Fått nytt jobb men bokat 2 veckor "semester" i juli

Hej,
Min man och jag bor i Sverige med vår snart 3 åriga dotter, han är från Italien och har sin familj där. Varje sommar åker vi dit och hälsar på dom med vår dotter. Vi har sedan några månader tillbaka bokat flygbiljetterna Turoretur i mitten på juli eftersom han hade semster då och jag med på mitt gamla tim jobb.
Jag fick nytt jobb som börjar i slutet på April och är inte helt säker på att jag kommer få åka! Vi har inte fått tillfälle än att träffa chefen på nya jobbet utan vi har bara fått anställningsbevis på mailen sen träffas vi när vi börjar. Då måste jag tala om det för honom, om jag inte får ledigt måste jag givetvis strunta i att följa med och då får ju dom åka själva!! Hur hade ni mammor känt att släppa iväg pappan och 3 åriga dottern själva till er Mans familj i ett annat land?
Jag oroar mig redan nu något fruktansvärt för att det kanske måste bli så! Jag vet ju att allt skulle gå bra, men jag kan inte låta bli att oroa mig :( Och min dotter är ju så liten så hon inte förstår varför inte jag följer med :(
Nee fy måtte jag få ledigt :( :(

Sannagem

Äldre 4 Apr 12:04

#8

Nej egentligen bör jag ju inte oroa mig för om dom måste åka själva, hon har träffat dom en gång innan (när hon var 1,5 år) däremot har pappan varit dålig på och prata sitt eget språk med henne så hon kan ju inte prata språket alls :( Men allt ska väl gå bra.
Jag ska iallafall försöka få ledigt såklart, jag är inte anställd som förstärkning på något sätt just under sommaren utan företaget skulle även anställa sommarjobbare sa dom. Är det klokt att ringa till chefen nu och fråga och förklara att jag inte tänkte på att ta upp det under intervjun. Och förklara att jag givetvis kommer jobba om det inte går få ledigt. eller ska jag vänta tills vi träffas?
Vad hade ni gjort?

Sannagem

Äldre 4 Apr 12:55

#10

Aliona skrev 2019-04-04 10:15:13 följande:

Hej TS! Vi är lite i samma situation. Jag är mamma till en 2,5-åring och min fru - barnets andra mamma - kommer från ett annat land (ej EU-land). Vi har redan varit där flera gånger, och min fru och vårt barn var där själva i höstas i 10 dagar medan jag var hemma och jobbade. I sommar kommer de också att vara där själva i två veckor. Jag längtar så klart ihjäl mig, men vi tycker att det är jätteviktigt att vårt barn får en nära och bra relation med släktingarna på båda sidorna, lär sig ordentligt båda sina modersmål och känner sig hemma i båda kulturer och miljöer. Vi har ganska olika kulturella uppfattningar om barnuppfostran ibland, men jag vet att båda min fru och min svärmor älskar barnet och tar väl hand om honom även om jag inte håller med om allt. Det kommer liksom av att vara tvåkulturell familj, och även i svenska familjer. Själv trivs jag bra i fruns hemland, men jag kan pga jobbet inte följa med så ofta som min fru vill och behöver åka dit, så ibland får barnet stanna hemma med mig, ibland åker bara han med och ibland åker vi allihop. Har märkt att det är rätt bra dessutom för min fru att få vara ensam med sin mamma och vårt barn - det blir en annan grej än när jag också är där.

Vad får dig att tveka på att låta dem åka själv? Har pappan haft hand om ert barn själv tidigare, typ på pappaledighet? Är inte farmodern pålitlig med barn? Eller är det mest att du känner att det är lång tid för dig att vara utan familjen?

När jag har börjat nytt jobb har jag passat på att förhandla om ledighet redan när jag blivit erbjudan jobbet men inte tackat ja än. Då är man i starkast förhandlingsposition. Nu får du förklara läget, och om det inte går så kan du försöka med att mötas halvvägs och ta bara en vecka ledigt. Då behöver du bara köpa till en enkelresa hem för dig som inte borde bli så dyrt.

Lycka till!

