Får inte kalla mig mamma?!

Nej två mammor är inget konstigt för ett barn med samkönad relation hos sina föräldrar. Tycker du det eftersom du tar upp det? Ett barn kan ha två mammor eller två pappor. 2 vårdnadshavare är normen. Det finns säkert de som har 3 vårdnadshavare också men den konstellationen hör inte till normen och givetvis är det ett sällsynt undantag.

Jag tycker personligen inte att det är ett bekymmer i sig att du blir kallad mamma eller att du tycker det inte är mer än rätt då som du beskriver har varit en del utav nästan barnets fulla uppväxt. Men du har oavsett inte rätt till den titeln för du är inte barnets vårdnadshavare och brukande utav den titeln är uppenbart en känslig punkt för barnets mamma, dvs inte dig. Låt inte det gulliga överrösta vad som är rätt och fel. Du har lika lite rätt att ta anspråk på den titeln när detta inte sker på den riktiga mammans tillåtelse. Varför krångla till det och skapa osämja över detta överhuvudtaget? Du är ju inte barnets mamma och har inte rätten på din sida att agera utifrån det. Vill du få facit kastat i ansiktet på dig kan du ju prova ta med barnet till skatteverket för att ändra efternamn till exempel. Nu vet jag inte hur du och din make har det men låt säga att ni ska gifta er och ni ska ta ditt efternamn eller göra ett bindestreck. Ni får inte hur mycket ni eller barnet önskar ändra barnets efternamn utan att barnets mamma godkänner ändringen. Det krävs ett godkännande från den andra föräldern, för du är inte en förälder till barnet och har inte rätten att ta sådana beslut som bara en mamma och pappa kan göra. Eller varför inte prova hämta ut ett pass hos polisen utan mammans godkännande.

Hur mycket du än vill vara mamma till barnet så är du inte det. Ytterligare exempel... Separerar du och din nuvarande av någon anledning har du aldrig rätten att söka ensam vårdnad av barnet. Det hade en förälder till barnet fått göra. Du kan inte starta en tvist i rätten om det handlar om barnet. Det är upp till mamman och pappan att ta sånt.

Hur vi än vrider och vänder på det är du inte mamma till barnet i annat avseende än att barnet kallar dig för det och barnets riktiga mamma blir sur över det.

Håll relationen cool och låt det vara som det ska vara. Ta den juridiska fajten om du kånner att det är viktigt för dig att hävda titeln. Nej just det ja.. Låt pappan ta fajten, för du kan inte.

Sånt här gör dig inte till en mamma.

Det gör dig till en viktig vuxen för barnet.

En granne kan göra detta, en moster, farmor, vän, älskare. De blir inte mammor eller pappor hur ofta de än gör det.

Du är en bonusmamma inte en mamma, lura inte dig själv.

Dessa tecken på visad kärlek gör ingen till mamma.

I vårt samhälle är faktiskt mamma/pappa = vårdnadshavare hur skevt det än kan tyckas så går det inte att förneka utan att låta otroligt självgod och respektlös till barnets riktiga föräldrar. Förklara för mammor runt om i sverige att de inte alltid är mammor utan vårdnadshavare. När man skaffar sig barn så säger man inte äntligen är jag vårdnadshavare. Man blir då en mamma eller pappa. Det fackliga språket så visst heter det vårdnadshavare men det finns ingen förälder som använder det som titel på sig när man skaffat barn.

Jag stuntar högaktingsfullt i vad ni anser om mig som bara försöker få er att fatta att ni inte har rätt att kalla er mammor eller pappor. Jag tycker personligen att ni borde får göra det och det gör inte resonemanget oseriöst för det. Lägg inte alltid det gulliga barnets åsikter först för det är ett barn och vet inte bättre. Låt mamman och pappan komma överens om det är så viktigt vad barnet får och inte får kalla dig för mamman. Sen rättar du som bonusförälder i dig i ledet utefter vad mamman och pappan kommit överens om istället för att skapa ett problem eller skapa känslomässigt obehag för mamman. Vilken toppenmamma du är.. fullkomligt respektlös. Vill inte din sambo ta snavket med mamman så ta det du då, se om hon kan tycka som du att det är okej att barnet kallar dig för mamma. Förklara precis som du gjort här i tråden. Det är inte osunda resonemang. Men synnerligen hänsynslöst mot den riktiga mamman.

