bakom hans rygg. Om något är egoistiskt så är det lögner och svek.
    Elefantmannen2 skrev 2019-05-04 15:12:23 följande:

     


    Att utgå från att allt som gör en till gladare och bättre människa är egoistiskt är trångsint. Att lägga liknande restriktioner på sin partner är det som är själviskt och signalerar ett kontrollbehov som kväver bägge parter.


     



    Varför skulle saker som gör en glad vara synonymt med att vara otrogen? Det får stå för dig. Jag har massor av andra saker som gör mig glad, så jag kan välja att vara i ett monogamt förhållande.


    Det är lite skillnad på att ha kontrollbehov för att ens partner ska resa bort, umgås med vänner m.m . Går inte att jämföras med att inte vilja att ens partner har sex eller umgås med en kvinna han är kär, i om han redan är i ett monogamt förhållande. Det ska inte behöva vara ett kontrollbehov, man ska kunna utgå från att ens partner gör det rätta om hen valt att vara i ett monogamt förhållande. För du vet vad monogami innebär?



    Det handlar inte om att inte utveckla känslor för en annan. Det handlar om att utveckla känslor för en annan medan man behåller kakan. Ingen motsäger sig att man inte ska kunna avsluta ett monogamt förhållande.


    Fast utgångspunkten som jag vände mig mot var att man skulle undvika att umgås med människor man egentligen vill utveckla en relation med. I "förebyggande syfte" för att man inte skulle utveckla känslor. Man ska alltså undvika alla intressanta människor? Människor som det är utvecklande att umgås med. 
    Jag har inte skrivit något om otrohet. Misstolkning som gör att ditt resonemang i stort faller. Jag skrev om intressanta människor man själv undviker av risken att utveckla känslor.


    Varför ska man backa om man märker att känslor utvecklas? Varför är känslor dåligt? Det kanske är vägen in i ett nytt, bättre förhållande. Inget i mitt resonemang rör hur man ska hantera situationen. Definitivt inget om otrohet. Inget om flera partners. Ingenting om svek.


    Jag har på intet sätt påstått att glädje är synonymt med otrohet. 
    Jag har delvis kopplat utveckling genom att umgås med människor man klickar med och/eller lär sig av. Det leder ofta till glädje. 


    Nej, det är ingen skillnad på kontrollbehov. Hur man hanterar det och när det uppstår är skillnaden. Väljer man att inte lita på sin partner när han/hon umgås med andra är det en konsekvens av kontrollbehov. Och egoistiskt. Man sätter sitt behov över partnerns.


    Varför frågar du om jag vet vad monogami är? Jag tror att du vet att jag gör det och drar till med en härskarteknik. Snyggt.


    Igen då. Varför skriver du till mig om att behålla kakan eller avsluta förhållanden? Inte berört det. 


    Hela resonemanget handlar om din snäva tolkning av vad jag skriver som du sedan resonerar mot. Straw man. 

  • Elefantmannen2
    Anonym (OT) skrev 2019-05-04 16:43:04 följande:
    Fast att man inte håller sig till tvåsamhet gäller ju inte alla. Alla är inte otrogna. Om man ska se till evidens så är inte 25% av befolkningen alla. Finns det någon annan undersökning som visar på att "alla" är otrogna om de lever i tvåsamhet?

    https://www.metro.se/artikel/unders%C3%B6kning-s%C3%A5-m%C3%A5nga-svenskar-%C3%A4r-otrogna-mot-sin-partner-xr

    Jag har aldrig varit otrogen. Det är inte synonymt med att jag levt med samma person hela mitt liv. Jag väljer bara att lämna om jag blir kär i en annan. 

    Ok. kanske lite slarvigt skrivet av mig. Menade att leva i tvåsamhet med samma partner hela livet. Jag skrev först ett förtydligande som jag raderade eftersom det skulle vara en upprepning av resonemanget som jag svarade på.


    "Vad är det som gör att det är dåligt att ens utveckla känslor och gå vidare med en ny person? Det gör ju sannolikt alla glada, allra minst 66% av de inblandade. Det är livets kretslopp i realiteten, inte att stanna med sin första partner och hämma sig själv livet ut."


    Det har inget med otrohet att göra. Man kan byta partner utan att vara otrogen. Men i Sverige är det normala att leva ihop med ett flertal personer under ett liv. Seriell monogami. 


     

  • Elefantmannen2
    Anonym (OT) skrev 2019-05-04 19:52:46 följande:
    Ok, my bad. Jag antog att det handlade om otrohet eftersom det var topicen på tråden. Inte att det handlade om huruvida man anser att man måste stanna med samma person hela livet ut för att man är monogam. 
    Elefantmannen2 skrev 2019-05-04 16:01:33 följande:

    Vet inte varför jag ens läste förbi första stycket och trolleriet, men andra stycket tycker jag är vettigt.


