Inlägg från: Ingentingviktigt |Visa alla inlägg
  • Ingentingviktigt

    BF december 2019

    Stellan11 skrev 2019-04-23 10:19:51 följande:

    Kan försöka lugna dig med att när väl mina MF har blivit så har de gjort ONT!! Inget man kunnat missat på! Sista missfallet gjorde ondare än förlossningsvärkar o jag kunde verkligen inte stå upp utan fick andas mig igenom de!!


    Tack för ditt svar. Jag har så svårt att veta hur mycket som är oro också, för smärtan känns fortfarande, iofs kräktes jag lite mer än en timme efter Alvedonen. Sen vet jag inte hur smärttålig jag är, om jag är väldigt smärttålig och därför kan sitta upp och vara uppe och gå, eller om jag är väldigt mesig och egentligen vill gråta och ligga i fosterställning bara för att livmodern växer lite. Ska hem och vila nu, och hoppas på det bästa.
  • Ingentingviktigt
    Anonym (Lollo) skrev 2019-04-26 09:31:12 följande:

    Hej och grattis till alla som har plussat! Jag är i v 6 och har bf 25/12. När jag läser här på fl så verkar många ha de vanliga symtomen som kommer efter elr runt bim. Jag blir jätteorolig över att jag inte alls har några av de symtomen (trötthet, illamående, yrsel, hunger osv)??? Det jag har känt är lite lätt/medel molvärk dom kommer och går, ibland ilar elr sticker det till i livmodern/ligamenten. Har fått minskad hunger och sötsuget bara försvann (???) samt är morgonpigg som tusan. Inget illamående eller trötthet alls.Nada. Kan symtomen komma senare elr är detta illavarslande tecken??? Har fått vul om ca 10 dgr men det är ju en hel evighet tills dess! Är det någon här dom har samma (elr snarare frånvaro av) symtom som jag?


    Jag var orolig för att jag knappt hade några symtom i början. Hade mest skarpt luktsinne och kände mig kanske lite tröttare. Sen kom illamående litet svagt i vecka 7, vecka 8 blev det ännu värre och i tisdags när jag gick in i vecka 9 blev det jättestarkt. Från början hjälpte det att äta, nu kräks jag ändå på morgonen och kämpar resten av dagen för att inte kräkas (har diabetes, så kan bli rätt farligt om jag kräks för mycket).

    Jag har nu förstått det som att man ska vara uppmärksam på om symtomen plötsligt försvinner, men att många har inga symtom alls och det går ändå bra. Antingen kanske du råkat ut för samma som mig, eller så har du tur och slipper illamåendet. Jag önskade illamående i början för att jag ville känna graviditeten ordentligt, men nu har jag fått sjukskriva mig från jobbet och orkar inte med någonting, förutom stt ligga i sängen i sovrummet som är förskonat från starka dofter.
  • Ingentingviktigt
    Stellan11 skrev 2019-04-26 08:06:58 följande:

    Gud vilken ångest jag har nu... nu har de blivit så illa med kräkningarna så ALLT måste planeras igen, måste kolla vart de finns en toa så fort jag ska någon stans, måste ha en påse berädd om ingen toa finns och någon fin förklaring också. Om två veckor åker vi till Turkiet hela familjen, min mamma o pappa, min brorsa o min mormor o jag vet inte hur detta ska undgå dom :( hade hoppats att de skulle bli lite bättre denna gång, men icke :( får hoppas att de iaf inte håller i sig i 9mån som sist!!


    Jag lider med dig. Jag ska också resa bort nästa vecka med sambon, min lillebror och mamma. Min lillebror vet, men inte min mamma. Så planen är att vi ska äta middag det första vi gör, alla kommer beställa alkohol utom jag då såklart som kommer beställa typ läsk eller vatten, så ska jag se om hon blir fundersam, och sen ska jag berätta det. Men nu har jag börjat oroa mig för att jag inte ska hinna det och istället avslöja det hela genom att kräkas.

    Men du ska inte berätta på resan?
  • Ingentingviktigt
    Stellan11 skrev 2019-04-26 14:42:30 följande:

    Vi berättar nog inte fören efter rul, möjligvist för de närmsta i v15-16. Gjorde lika förra gången då jag tycker de är såå jobbigt efter alla missfall att tala om att det inte gått vägen :(


    Förstår. För mig känns det däremot riktigt konstigt att jag varit tvungen att berätta för arbetskompisar och chefen (pga att vi hanterar cytostatika), innan min mamma. Valde att inte berätta för henne när vi startade IVF-processen pga ökad press och eventuell besvikelse. Hade kanske velat vänta till vecka 12 passerat för att det skulle kännas ännu säkrare, men min mamma bor jättelångt bort så vill ta chansen att berätta öga mot öga, även om det är en risk. Men att gå ut helt offentligt för övriga släkt och vänner väntar vi nog med till efter rul 3/7.
  • Ingentingviktigt
    Anonym (Småbarnsmorsa) skrev 2019-04-27 20:20:42 följande:

    Hur får man dagarna att gå?! Jag skrattade högt när jag läste det. Inget illa ment, det blev bara så komiskt för som småbarnsmamma är det nog det som bekymrar mig minst i hela världen! Men ni som väntar första barnet, passa på att njuta av all tid ni ännu har för er själva! ??


