Ingentingviktigt

Äldre 6 Apr 14:51

945 svar

BF december 2019

Najo skrev 2019-04-05 18:29:24 följande:

Hej,

Jag skrev ett inlägg här för 1 v sedan om att jag plussade (för en vecka sedan). BF 3 dec 2019. Jag har blivit gravid samtliga 3 ggr (på första försöket med IVF). Sista gången var dock annorlunda då jag fick ett fryst embryo som blev över från andra IVF försöket 2014.

Nu när jag vetat om att jag är gravid sedan en vecka tillbaka har jag börjat oroa mig för nästa steg dvs tidigt ultraljud som ska göras 17 april (v8), att det ska finnas ett hjärta som slår. De dagar jag känner symptom (molvärk och bröst) är jag superglad men aå kommer dagar jag inte känner mkt alls. Då får jag ångest och undrar om allt avstannat där inne. Någon mer som känner som jag? Tiden mellan embryoåterföringen och testet var överjävlig men nu känner jag att det blir jobbigt igen. Jag är 44 och det är typ sista tåget för mig. Tycker också det suger att hålla graviditeten för mig själv. Vill ju bara berätta för alla om min lyckan.

Vårt barn är också beräknat till 3:e december. Min första graviditet, men vi har längtar efter barn sedan 2012 (Privat IVF blev det tillslut). Jag känner precis som dig. Symtomen kommer och går, är överlycklig när jag känner någonting. Känns som jag går på helspänn hela tiden, har läst att huvudvärk kan vara ett tecken pga hormonerna, men för mig kan det lika gärna bero på oro. Annars är det mest lukter jag känner väldigt starkt, men har inte kräkts än. Helt sjukt att både jag och sambon går runt och önskar att jag snart ska börja kräkas. Mitt ultaljud blir 18:e april. Jag har berättat för några vänner och min lillebror, då alla vet att vi haft svårt att få barn. Min sambo berättade för sin bror förra veckan och fick då kommentaren ?Det var på tiden?, trodde jag skulle explodera av ilska, han sa inte ens förlåt när han fick veta att det var IVF. Min mamma vill jag inte berätta för på telefon (hon bor långt bort), om allt går som det ska och jag kan hålla mig från att berätta, får hon veta i vecka 10. Jag tycker du borde berätta för någon vän i alla fall.

Jag önskar bara att jag kunde känna glädje istället för sån stark oro för missfall.

Ingentingviktigt

Äldre 6 Apr 16:31

#185

Anonym (Em) skrev 2019-04-06 15:32:21 följande:

Det är långt från alla som spyr! Finns vissa som inte ens får symtom alls :)

Jag var gravid för 7 månader sen och hade inga symtom alls förutom att brösten ömmade, den graviditeten slutade i missfall. Nu när jag är gravid har jag alla symtom på listan och denna graviditeten verkar gå bra :) barnmorskan sa dessutom att mitt dåliga mående är en bra indikation på att allt är som det ska! Så förstår att man längtar efter att känna av graviditeten.

Hehe, det lugnande mig inte alls, för det är precis därför jag är så orolig. Jag tror bara att personer som lätt blir gravida på egen hand har lättare att slappna av i och vara nöjd med få symtom. Har man väntat efter barn under flera års tid och vet att det är omöjligt att bli gravid på egen hand, hade starka symtom med illamåendet lugnat. För jag har också läst att mycket illamående är ett bra tecken.

Ingentingviktigt

Äldre 6 Apr 16:43

#188

Najo skrev 2019-04-06 16:30:40 följande:

Ja det är verkligen svårt att slappna av. Ju mer tiden går desto mer har man att förlora. Har nog inte känt så mycket annorlunda med mina 2 tidigare graviditeter (brukar inte må illa) men som sagt oron finns och ibland tänker jag att jag kan inte vara gravid. Magen putar lite (är slank) men just nu får jag känna efter för att känna symptom. Har UL v8 (8+0) den 17 april hos min IVF klinik. Men har prelbokat ett tidigt vaginalt ul nästa lördag 13 april. Om det ff känns lite för lite kanske jag tar den kollen pga oron.

