Bara vänskapen kvar?

Jag lever också med min bästa kompis. Vi funkar på alla plan utom det sexuella, där har det krånglat sen början eftersom han inte är speciellt intresserad av sex. Jag har ändå kämpat på med sexet, sett till att det har inträffat ett par gånger i månaden för att det skapar närhet och en samhörighetskänsla. Men sen i höstas känns det verkligen som att vi bara är vänner och sex känns bara så fel. Nu har han ju aldrig tagit några initiativ så jag behöver inte neka honom, men hade jag varit han så hade jag börjat undra.

För mig är det här början till slutet, det är egentligen bara en tidsfråga innan det tar slut. Att bo ihop med någon är inte så viktigt för mig, och han är inte pappa till de nu vuxna barnen så det är bara krånglet med försäljning av huset som avskräcker mig.