    Jag skulle tro att många kan känna att tiden går extremt långsamt i början, för att vi är oroliga för missfall eller för att vi mår otroligt dåligt av t.ex illamående, och tänker att missfallrisken minskar ytterligare efter vecka 12 och att illamåendet förhoppningsvis blir bättre. Jag skulle mer än gärna spola fram tiden, jag njuter inte direkt och skulle gärna vilja byta plats med någon som redan fått uppleva hur det är att föda ett barn.
  • Ingentingviktigt
    mangon skrev 2019-04-27 22:11:33 följande:

    Har bf 24/12

    Är alltså bara i vecka 5+3 idag. Vecka 6.

    Mår precis som vanligt förutom EXTREMT törstig, tröttare och växtvärk.

    Har varit kolugn sedan plus. Men känns som varje dag som går gör mig räddare för missfall. Det tog oss 10 månader att bli gravida denna gång. Vilket har känts som en evighet, att jag nu får vara gravid känns för bra. Att vi ska få behålla denne bebis känns så långt bort och det gör mig så ledsen....Jag vill bara att veckorna ska gå!

    Har en dotter som blev 3 år o början av året. Hon får dagarna att gå, tanken på att jag är gravid är så mysigt....tills kvällen kommer...Då kommer rädslan och ledsenheten över mig. Rädslan att få mf.

    Kanske är det för att det är på kvällen när jag lägger mig efter dagen jag känner av att jag har ont. Minns ju så väl att jag hade ont med dottern med, växtvärk. Men ändå tvivlar man på om det är det, har ofta ont bara på ena sidan..

    Bara svammel från mig ikväll. Men ja....så rädd mellan varven.


    Jag har också mest haft ont i ena sidan, höger sida. Läste i en annan tråd att det kan vara tarmarna som känns av också. Har haft extrem magknip i veckan. Är fortfarande väldigt hungrig, men kräks om jag äter för mycket. Försöker verkligen få i mig 1 liter vätska, men det är samma där, dricker jag för mycket kräks jag istället.

    Hoppas tiden börjar ticka på snabbare snart och att oron släpper.
  • Ingentingviktigt
    Honsomlängtar skrev 2019-04-28 11:16:03 följande:

    Nån mer som blir mätt direkt men samtidigt hungrig ganska snabbt efteråt?

    From idag har jag börjat äta flytande saker mest för att dom är lättare att spy upp. Efter 3 nätter med spyor så börjar ja kolla på saker som e mildare att spy upp. På måndag ska jag ringa min bm och be om lergigan comp som dom tipsa mig om när jag va där för 2 veckor sen


    Jag känner mig lika hungrig, men blir väldigt snabbt mätt/överfull. Blev tipsad om att försöka äta små portioner typ varannan timme, men det är svårt att få till då jag inte längre vet vad jag är sugen på (har förätit mig på havreyoghurt och mannagrynsgröt). Är glad att jag verkar kunna styra när jag kräks i alla fall, försöker hålla det till en gång om dagen, resten av tiden går åt till att svälja och kämpa emot. Fick vanlig Lergigan utskrivet, så jag känner mig rätt trött på dagarna, har börjat sova middag.
  • Ingentingviktigt
    Honsomlängtar skrev 2019-04-28 11:38:18 följande:

    Vanlig lergigan har jag mot sömnen på natten :o lergigan comp ska va mot illamående


    Det är substansen Prometazin som hjälper mot illamående, finns i både den vanliga och Comp-varianten. Skillnaden är att Comp även innehåller uppiggande koffein. Själv föredrar jag att känna mig lite extra trött, men får se hur der blir när jag ska börja jobba.

    www.fass.se/LIF/substance&substanceId=IDE4POBVU92HFVERT1
  • Ingentingviktigt

    För mig har illamåendet i alla fall lugnat ner sig. Det kändes som det var som värst vecka 8 och vecka 9. Nu är jag inne i vecka 10 och illamåendet är mer som i vecka 7, mår illa om jag blir för hungrig och ibland om jag äter för mycket. Hoppas inte det är ett dåligt tecken. Tycker inte jag kissar så lätt heller, i alla fall inte om dagarna, känns som mer vätska lämnar kroppen på natten.