Jag inbillar mig att det syns på min mage också, men fick mage redan av alla IVF-hormoner och så vågade jag inte simträna under den tiden heller. Inbillar mig att jag är mer hungrig också och de få gånger jag känt något som kan påminna om illamåendet har jag ätit någonting. Fast jag är inte typen som kräks så lätt heller

Jag räknar också ner dagarna till Ultaljudet. Försöker ställa in mig på dåliga besked, för att vara mentalt förbered, men kommer nog bryta ihop i vilket fall. Hoppas så att få höra ett hjärta slå och att fostret är i rätt storlek.

Ingentingviktigt

Äldre 6 Apr 17:22

#190

Najo skrev 2019-04-06 16:47:28 följande:

Exakt samma här. Skulle bryta ihop totalt hur mkt jag än förbereder mig. Kånner ju redan starkt för det lilla livet där inne. Är född 75 och oroar mig för missfallsrisken pga åldern. Framförallt missed abortion som verkar vara den vanligaste typen. Rent krasst kan det ju vara avstannat sedan flera veckor. Hur ska man kunna glädjas. Försöker verkligen men så kommer den där negativa tanken upp, "vad trodde du? Att du skulle ha sån här flyt.."

Ja, precis det jag också oror mig för, och att mensen ska hålla sig borta och kroppen luras med halvsvaga symtom. Innan jag fick reda på att jag och sambon inte kunde bli gravida, blev jag ofta skengravid dagarna innan mensen, tillslut tog jag ett test och då väl kom mensen. Nu har jag tagit 3 positiva test, men vågar inte testa mer.

För några veckor sedan trodde vi aldrig att vi skulle kunna bli gravida och kliniken råde oss till att bara köpa ett IVF-försök då det var så osäkert på hur det hela skulle gå. Men vi sa för oss själva att om ett embryo växte till sig som det skulle och gick att återinföra skulle vi kunde lägga alla sparpengar på försök för att bli gravida. Så blev vi istället gravida på det första försöket och allt jag kunde tänka vad ?Varför gick det så bra, när kommer bakslaget??.

Ingentingviktigt

Äldre 7 Apr 10:25

#203

Najo skrev 2019-04-07 06:38:45 följande:

Hej, måste fråga dig en sak som tagit fler gravtest. Det här är inte likt mig men jag överväger att ta gravtest för att konfirmera tt jag ff har hcg i kroppen. Aldrig gjort så tidigare, men nu har jag börjat noja då jag tycker brösten ömmar mindre. Jag har dock molvärk i livmodern. Ser att det finns gravtest med veckoindikator. Har du kört det? Och i sånt fall funkar det/tillförlitligt?

Det var ett sånt test som var mitt första test. Tog ett sånt test 13 dagar efter äggutplock på ruvdag8 med ett 5 dagars. Då visade testet 1-2 veckor. Sen nästa dag tog jag ett vanligt test som gav ett rätt tydligt streck och 3 dagar senare tog jag ett till vanligt som gav ett starkare streck. Jag är orolig för att det ska stå fel siffror. Har läst att såna test kan visa fel, och att det inte behöver betyda att graviditeten stannat av.

Mina bröst har knappt ömmat på ett dygn nu. Det är fortsatt större än de brukar vara och jag ser blodådror, men har kunnat sova på mage i natt utan problem. Känner mest bara svanksmärta nu.

Ingentingviktigt

Äldre 7 Apr 10:31

#204

Anonym (hemlisen) skrev 2019-04-07 08:06:07 följande:

Nä, det där är en myt.

Jag vet en tjej som mådde jätteilla, men det visade sig att fostret ej utvecklats. Däremot var moderkakan kvar och fortsatte producera gravidhormoner. (Hon var tvungen att genomgå en skrapning och då försvann illamåendet med moderkakan).

Mao så behöver inte konstant illamående betyda bra graviditet! Det finns alla varianter!

Ingen garanti för att det kommer gå bra, men statistiskt verkar det vara ett bättre tecken än inget illamående. I artikeln står det att ungefär hälften mår illa och hälften mår inte illa, men det betyder ju inte att alla som mår illa föder levande barn och att alla som inte har illamående får missfall.

sverigesradio.se/sida/artikel.aspx&artikel=6526929

Ingentingviktigt

Äldre 7 Apr 10:33

#205

Ser nu att artikel-länken inte verkar funka, men googla ?Illamående hos gravida kopplas till färre missfall? + Sveriges radio.

