Umgänge

När det gäller själva genomförandet så vilar ett tungt ansvar på boendeföräldern och det finns sedan drygt ett halvår tillbaka prejudicerande dom som sätter så stor vikt vid ett ev. umgängessabotage att vårdnaden övergår till den andra föräldern.

När det gäller den ekonomiska biten gällande själva umgänget så är det lite mer komplicerat och det går inte att kategoriskt säga att kostnaden helt ligger på umgängesföräldern utan det beror på ett antal olika faktorer

Det är inte min sak att säga vad den boendeföräldern skulle gjort annorlunda men rätten ansåg att det som boendeföräldern gjorde inte var tillräckligt för att främja umgänget mellan de gemensamma barnen och med den andra föräldern och därmed var det enligt rätten att se som umgängessabotage.

Den prejudicerade domen säger något annat än vad du vill framhävda.

Mycket bra fråga men om man tolkar domen så krävs mycket från boendeföräldern för att det inte ska tolkas som umgängessabotage.

Ansvaret är uppenbarligen mycket långtgående då boendeföräldern i det här fallet gjort en hel del för att få till umgänget mellan barn och det andra föräldern men rätten tyckte inte att det var tillräckligt.

Så tillbaka till grundfrågan, boendeföräldern har en mycket stort ansvar och i och med att det är en prejudicerande dom så är den vägledande för alla underliggande instanser.

Det låter som du är på en annan dom, den som har blivit vägledande där försöker mamman verkligen få till umgänge mellan pojkarna och deras pappa (som tidigare blivit dömd för våldsbrott) men pojkarna "vill inte" ...

Så det är inte frågan om att mamman brustit i något annat än just "umgängessabotage" enligt domslutet

Fast detta handlar inte om ditt tyckande, det handlar om barnets bästa och om det tillvägagångssätt som är gällande. Vill du förändra systemet får du jobba på detta på politisk nivå.

Jag tror du missat poängen med domen, det är inte det faktum att det inte blev något umgänge som är det som domstolen fäster vikt vid utan det faktum att boendeföräldern inte gjort tillräckligt för att få till umgänget och ser detta som umgängessabotage. Denna dom innebär att rätten lägger ett mycket stort ansvar på boendeföräldern när det gäller umgänget med den andra föräldern och ser så allvarligt på detta att det till och med kan innebära att vårdnaden flyttas över till den andra vårdnadshavaren. Efter denna dom har det kommit ett antal domar i underliggande instans som följer denna vägledande dom vilket i sig är helt enligt Svensk rättsordning.

Jag tror du missat poängen med domen, det är inte det faktum att det inte blev något umgänge som är det som domstolen fäster vikt vid utan det faktum att boendeföräldern inte gjort tillräckligt för att få till umgänget och ser detta som umgängessabotage. Denna dom innebär att rätten lägger ett mycket stort ansvar på boendeföräldern när det gäller umgänget med den andra föräldern och ser så allvarligt på detta att det till och med kan innebära att vårdnaden flyttas över till den andra vårdnadshavaren. Efter denna dom har det kommit ett antal domar i underliggande instans som följer denna vägledande dom vilket i sig är helt enligt Svensk rättsordning.