    Är det fler som har svårt att sova? Jag känner mig forttfarande väldigt trött om dagarna. Men just nu är jag på resande fot och har inte tid att sova middag. Däremot är dagarna fyllda med mycket intryck, vilket borde göra mig ännu tröttare, men två senaste nätterna har jag haft jättesvårt att komma till ro, dels pga obehag/växtvärk som känts av i ben och mage.

  • Ingentingviktigt
    LinneaWookie skrev 2019-05-04 17:45:55 följande:

    Jag hade panik hela kvällen igår då jag råkade äta lamm som inte var välstekt. Visste inte hur rätten skulle vara utformad och då de inte frågade hur jag ville ha den tillagad tog jag för givet (dumt nog) att det inte var ett alternativ att det var blodigt. Det var så dunkel belysning att jag inte riktigt såg färgen heller, men såg när jag ätit mer än halva att det var nästan rött :''(( . Var med vänner som inte vet än då det är så tidigt, och vågade inte fråga ut personalen sen då det kändes så uppenbart.... Vet att det är väldigt liten risk för toxoplasma och detta var en fin restaurang med jättebra kött, men jag har ändå ångest.... hjälp.


    p

    Jag försöker leva 100% veganskt. Men nu när jag mått så illa fixar jag varken bönor eller linser. Fick panik en dag förra veckan när jag följt med sambon in till stan för att gå i affärer. Fick världens illamående och kände att jag var tvungen att försöka äta något för att lugna ner det. Vi fick in på ett ställe som hade en sallad med marinerat vegkött och sojabönor i någon slags oljig marinad, då vände det sig bara i magen. Det andra alternativet var med getost och rödbetor, så valde den. Har inte satt mig in i vilka ostar som är okej, dä jag inte tänkte äta någon ost, men så satt jag plötsligt och åt getost med rödbetor, hann äta två bitar innan jag insåg mitt misstag. Började googla och fick jättepanik, innan jag hittade en tråd här på familjeliv där folk räknade upp alla misstag de gjort medvetet eller omedvetet, då kändes det lite bättre.

    Livsmedelsverket går ut med rekomendationer för vad som ska vara så gott som säkert att äta, men du kan lika gärna bli sjuk av att äta en dåligt sköljd sallad. Nu nyligen har folk blivit smittade med hepatit a pga dadlar. Så ingen mat är 100% säker om man vill undvika att bli sjuk. Tänk även på att många upptäcker sina graviditeter sent och har då hunnit äta i princip allt man inte rekommenderas att äta. Några få personer per år drabbas av listeria eller toxoplasma. Du har ingen ökad risk att drabbas som gravid, bara att det är farligt för gravida att drabbas. Så lugna dig med det. Det är lika liten risk att dina vänner ska bli sjuk av köttet som det är att du ska bli det.
  • Ingentingviktigt

    På tal om mat och illamående. Mitt illamående har lugnat ner sig, men jag mår fortfarande illa när jag blir hungrig, men min idé på vad jag ska äta är helt slut. Har förätit mig på havreyoghurt + müsli och mannagrynsgröt. Frukt går rätt okej, men håller inte hungern borta så länge. Till frukost äter jag nu knäckebröd och avokado, men det kommer bli dyrt att leva på i längden. Fixar inte att öppna kylskåpet på morgonen pga lukten, även svårt för stekt mat, kryddstark mat, såsig mat och fet mat resten av dagen. Vad äter ni andra som mår illa?

  • Ingentingviktigt
    LinneaWookie skrev 2019-05-05 00:27:51 följande:

    Tack för inlägget <3 Alltså jag vet att det är extremt liten risk, och även att det inte är större risk att drabbas som gravid, men då vi försökt så länge med så många misslyckanden känns det extra ångestladdat om något jag gör skulle kunna skada fostret- det är inte bara att ligga och bli med barn för oss liksom. Men tack jag känner mig hyfsat lugn ändå, försöker att bara tänka att jag ska vara mer noga från och med nu.


    Jag förstår känslan. Jag har också drömt om att bli gravid i väldigt många år. Nu tog det sig iofs på första IVF-försöket, men kändes som om våra chanser var utdömda på förhand, så känner verkligen att jag bär på ett guldägg och försöker att inte oroa ihjäl mig för att något ska gå fel.

