Rivningar

Mycket av det som revs var slum och ren misär med dass på gården, spishällar (alltså inte ens traditionella vedspisar utan dess föregångare) och brunn eller rinnande kallt vatten, också det oftast på gården.

(Mina föräldrar blev som nyblivna föräldrar på 1960-talet erbjudna en lägenhet i Gamla Stan i Stockholm, med spishäll, utedass och brunn på gården. De köpte istället en modernare lägenhet svar där fukten kröp längs väggarna. Men det fanns i alla fall gasspis och rinnande kallt OCH varmt. Toalett i källaren.)

Det var oftast omöjligt att renovera eller skulle bli astronomiska belopp så i slutänden var rivningsvågen det enda vettiga eftersom bostadsbristen var enorm då, mycket större än idag. 

Så de som vurmar om kulturhistoriskt värde och annat bladder bortser helt från de mänskliga värderingarna. 

Mycket av det som revs var slum och ren misär med dass på gården, spishällar (alltså inte ens traditionella vedspisar utan dess föregångare) och brunn eller rinnande kallt vatten, också det oftast på gården.

(Mina föräldrar blev som nyblivna föräldrar på 1960-talet erbjudna en lägenhet i Gamla Stan i Stockholm, med spishäll, utedass och brunn på gården. De köpte istället en modernare lägenhet svar där fukten kröp längs väggarna. Men det fanns i alla fall gasspis och rinnande kallt OCH varmt. Toalett i källaren.)

Det var oftast omöjligt att renovera eller skulle bli astronomiska belopp så i slutänden var rivningsvågen det enda vettiga eftersom bostadsbristen var enorm då, mycket större än idag. 

Så de som vurmar om kulturhistoriskt värde och annat bladder bortser helt från de mänskliga värderingarna. 

Men beror inte det på det delvis medvetna förfallet av byggnaderna? Byggnader står inte bara av sig självt, de måste underhållas och renoveras, säg, var 10:e år. Det gjorde man t ex i Haga i Göteborg när protesterna mot rivningarna blev för massiva. Gammalt virke återanvändes, toaletter och nya kakelugnar (på begäran av dem som skulle bo där) installerades i husen. Det kostade kanske något mer, men det var, till skillnad från politikernas utsagor, fullt möjligt och få blev missnöjda med resultatet. Här hade kanske mamma, farmor, gammelfarmor bott och visst kände man då trivsel i den gamla arkitekturen med högt tak, detaljer överallt och stora korsfönster. Dessutom slapp man här att bli ovän med staten, i detta fall riksantikvarieämbetet, som ju fullt riktigt förordade renovering. :P

F ö härligt med alla demonstrationer och sånger som skrevs om rivningshysterin. På husgavlarna i det till hälften rivna nyss nämnda Haga klottrade man den klockrena uppmaningen *Låt stå!*. Bostadsbristen hade kunnat lösas genom att kommunerna upplåtit ny mark istället för att riva de befintliga städerna - det är som bekant inte ont om plats i landet Sverige.

Är det någon som bortser från de mänskliga värderingar så är det de som inte ser att arkitekturen också påverkar livskvaliteten och den sociala samhörigheten. Hur stor är inte utanförskapet i de Sovietiska (ja, idén till miljonprogrammens prefabricerade betonglådor hämtades ifrån Sovietunionen) förorterna utanför våra största städer?

Dessutom förklarar inget av det du säger varför man rev fullt dugliga hus i innerstäderna i nästan alla våra städer, för att smälla upp massiva affärs-, kontors-, och bank-betongbunkrar, och därmed tog död på flera hundra års småskalig gatuhandel. Modernismen och brutalisering är Sveriges största skandal någonsin och begrepp som arkitektonisk våldtäkt räcker inte ens till. Kulturarv är inte nostalgi, det är mänsklig respekt, förståelse och samliv människor emellan.

Men beror inte det på det delvis medvetna förfallet av byggnaderna? Byggnader står inte bara av sig självt, de måste underhållas och renoveras, säg, var 10:e år. Det gjorde man t ex i Haga i Göteborg när protesterna mot rivningarna blev för massiva. Gammalt virke återanvändes, toaletter och nya kakelugnar (på begäran av dem som skulle bo där) installerades i husen. Det kostade kanske något mer, men det var, till skillnad från politikernas utsagor, fullt möjligt och få blev missnöjda med resultatet. Här hade kanske mamma, farmor, gammelfarmor bott och visst kände man då trivsel i den gamla arkitekturen med högt tak, detaljer överallt och stora korsfönster. Dessutom slapp man här att bli ovän med staten, i detta fall riksantikvarieämbetet, som ju fullt riktigt förordade renovering. :P

F ö härligt med alla demonstrationer och sånger som skrevs om rivningshysterin. På husgavlarna i det till hälften rivna nyss nämnda Haga klottrade man den klockrena uppmaningen *Låt stå!*. Bostadsbristen hade kunnat lösas genom att kommunerna upplåtit ny mark istället för att riva de befintliga städerna - det är som bekant inte ont om plats i landet Sverige.

Är det någon som bortser från de mänskliga värderingar så är det de som inte ser att arkitekturen också påverkar livskvaliteten och den sociala samhörigheten. Hur stor är inte utanförskapet i de Sovietiska (ja, idén till miljonprogrammens prefabricerade betonglådor hämtades ifrån Sovietunionen) förorterna utanför våra största städer?

Dessutom förklarar inget av det du säger varför man rev fullt dugliga hus i innerstäderna i nästan alla våra städer, för att smälla upp massiva affärs-, kontors-, och bank-betongbunkrar, och därmed tog död på flera hundra års småskalig gatuhandel. Modernismen och brutalisering är Sveriges största skandal någonsin och begrepp som arkitektonisk våldtäkt räcker inte ens till. Kulturarv är inte nostalgi, det är mänsklig respekt, förståelse och samliv människor emellan.

Det handlade inte om "något mer" utan otroligt mycket mer.

Sen om det är brist på underhåll eller inte saknar egentlig betydelse, har förfallet gått för långt är det i princip omöjligt att rädda byggnaden. 

Det var som jag sa, knappast dugliga hus utan rena slumkvarteren (i Stockholm). Läs tex om området som kallades för Sibirien. 

Mycket av det som revs var slum och ren misär med dass på gården, spishällar (alltså inte ens traditionella vedspisar utan dess föregångare) och brunn eller rinnande kallt vatten, också det oftast på gården.

(Mina föräldrar blev som nyblivna föräldrar på 1960-talet erbjudna en lägenhet i Gamla Stan i Stockholm, med spishäll, utedass och brunn på gården. De köpte istället en modernare lägenhet svar där fukten kröp längs väggarna. Men det fanns i alla fall gasspis och rinnande kallt OCH varmt. Toalett i källaren.)

Det var oftast omöjligt att renovera eller skulle bli astronomiska belopp så i slutänden var rivningsvågen det enda vettiga eftersom bostadsbristen var enorm då, mycket större än idag. 

Så de som vurmar om kulturhistoriskt värde och annat bladder bortser helt från de mänskliga värderingarna. 

Du har alldeles rätt i att det ofta var slum och ren misär. TBC-kåkar. Så långt det jag skrev om rätt problem, något var de tvungna att göra.

Men det jag påstår är fel lösning är att varken försöka renovera det som går att renovera, eller försöka bygga nytt i en stil som tilltalar människor. Det var där det gick åt skogen imho.

Alltså: Det var rätt att sanera men fel att bygga betonglådor.