Låtsas inte vara något som du inte är. Du är en viktig vuxen för barnet. Inte en mamma. Du kan vara SOM en mamma för barnet. Men du är inte mamma per definition. Det är ju sjukt att klänga fast vid den principen att barnets okunskap väger större än barnets mammas önskan att du ger fan i titeln hon har hårt förtjänat. Annars ber du pappan söka enskild vårdnad sp att du kan söka adoptera barnet. För då blir barnet ditt och din sambos. Du blir då dess mamma på riktigt. Du är inte längre som en mamma, en bonusmamma, utan då är du mamma. Du blir inte en biologisk mamma men liksåväl barnets mamma.

Sånt här gör dig inte till en mamma.

Det gör dig till en viktig vuxen för barnet.

En granne kan göra detta, en moster, farmor, vän, älskare. De blir inte mammor eller pappor hur ofta de än gör det.

Du är en bonusmamma inte en mamma, lura inte dig själv.

Dessa tecken på visad kärlek gör ingen till mamma.

En lite öppen fråga till er som tycker att det helt och hållet ska lämnas till barnet att vad det kallar sina närstående. Jag har både stött på och hört om barn där de i början när pappa har en ny flickvän sett henne som och talat om henne som en sorts extra storasyster.

Skulle ni vara okej med att barnet gjorde den definitionen? Den är ju egentligen inte heller så långt bort. Eller om barnet alltid saknat en mormor/farmor och det var titeln det plötsligt gav er, skulle det kännas ok?

För mig skulle det personligen kännas jätte jättefel på grund av de då implicerade släktskapen med pappan eller mamman men med resonemanget att barnet får definiera och titel och släktskap är helt orelevanta i sammanhanget så borde ju de också accepteras, eller?

Jag betonar igen att jag tycker att mammatiteln kan förtjänas av och ges till en bonusmamma men att det är något man ska vara försiktig med och man ska ha samtalat ordentligt om det med barnet innan.

När jag sktev inlägget så visste jag redan att exskt det där skulle komma upp.

Alltid någon besserwisse.

Självklart är en adoptivmamma ett barns mamma. Där har ju den biologiska mamman avsagt sig alla rättigheter. Men det finns ju även där en adoptiv mamma och en biologisk mamma.

Bonusmammor är däremot inte berättigade till titeln "mor/mamma". Dom har varken fött barnet eller adopterat det.

För ett litet barn kan det vara svårt att förstå dessa begrepp, det är vuxnas ansvar att förklara vem man kallar vad.

I mammans ögon är hon den enda mamman. Du är en bonusmamma eller viktig vuxen. Genom att du tillåter barnets feluppfattning om konceptet "mamma" dvs att den skiljer sig från verkligheten så gör skapar du en osämja mellan dig och barnets mamma på barnets bekostnad. Du kanske vinner barnets favör men samhället ser dig som orsaken till varför barnet förlorar kontakt med sin mamma och det är så det skulle kunna tolkas vid en utredning. Ja det är mammans fel i grund och botten att hon stör sig på det men det är inom rimlighetens gränser. Det finns alltså fog för att hon ska störa sig på det.

Det gör dig indirekt ansvarig för eventuell tvist eller ökad klyfta mellan barnet och mamman. Du vill ha makten men tar inte ansvaret. Tyvärr är det något du kommer att behöva acceptera om du faktiskt vill att barnet har en bra kontakt med sin mamma. Det är inte mamman som ska tvingas till att rätta sig efter dina värderingar utan tvärt om, för det handlar om hennes barn. Mamman har högre rang än dig när det gäller allt som rör barnet. Hon skulle till och med kunna yrka att för barnets säkerhet så är det bäst att ni två inte har kontakten för du skapar en klyfta mellan ett barn och dess mamma. Hon skulle kunna ta det till en rättegång och hör och häpna, Inte helt orimligt att hon skulle kunna vinna med en god jurist på sin sida. Allt för att du resonerar som du gör. Är du verkligen barnets mamma så stå för det. Kämpa för det. Är du inte barnets mamma, men som en mamma. Förklara för barnet att du inte är mamma, och borde inte kalla dig för det. Lika lite som ett barn inte ska kalla en snäll granne, moster, lärare för mamma. Ni är viktiga vuxna. Inte mammor eller pappor. Viktiga vuxna som är SOM en mamma eller pappa. Det är en skillnad på de sakerna och uppenbarligen stör det exet. Du tar inte till dig titeln för barnets skull utav du uppsakligen gör det utav illvilja att förminska mammans värdering kring det.