Vad skönt att det funkar så bra för er! Det som gör att jag tvekar är väl att man är orolig att något ska hända dom (försöker att inte tänka så) och då är det ju inte så lätt när man är så långt borta från dom. Han har inte varit pappaledig med barnet utan han jobbar rätt mycket. man kan väl säga att jag spenderar mest tid med barnet. Han är pålitlig med barn så litar såklart på att han skulle klara av det. Han har åkt själv förrut och då har barnet varit hemma med mig, han har aldrig tagit hand om barnet själv förrutom några enstaka gånger när jag jobbat, sedan kan inte vår dotter hans språk för han har varit dålig på och prata det med henne, så tänker mest med när han lämnar henne själv hos släktingarna på hur det går då när hon inte förstår dom och vi inte är där.
Jag är inte så van vid att informera när jag får nytt jobb för det är sällan det händer så jag hade inte en tanke på att jag kunde sagt till när jag blev erbjuden jobbet :(

Sannagem

Äldre 4 Apr 13:06

#11

Meriall skrev 2019-04-04 12:12:02 följande:

Vad är det för jobb?

Jag kontaktade min nya arbetsgivare typ en månad innan jag började och berättade att jag måste vara borta vecka 2-3 på nya jobbet (alltså om jag började vecka 1) eftersom yngsta barnet fått förskoleplats och skulle börja skolas in då. Erbjöd mig att jobba hemifrån med ngt under tiden, typ sätta mig in i saker eller börja 3 veckor senare på jobbet så de slapp betala ut lön (och sade att i värsta fall kanske mormor kan hoppa in och hjälpa med inskolningen vissa dagar). De sade att det var absolut inga problem, att jag skulle börja när vi bestämt och ta de 2 veckorna till inskolning och att jag säkert kunde jobba över någon timme här och var och på då sätt jobba in det.

Men har ett jobb där det inte påverkar de andra om man är borta. Jag hade även tagit upp på intervjun när de frågade om farhågor att jag var orolig över att det kunde bli en del vab i början pga att jag hade en ettåring. Det var inte heller några problem.

Det är i en ny butik så dom har anställt alla, och butiken förväntas öppna om ca 1 månad så vi börjar om ca 3 veckor. Jag vet inte alls om det skulle påverka dom andra om jag var ledig dom veckorna, dom skulle även anställa sommarjobbare för sommaren. Nu har jag iallafall lärt mig att till nästa gång ta upp ev ledighet under erbjudandet av jobbet.

Sannagem

Äldre 4 Apr 22:32

#14

Aliona skrev 2019-04-04 14:30:27 följande:

Jag förstår att du är orolig att något ska hända när du inte är där. Det är nog känslor som de flesta föräldrar brottas med, inklusive jag. Sen har vi dessutom en lite försvårande situation då min frus hemland är Ryssland och de bor i en liten stad, så sjukvården är bristande och genomkorrumperad och läkemedel inte pålitliga. Dessutom är vi ett lesbiskt par och min fru erkänns inte som vårdnadshavare, och kan alltså inte ta medicinska beslut. Vi har fått lösa det på olika sätt, med fullmakt osv. Vi har också en bra försäkring så klart.

Men Italien är ett EU-land, och med privat reseförsäkring kan ni få minst lika bra vård som hemma, om inte bättre. Och det går många flyg så i värsta fall kan du kasta dig på ett flyg och vara där några timmar senare.

Jag tänker också vilken chans det kommer att vara för pappan att växa i sin roll och för era barn att växa och utvecklas, inte minst i italienskan (som är jättesynd att din man inte pratar - tvåspråkighet har så mycket fördelar). Barn har så lätt att kommunicera och lär sig så snabbt. Är pappan borta och de absolut inte kan göra sig förstådda så kan de alltid ringa på mobilen och få tolkning. Det löser sig - jag lovar!

Värst blir det för dig så klart, men behöver du stanna hemma så se till att göra sånt som du inte har tid eller möjlighet till annars. Träna, festa, träffa kompisar, gå på bio eller vad du nu gillar! Varje dag! Men jag hoppas så klart att du får ledigt och kan följa med så att ni får njuta av familjesemester allihop!

Tack för svaret! Det känns faktis mycket bättre nu när jag vet att jag inte är ensam om detta, så nu känns det som jag skulle kunna vara lugn och släppa iväg dom, jag vill ju inte bli den där extremt oroliga mamman heller i framtiden så det är kanske bara nyttigt både för mig och för dom så dom får lite tid för sig själva som du säger!
Jag får ringa dom varje dag så jag får höra att dom har det bra.

Fått nytt jobb men bokat 2 veckor "semester" i juli

INNEHÅLL