    Att man inte håller sig till tvåsamhet under livet finns det evidens för. Att då leva i tron att just ens egna förhållanden skulle göra det är en ganska orealistisk föresats. Speciellt att lägga de kraven på sin partner, det slutar sällan väl.



    Därför frågar jag vad du avser i detta stycke. Otrohet, eller att man är naiv om man tror att förhållandet varar livet ut? Då du svarade till en som skrev om otrohet.

    Ingen fara, det händer ofta. Inläggen svävar ofta iväg till angränsande ämnen. 


    Det andra stycket citerade du mitt svar till någon annan på och missuppfattade enligt ovan. Jag ville då reda ut missuppfattningen.  No biggie. 


    Resonemanget handlade om att svartsjuka, restriktioner och kontrollbehov av olika grader faktiskt är en anledning till att partnern lämnar eller söker sig till andra. 
    Den främsta anledningen har jag läst och hört i min tidigare yrkesroll. Jag har tyvärr inte möjlighet att plocka fram rapporter och studier kring det just nu.

  • Elefantmannen2
    Anonym (Joråsatte) skrev 2019-05-05 21:13:47 följande:
    Nej, inte nödvändigtvis. Faktum är ju att även i bra förhållanden så händer det att någon av parterna blir förälskad i någon annan och har en känslomässig otrohetsaffär. Om du läst i tråden "Jag vill ligga med min kollega" så ser du exempel på en kvinna som har det bra i sin relation men som ändå trillat dit känslomässigt. Om du tänker dig att person A och B har två olika personligheter. Person A är en sådan som gärna förnekar och flyr från problem. Om person A har det bra i relationen så är det möjligt att hen lyckas stå emot en emotionell affär i exemplet, men har hen det dåligt så kommer hen garanterat att fly till någon annan. Detta stämmer i stort sett in på alla jag känner som haft en otrohetsaffär på ett känslomässigt plan. De är så som personer och känner sig själva dåligt.

    Person B är person som värderar ärlighet väldigt högt och till skillnad från A brukar person B ta tag i problem istället för att förneka eller fly ifrån dem. Person B kommer då snarare vånda sig inåt i reaktionen och lägga sin energi på att få det bra igen, snarare än att dra nån annanstans. Iaf så länge person B tycker det är värt att kämpa för, annars kommer person B avsluta först och sedan ev inleda något med kollegan. Hänger du med?

    Fast problemen beror ju oftast på en partner. Att denne inte visar uppskattning och uppfyller behov. Att "ta tag i det" innebär då att ändra någon annans beteende. 


    Prata ut, söka parterapi och mycket annat ger ju sällan avsedd effekt över tid.
    Kan man "ta tag i det" genom att uppfylla behoven någon annanstans och fortfarande uppskatta det gemensamma man faktiskt har med partnern? Det behöver ju inte vara sex just, det är ju bara ett av våra basbehov. Uppskattning, "bli sedd", mentala utmaningar och annat är vanligare behov som gör att folk söker sig utanför förhållandet. 

    Ingen är fullkomlig. Ingen kan uppfylla en annan persons samtliga behov. Vilka behov som är viktiga för en individ i en viss situation ändras. Man varken vet eller fattar det alltid och gör man det är det svårt att sätta ord på det. Framförallt till en partner som ska greppa och anpassa sig till det. 

  • Elefantmannen2
    Anonym (gäsp) skrev 2019-05-06 12:02:23 följande:
    Ja, och alla människor som inte lever ensamma i en öde ö har ramar. Ingen människa är fri att göra precis hur han vill mot andra människor. Så fort man pratar om att ha någon slags relation till en annan människa oavsett om det är en partner eller vän så finns det alltid ramar. Så att prata om att ramar skulle vara hämmande är ganska irrelevant för det är väl ganska självklart att inte kunna bete sig precis som man vill mot andra människor är hämmande. Bara en sån sak som att man måste hålla sig inom lagens ramar och inte skada, utnyttja eller ha ihjäl andra människor är ju en ram. 

    Vi diskuterar inte förbi varandra vi har bara lite olika syn på vad som är ok och vad som inte är ok att göra mot andra människor. Där vederbörande verkar tycka att inte kunna får göra precis som man vill mot andra människor är detsamma som att man "äger" personen vilket i mina ögon är ett extremt irrationellt sätt att se på mänskliga relationer. Att ingen äger dig betyder som sagt inte att man får bete dig precis hur du vill mot andra människor och ramar finns det alltid i mänskliga relationer. 

    Om man inte kan förstå att om man ska dela sitt liv med en annan människa så kan man inte alltid få exakt som man vill och leva som man vore ensam så ska man nog inte vara i ett förhållande för då har man inte riktigt förstått konceptet.

    Riktigt antingen/eller-resonemang. Ramarna är ju olika stora och utformade. Ingen har pratat om att alla ska leva i eller utanför samma ram.