    Men tänk också på att du kanske redan haft en toxoplasma-infektion tidigare i livet, risken är stor om du haft katt, och då förstod jag det som att man dessutom är immun efter det. Läste att antal rapporterade fall (för några år sedan) var 14-15 fall på ett år. För listeria är det bara 6-8 på ett år. Sverige har över 10 miljoner invånare. Verkar även som om de som blir smittade av kött lika gärna kan bli det av dåligt hanterad mat i något annat land. Tänker att buffémat på ett all inclosive ställe i värmen ska vara en större risk än en restaurang i Sverige. Tänker att egentligen borde det vara okej att äta all mat, men att om du har väldigt väldigt otur och blir smittad hade du velat spola tillbaka tiden och valt bort den maten som Livsmedelsverket varnar för. Men sen handlar det som sagt om att ha väldigt väldigt otur. Läste om Sanna Lundell som fick listeria när hon var gravid med sitt första barn, då var hon typ i vecka 33 så barnet blev sjukt, men allt gick bra tillslut. Hon sa i alla fall att hon följt Livsmedelsverkets rekommendationer, men blev ändå sjuk.
  • Ingentingviktigt
    LinneaWookie skrev 2019-05-07 11:06:06 följande:

    Usch ja det där är ju jobbigt....Vet vi hur pass riskfyllt ett VUL är för det lilla kornet där inne egentligen? <3 :-/


    Jag gjorde VUL i vecka 8, och då var läkaren väldigt noggrann med att påpeka att det absolut inte var någon som helst risk för embryot med undersökningen.
  • Ingentingviktigt

    Är det någon här som gjort Kub-test tidigare eller förstått hur det går till? Vi får betala det själv eftersom jag är under 35, så jag har bokat in privat. Först har jag fått en tid för blodprover och sen 10 dagar senare för ett ultaljud. Görs något snabbt ultaljud när de tar blodproverna för att veta att embryot har växt som det ska? Får man svar direkt vid ultaljudet då även blodproverna borde vara klara då?

    Jag har börjat oroa mig så mycket för testet, det är desssutom mitt i veckan, så ska jobba 3 dagar efter ultraljudet. Jag har fortfarande känt lite illamående i veckan, och kräkts lite. Brösten är pyttelite ömma, känns bara om jag tar på sidorna. Tröttheten har nästan helt försvunni, i natt somnade jag vid 2, hade iofs sovit middag på dagen. Min tröga tarm har verkligen försvunnit. Jag kissar väldigt mycket på morgonen, men går inte upp på nätterna längre. Har känt lite molvärk i svanskotan på morgonen, men ingen riktig växtvärk i magen som tidigare veckor. Tycker även min mage borde vara större då jag ätit så mycket för att lindra illamåendet. Är i vecka 11 (10+5).

  • Ingentingviktigt
    Aquariana skrev 2019-05-12 10:20:31 följande:

    Man gör blodprovet och sen UL några dagar senare som du säger. Det görs inget UL precis efter blodprovet tyvärr. Eftersom du gör blodprovet tidigare än UL så ska du få svar samma dag som du gör ditt ultraljud :). (Har inte hunnit göra min KUB än men det är så jag förstår det)

    Förstår din oro, men tror att du kan vara lugn. Som jag förstått är det inte konstigt att symtomen lugnar ner sig vid den här tiden. Kallas tydligen för ?spök-veckorna?.


    Tack för svar. Det känns redan nu som vi kommit så långt, vill bara börja köpa barnkläder, appen är snart uppe i 30% avklarad graviditet. Kan inte föreställa mig hur det skulle vara att få negativa besked och sen försöka gå iväg och jobba. Oroar mig inte för ds egentligen, men de andra kromosomavvikelserna skulle jag aldrig klara av. Drömde häromnatten att fostret var på tok för litet också, och barnmorskan i drömmen sa ?Det här har inte växt sedan vecka 8, jag kan inte förstå hur du mått så dåligt?. Verkligen sjuk dröm.

    Hoppas på tidiga spökveckor.
  • Ingentingviktigt
    Mamanhattan skrev 2019-05-12 21:36:59 följande:

    Låter HELT normalt, det "ska" ju börja avta nu. Och skulle det mot förmodan vara något kan du säga att du fått magsjuka, då vill ingen på jobbet se dig på några dagar i alla fall... Lycka till!


    Jag kände nog mig för bra igår på dagen. För sen kräktes jag på kvällen igen och på morgonen var det riktigt nära. Men hoppas det blir bättre snart.

    Så glad och lättad idag. Var på första Kub-besöket för blodprovtagningg. Blev glatt överraskad när hon ändå ville göra ett ultaljud innan för att se att fostret var tillräckligt stort. Enligt IVF-beräkningen är det 11+0 idag, och fostret var lika stort som ett 11+1 och hjärtat pickade på fint.
Svar på tråden BF december 2019