Du går inte in och tycker det är okej att som dagisfröken bli kallad för mamma. Som gör precis alla dessa saker som du anser gör dig till en mamma. Att bara älska och finnas där för ett barn i ditt hem gör dig inte till en mamma eller pappa.

Det är många som skriver i tråden att man ska låta barnet själv definiera sina relationer och inte lägga in några värderingar.

Jag personligen håller inte alls med, jag tycker att barnet får lov att ha åsikter och synpunkter men att det är upp till de vuxna att vägleda och besluta baserat på vad som är lämpligt.

Jag kan hålla med dig om att titlarna hör ihop med olika roller men från barnets perspektiv så tror jag att en bonusförälder kan hamna i olika kategorier. Att det naturligtvis ska vara en mamma/pappa roll omfattar ju långt ifrån alla relationstyper. En pappas yngre flickvän som barnet ser som en rolig lekkamrat utan föräldrabördan med regler och ansvar kan säkerligen kännas mer som en härlig äldre syster. Och det känns som ett typiskt exempel där de vuxna troligtvis sätter en gräns och säger nej och vägleder till någonting annat just för att vi ser att det inte är lämpligt, vi ser de bristerna i helheten som barnet inte är medvetet om.

Eller att mamma skaffar en mycket äldre pojkvän, särbo, som är snäll och trevlig och barnet besöker då och då, vi vuxna ser att det inte är lämpligt att barnet benämner honom morfar/farfar även om barnet kanske skulle tycka det spontant passade.

På samma sätt gör vi vuxna en lämplighetsbedömning, även om den är omedveten, när barnet delar ut en ny titel. Om du inte korrigerar så har du med din tystnad godkänt och dömt att det känns lämpligt(nu talar jag om de fallen där man inte har ett öppet samtal med barnet och verkligen diskuterar det hela), och frågan i tråden blir med den logiken VEM behöver ge sitt godkännande till en ny titel? VEM får bedöma lämpligheten? VEM/VILKA har vetorätt?

Jag försöker bara sätta det i ett större perspektiv

Det är inte så svartvitt att barnet får definiera helt själv och det är inte heller nödvändigtvis bara bonusmamman som har något att säga till om. I slutändan är hon inte vårdnadshavare som ska ta beslut för barnets räkning, även om man får Hoppas att vårdnadshavaren tar beslut som de anser är i barnets bästa intresse

Om barnet som bara bor varannan helg börjar kalla pappans nya flickvän sen ett par månader för mamma så är det upp till de vuxna att bedömma rimligheten och korrigera om det ser att det är nödvändigt

Kortfattat försöker jag uttrycka att det inte är konstigt att mamman HAR en åsikt kring detta. Att man kanske tycker hon kanske har FEL åsikt gör inte att det är orimligt för henne att HA en åsikt. Sen faller det snarare bland alla fallgroparna med bonusfamiljer att man inte har någon(eller väldigt liten) bestämmanderätt över sina barn när de är hos den andra vårdnadshavaren men det är en annan fråga. För om barnets pappa hade uttryckt och sagt till barnet att han inte ville att det skulle säga mamma till bonusmamman borde bonusmamman inte respektera det iså fall?

Sen blir väl detta extra känsligt eftersom det är en titel man adopterar från just biomamman. Hade ni bett barnet att kalla bonusmamman för pappa istället så tror jag spontant inte biomamman hade haft några problem med det

Självklart inte, för du är inte mamma till barnet. Hade du accepterat om en annan kvinna kallade din partner för sin pojkvän och älskling? Kanske dessutom lagt upp lite bilder på facebook, och annan social media, från när de varit ute och käkat, haft picknick osv. där hon skrivit saker som "jag och min älskling var ute och åt bla bla bla" eller "min älskade pojkvän, älskar dig" etc.? (Nu kanske inte du lägger upp bilder med barnet på det sättet men jag vet att det finns många bonusföräldrar, bonusmammor framförallt, som gör detta). Allt medan din partner inte säger ifrån överhuvudtaget ens när du ber om det utan fortsätter låta henne göra så med motiveringen att "hon vill kalla mig det för hon tycker jag känns som hennes pojkvän, och då ska hon få kalla mig det". Troligtvis inte, och även om du mot förmodan skulle vara okej med detta kan jag garantera att en stor majoritet inte skulle vara det. Det är ingen normal grej som de flesta skulle acceptera.

