Tror du att alla kan vara otrogna?
Exakt. Det finns många typer och definitioner av otrohet.
Om man nu utgår från att det skulle vara sexuellt och en asexuell då inte kan vara otrogen kan de ju inte heller vara trogna.
Exakt. Det finns många typer och definitioner av otrohet.
Om man nu utgår från att det skulle vara sexuellt och en asexuell då inte kan vara otrogen kan de ju inte heller vara trogna.
"Om man nu utgår från att det skulle vara sexuellt och en asexuell då inte kan vara otrogen kan de ju inte heller vara trogna."
Om man definierar otrohet som att ha sex med någon annan kommer ju inte en asexuell att vara det rent tekniskt.
Fast om man definierar (o)trogen med sex och den asexuelle inte har sex med sin partner är den enligt samma definition inte trogen. Att sätta ett o- framför något ger ett motsatsförhållande i allmänhet.
En asexuell kan givetvis vara otrogen enligt andra definitioner.
Ett luddigt resonemang, det medger jag. Mest för att tråden halkade in på definitioner av otrohet.
Fast nu har de flesta par inte ett kontrakt á la Sheldon.
Man är individer och med olika definitioner på vad man anser är otrohet.
A tycker att det är otrohet med sexchatt och B tycker att det är helt normalt.
B kommer då att sexchatta utan att ha uppsåt att vara otrogen och A känna sig kränkt och sviken. Den svikna har tolkningsföreträde.
Om de redan innan "kommit överens" om att sexchatt är kränkande för ena parten har fortfarande den mest lättsårade tolkningsföreträde. Den som tycker att det är fullt normalt har ju inte ändrat åsikt.
Emotionell otrohet styr man inte över. Ändå vill man lägga det ägget i samma korg med "annan" otrohet som är aktiva val.
Fast man smyger inte alltid.
Om man då tar sexchatt som exempel igen:
Partner A har för vana att lägga sig tidigt och inte partner B. Partner B tillbringar tiden mellan partner lägger sig och han/hon själv lägger sig framför datorn. Kanske hänger B här? Kanske sexchattar han/hon i tron att det är helt oskyldigt. En dag hittar A webbhistoriken och känner sig kränkt och sviken. Känslorna är ju desamma. Oavsett om B haft ont uppsåt eller gjort det "helt öppet".
Eftersom det är individer kommer konsekvensen att bli olika. En individ inser att de överreagerat(?) och anser efter en diskussion att det inte är så farligt med sexchatt. En annan känner sig "otillräcklig" och tillräckligt sårad för att förhållandet aldrig ska återhämta sig.
Ja, det är det vanligaste scenariot, jag menar inte att mina exempel är det. Ärlighet varar ofta längst ;)(Och för att det inte ska bli alltför rörigt drar jag inte in dem som aldrig litar på sina partners oavsett om de är öppna och genomärliga)
Det finns olika definitioner av otrohet och man upplever dem olika. Det finns en gråzon.
Ett exempel är den senaste definitionen: otrogen via sociala media. Att partnern bryr sig mer om vad folk på nätet anser än partnern. Partnern känner sig åsidosatt. Fast det är ju en känslig och lite larvig grej att ta upp för många som känner sig "drabbade". Det kan ju leda till det motsatta: att partnern tycker att man är överkänslig, kräver för mycket uppmärksamhet och är kontrollerande till exempel. Vilket kan gälla andra "typer" av otrohet också förstås.
Håller med om mycket. Människor är känslo- och behovsstyrda.
Merparten av moral och dess regelverk är inlärt i religiös och geografisk kontext.
Kampen står däremellan. Dubbelmoralen, känslan och/eller behovet, vinner oftast(IMHO).
Ena partens kontrollbehov och stukade självkänsla eller andra partens frihets- och/eller bekräftelsebehov? Konsekvenserna av det ena eller andra?
Jag tolkar inte inlägget på det viset. Frågan är hur man kan vilja de ramarna. Ramarna hämmar partnerns frihet.
Hävdar inget tolkningsföreträde, men tycker att ni diskuterar förbi varandra.
Öh? Ett av de värre fallen av halmgubbe jag sett under veckan. Varför innebär det det?
Att bli våldtagen kan innebära dödsstraff(I landet Förenade Arabemiraten) och andra länder. Men inte i Sverige, där ligger skuldbördan tvärtom.
Det skulle vara högst opassande i väldigt många länder för en kvinna att titta en man i ögonen och le, men mig veterligen inte belagt med dödsstraff i någon form.
Varför citerar du mig, drar ett märkligt resonemang och anser att jag ska fatta att det inte kan vara så som jag aldrig påstått eller ens antytt?
Jag hänger på statistikern och flaggar troll på det här.
Känslor är inte aktiva val. Du försöker exemplifiera vad man kan göra när man redan fått känsla. Som kan vara helt asexuell.
Person B är en idiot tycker jag. Menar du att man ska låta bli att umgås med människor man tycker om och utvecklas av? På vilket sätt värdesätter man en befintlig relation genom att begränsa sitt liv och ta bort sådant som gör det värt att leva?
I övrigt förutsätter du en "dragningskraft" i bägge dina exempel. Många emotionella historier, som man agerar på eller inte, växer över tid. Oftast tillbringar man mer tid med kollegor än sin partner. Även i produktiv, kreativ miljö om det är ett sådant arbete till skillnad från de flestas vardagssysslor och samlevnad.
Det är anledningen till att en hög andel par träffas just på jobbet,