Ingentingviktigt skrev 2019-04-06 14:51:29 följande:
Vårt barn är också beräknat till 3:e december. Min första graviditet, men vi har längtar efter barn sedan 2012 (Privat IVF blev det tillslut). Jag känner precis som dig. Symtomen kommer och går, är överlycklig när jag känner någonting. Känns som jag går på helspänn hela tiden, har läst att huvudvärk kan vara ett tecken pga hormonerna, men för mig kan det lika gärna bero på oro. Annars är det mest lukter jag känner väldigt starkt, men har inte kräkts än. Helt sjukt att både jag och sambon går runt och önskar att jag snart ska börja kräkas. Mitt ultaljud blir 18:e april. Jag har berättat för några vänner och min lillebror, då alla vet att vi haft svårt att få barn. Min sambo berättade för sin bror förra veckan och fick då kommentaren ?Det var på tiden?, trodde jag skulle explodera av ilska, han sa inte ens förlåt när han fick veta att det var IVF. Min mamma vill jag inte berätta för på telefon (hon bor långt bort), om allt går som det ska och jag kan hålla mig från att berätta, får hon veta i vecka 10. Jag tycker du borde berätta för någon vän i alla fall.
Jag önskar bara att jag kunde känna glädje istället för sån stark oro för missfall.
Det är långt från alla som spyr! Finns vissa som inte ens får symtom alls :)
Jag var gravid för 7 månader sen och hade inga symtom alls förutom att brösten ömmade, den graviditeten slutade i missfall. Nu när jag är gravid har jag alla symtom på listan och denna graviditeten verkar gå bra :) barnmorskan sa dessutom att mitt dåliga mående är en bra indikation på att allt är som det ska! Så förstår att man längtar efter att känna av graviditeten.