Jag är väl medveten att mamma och pappa inte är en skyddad titel varken fackligt eller juridiskt men den är ändå är den så djupt förankrad i synsättet att den tillhör vårdnadshavaren, ingen annan. De övriga är bara viktiga vuxna och jag förstår inte varför någon vill kalla sig för mamma eller pappa till ett barn som inte är ditt? Det är ju uppenbart en känslig punkt för vissa.

Hjälp dessa människor som har svårt för det genom att ge tusan i att kalla dig mamma eller pappa när du inte är det. Varför ska det vara så svårt att förstå? Att vara en viktig vuxen för barnet är minst lika önskvärt om inte mer än att titulera sig som mamma eller pappa. Rätta barnen som gör fel precis som när de säger muu och pekar till en katt. Nej. Mjau... Säger vi då. Pekar barnet på en dam i affären och säger mamma, så säger vi nej. Snäll dam. Pekar barnet på en barnvakt/au pair som bor i samma hem, tar hand om barnet byter blöjor och läser godnattsagor för barnet och säger mamma, så säger vi nej.... Osv.

Samma sak gäller bonusföräldrar. De är viktiga vuxna, inte mammor eller pappor.

Fast du och jag verkar ha ungefär samma ideer om hur det bör fungera i praktiken och att det kan vara en känslig fråga.

Mina exempel var just exempel menade att belysa att det kan finnas problematiska aspekter, att du finner just de problematiska men att biomamman kanske på samma sätt tycker er situation är problematisk. För basically tycker du att en ?sexuell? relation till pappan rättfärdigar en mamma roll mer. Varför egentligen? Det är mig många mammor som har mer en äldre ansvarsfull storasyster roll för sina bonusbarn i praktiken. Och barnet kanske har syskon som är icke biologiska bonussyskon på sin mammas sida. Allt ligger i den subjektiva uppfattningen. På samma sätt, hur skulle det skada om barnet kallar mammas nya för typ ?extra farfar?? Det sticker nog mer i våra ögon men om de har en lekfull träffas en gång i månaden relation så finns där egentligen ingen praktisk anledning.

Jag anser att barnet och dess riktiga föräldrar har första bestämmanderätt, den bestämmanderätten tycker jag inte en bonus har. Sen kompliceras det naturligtvis när det är två skilda hushåll och vårdnadshavarna har olika åsikt.

Min halvbror kallade min pappa för pappa, trotts att han hade kontakt och bodde periodvis hos sin bio pappa. Det var inget konstigt för någon då styvpappan funnits med i bilden sedan brorsan var 2 år. Han hade helt enkelt 2 pappor. Som mamma kan jag känna det olustigt om mina barn kallade någon annan för mamma, om jag förutsatt fanns med i bilden. Jag har även vårdnad om min systerson som bor 75% i mitt hem, och jag går under moster inte mamma. Men ibland när jag hämtar honom på skolan så säger han "nu kommer min mamma" och jag tror det handlar mer om att inte behöva förklara situationen med att bo hos sin moster, och kallar sina kusiner för syskon. Om han är mer bekväm med att säga mamma så får han det , men inget jag säger till honom att göra. Ibland blir det momma, en blandning av moster och mamma.

Jag tror också att vi har ungefär samma resonemang även om vi uttrycker det annorlunda.

Nej absolut ska ingen kallas en titel de inte vill men föräldern bör nog enligt mig ha någon sorts veto rätt, vilken förälder blir ju ganska gråzon.

Sen tror jag att jag har ett lite annat perspektiv då jag verkligen inte tror barnen far minsta illa av att man snällt säger

- nej jag föredrar att du kallar mig Karin, även om jag är din bonusmamma/extramamma

Och då har du rollen, bekräftad genom ett lite ändrat mammaepitet för barnet och inga tår är trampade på och inga, rimliga, känslor upprörda.