Ingentingviktigt

Äldre 7 Apr 11:20

#208

Anonym (hemlisen) skrev 2019-04-07 10:45:05 följande:

Studien visar att det är en indikation på att så är fallet ja. Urvalet 797 personer i en homogen grupp.

Men att illamående automatiskt skyddar en från missfall vidhåller jag är en myt

Vem har påstått något sånt? Jag skrev att illamående var ett bra/bättre tecken, inte ett säkert tecken eller ett automatiskt skydd.

Ingentingviktigt

Äldre 10 Apr 20:05

#254

Najo skrev 2019-04-10 13:46:39 följande:

Hej,

Var på tidigt VUL idag, vecka 6+0. Såg bara en hinnsäck på 6.8 mm. Enligt hennes maskin är jag i 5+3 men hon säger det kan diffa fel en vecka åt ena el andra hållet. Ångrar att jag gjorde detta då jag är ännu mer orolig nu. Ett tips till er andra att tänka på om ni funderar att det kan vara bättre att vänta. . Hon sa varken bu el bä och att det det kan vara för tidigt bara (att jag inte skulle oroa mig så mkt). Får bara stå ut nu en vecka till jag ska på vul på min ivf klinik. Just nu sitter jag på jobbet och vill bara gråta för att jag hade hoppats på mer idag. Först hinnsäck sedan gulsäck och foster. Hoppas mitt lilla där inne växer nu som jag hoppas på.

Men 4 dagar fel låter inte som så mycket. Jag ska till barnmorskan på måndag vecka 6+6, vet inte ens om det blir något ultaljud då, eller om jag får vänta till på torsdag då jag ska till min klinik vecka 7+2. Enligt kliniken var måndag den tidigaste dagen de ville boka in mig för ett ultaljud, men då det var fullbokat fick jag torsdagstiden istället. Håller tummarna för att det går bra för dig nästa vecka. Känner du några symtom?

Själv är jag rädd att kroppen spelar mig ett spratt eller om jag verkligen börjat må illa. Det känns som allt luktar så starkt. Min arbetsplats (sjukhus) känns inte som den bästa. Igår fick jag för mig att det luktade pizzasallad i hela korridoren (tror en patient åt pizza eller något med vinäger). Vet inte om jag tänker att jag borde må illa och kräkas och därför får konstiga reflexer, men senaste 3 dagarna har jag fått hulkningar, speciellt när jag varit hungrig, har stått ock spottat ut spott över toaletten och önskat att få kräkas, men det kommer inget kräk även om det kliar i halsen, harklingar eller rapningar kan döva känslan lite. Huvudvärk känner jag också, men vågar inte dricka så mycket kaffe. Kissar en hel del, är förstoppad och brösten ömmar av och till, speciellt på natten. Känner mig så ynklig, tycker så synd om min snälla sambo som får stå ut med mitt gnäll.

Ingentingviktigt

Äldre 14 Apr 22:04

#326

Lillies skrev 2019-04-14 20:02:59 följande:

Jag är i vecka 7 (6+5) idag. Har börjat frysa så sjukt mycket.. Nån mer som huttrar mer än vanligt nu?

Såå svullen om magen också. Är smal i grund och botten men denna graviditet syns ju redan på magen, pga svullnaden. Det får gärna lägga sig lite, vill inte gå ut med det förrän det gått lite tid :)

Nån mer som tycker att symptomen kommer och går? Ibland är det brösten som ömmar, ibland kan jag ana ett illamående. Hunger DELUXE

Vi är exakt på samma dag, och jag känner verkligen igen mig. Fryser som bara den vissa kvällar. Var och simmade förra veckan och fick en chock av att man redan såg en mage i baddräkten, men kan kanske bero på att jag känner mig hungrig större delen av min vakna tid, det har blivit en del middagar ute då jag har svårt för matosen i lägenheten och lukten från kylskåpet. Blev i början tokig av att symtomen kommer och går, speciellt när det gäller brösten, som oftast känns av mest på natten, men nu börjar jag vänja mig och försöker att inte oroa mig.

Ska på mitt första besök till barnmorskan imorgon, hoppas på ett tidigt ultraljud.

BF december 2019

INNEHÅLL