    Det finns socioekonomiska, religiösa och geografiska ramverk att anpassa sig till. Vissa misstänker jag starkt att du inte vill leva inom?
    X får inte lämna huset alls, Y får lämna huset med förkläde under förutsättning att hon inte tittar en man i ögonen, Ä ska göra allt för att behaga mannen och alltid ställa upp på sex, Å får ha fyra fruar. Homosexuella handlingar bestraffas med döden. 


    Å andra sidan finns det ramverk där det inte finns familjer, där man hänger runt med vem man vill om det fins "Samtycke".


    I det ramverket vi utgår från här får kvinnor klä sig som de vill, arbeta, säga vad de tycker och knulla runt inom ramarna. Skitsamma vad folk har för sexualitet eller vad de vill identifiera sig som. 


    Frågan är då vilka ramar man vill stoppa någon annan inom och vilka ramar man själv vill leva inom? Det är först här man pratar om frihet och att inte äga någon. När man definierar ramverket. 

     "För man kan väl förfan inte bryta mot överenskommelser och sen kola och skylla det på att "du äger inte mig" eller hur?"
    - Fast det var inte resonemanget. Och det är här ni talade förbi varandra, tycker jag. 
    Individer som vill leva tillsammans eller utföra en uppgift tillsammans sätter ett ramverk som känns ok för de inblandade. Om grunden är att "man inte äger den andra" och ena parten helt plötsligt vill snäva till ramen, exempelvis via sex, är det ju den personen som bryter ramverket. Då är det helt ok att säga "du äger inte mig". Om man har ett ramverk som säger att man inte får ha sex med andra är det inte så bra att använda samma argument om man vänstrat. 

  • Elefantmannen2
    Anonym (Kvinna) skrev 2019-05-06 12:16:44 följande:
    Nä, jag håller inte med. Det handlar inte bara om "behov" (du pratar som en psykolog?) utan förälskelse kan slå till ändå. Det är något mystiskt - eller rättare sagt: det UPPLEVS som något mystiskt, men egentligen är alltihopa ett hjärnspöke som förmedlas av hormoner och har sin orsak i vår fortplantningsdrift. Många - särskilt kvinnor - blir t.o.m. förälskade i män som de inte ens känner, som de bara har sett på TV och film, eller på en scen. 

    Jag har läst en förklaring till detta, nämligen att vi människor ALLTID har en beredskap på att bli förälskade i hjärnan, som utlöses om vi möter en människa av motsatt kön med "top-drawer genes". Den delen av hjärnan försöker driva oss till att skaffa barn med så bra gener som möjligt (eller med så bra gener som möjligt om vi skulle ha levat på stenåldern, för den här funktionen har inte ändrats på femtusen år - det tar mycket längre tid.) Och detta har inget att göra med hur snäll, omtänksam och hjälpsam partnern där hemma är. Han eller hon är glömd.

    Sedan vet jag inte om detta är orsaken heller ALLTID, för ibland ser man ju människor som lämnar sin partner för någon som - fortfarande på stenåldersskalan - har sämre gener. Eller till och med en kvinna som är för gammal för att få barn, och då borde detta inte inverka alls...

    Vi människor är väl komplexa, helt enkelt. Det finns drivande krafter som vi är födda med, men sedan lägger den uppfostran vi får och kulturen vi lever i på andra mönster också, som overrajdar naturen ibland. 
    Fast du stoppar in något helt annat i en förklaringsmodell. Behov och kärlek är inget motsatsförhållande. Det blir bara konstigt att du inte håller med om det grundläggande för hur man psykologiskt analyserar och förklarar beteenden. 
  • Elefantmannen2
    Anonym (Kvinna) skrev 2019-05-06 14:13:14 följande:
    Jag la ju bara in en annan förklaring. Och det jag beskrev har jag för övrigt sett på riktigt, när vi - på en kvinnlig arbetsplats - fick en ny, manlig, chef. Han såg ut som Gregory Peck i ansiktet, likheten var otrolig! Samtidigt som han var ÄNNU mer attraktiv p.g.a. att han även hade stark muskulatur och var sportig och atletisk, vilket väl Gregory Peck inte var så mycket.

    Alla kvinnor från 18 till 60 blev som galna! Och chefen var inte sen att utnyttja det heller. Spelade nog ingen roll hur eventuella partners därhemma var... Alla har ju s.a.s ett pris, och den mannen var ett mycket högt pris.

    Det motsäger ändå inte varandra. Och du skrev uttryckligen att du inte höll med om resonemanget.


    Och du är helt insnöad på sex och utseende. Det är inte de flesta. Framförallt inte när det gäller kärlek som är din andra faktor. Alla tyckte säkert att han var snygg och läcker, men det triggar varken kärlek eller otrohetstankar.

Svar på tråden Tror du att alla kan vara otrogna?