Men det kommer nog också av att jag kännt åtskilliga personer som genom hela sin uppväxt kallat sina riktiga föräldrar vid förnamn och det var inget som tog det minsta från deras föräldraroll

Fast då handlar det istället om andra faktorer, det var därför jag specifikt skrev om utanförskap relative halvsyskon bonussyskon tidigare

Vad ordet mamma betyder är ingen åsikts fråga, det är en fakta fråga. Inte jag som skrev svenska ordboken. Men du kanske menar att om man känner för att ordet "sill" är en plånbok..då är det en åsikts fråga? Och man har rätt att känna så, och ingen ska säga något om den saken.

Personligen tycker jag det är bra det finns en titel för en kvinna som fött barn.

Lite nästan som att många mammor tar illa vid, men inte alla. Wow. Huvudet på spiket att du resonerar nästan exakt som jag.

Med undantaget att du anser att en bioförälder inte har något att säga till om i frågan. Men det har ett barn? För att en 5åring har fullt utvecklat förstående för vad det innebär och att det kan såra någon? Skit i den tjuriga mammans åsikter hon hör inte till familjen ändå så att hon får brustet hjärta spelar ju ingen roll så länge som barnet får kalla bonusmamman för mamma istället för något annat. Sånt ska inte en bonusmamma tillåta. Det är respektlöst när mamman nu säger nej. Det skapar mer problem som i det långa loppet kan leda till en klyfta mellan barnet och mamman. Lätt förhindrat om det inte är viktigt att bli kallad mamma för bonusföräldern, precis som i ts fall. Barnet är ett barn, det förstår inte att den sårar mamman. Jag tror inte att den vill göra det egentligen.

Det är intressant att du är en så stark motståndare sedan visar det sig att du inte alls är emot det. Du och många andra här har en oförmåga att se andra perspektiv och inte så vass på det här med empati.

I din presentation å står det: "Mamma, bonusförälder..osv"

Tycker inte du går emot dig själv i allt här nu? För om du anser att en bonusförälder är likvärdigt med "mamma", då hade du själv knappast hänvisat till dig själv som bonusförälder. Det hade stått enbart mamma!

Antar det är så enkelt att ditt bonusbarn kallar dig mamma, och du vill ha det så. Många bonusmammor vill säkert ha det så, men mamma till det barnet blir du inte. Du blir exakt det du anger i din beskrivning: BONUSFÖRÄLDER.

Och för den delen så har man som FÖRÄLDER ensamrätt till orden mamma och pappa. Det är en titel som inte kan delas ut till vem som helst. Sedan får du tycka vad du vill.

Varför antyder du att det skulle vara generellt accepterat av biologiska föräldrar att bonus- gummi- plast- styv- plastföräldrarna slopar den där beskrivande biten att de inte är "riktiga". Sedan att vi väljer att säga bonus istället för gummi eller plast är också på den extra förälderns bevåg för att det känns bättre. Men det är inte mer rätt för det. Många bonusföräldrar föredrar att skapa en så nära anknytning som möjligt och då går man så långt och inkräktar på mammans roll för barnet. Avdramatiserar mammans betydelse. Vem som helst kan ju ta den titeln anser vissa. Vad tror du barnets riktiga mamma känner inför det? Har inte hon något att säga till om?.

Snarare att det är en gemensam överenskommelse med barnets riktiga föräldrar om det är okej eller inte. Har de olika åsikter så är det ett nej om de har gemensam vårdnad. Så funkar livet.

Du visar ingen sympati eller förståelse för situationen som ts skapar genom att inte deltaga, låta det hända. Du sätter barnet på pedistal som enväldig härskare över både mammor och bonusmammor. Gång på gång som jag faktiskt motargumenterar sakligt så ändrar du ditt synsätt för att passa ditt motstånd eller ifrågasätter självklarheter som nu istället för att se det på andra sätt. Du verkar helt och hållet ha missat att jag till och med anser som du att det borde vara okej att kalla bonusar för mamma eller pappa, men det är inte accepterat i samma utsträckning i verkligheten. Och går du till myndigheter och professionell hjälp idag angående just detta ämne kommer inte någon att råda en bonusförälder att ta bort prefixet om den biologiska föräldern motsätter sig. Därför säger jag att för barnets bästa så bör det tillrättavisas i ts fall. Om titeln ändå inte är viktig för bonusföräldern som ts själv beskriver.

Dig är jag klar med.