Vuxen varannan vecka

Eftersom du och din sambo har olika uppfattning tycker jag att ni ska dela upp era ansvar i två där det är möjligt, ex två tvättkorgar. Din sambo har huvudansvar för sitt och sin sons grejer, hur de fördelar det hela är upp till de. Du har huvudansvar för ditt och din dotters grejer och det är upp till er två att fördela er emellan.

På så sätt drabbas inte du av din sambos val och din sambo får inga fördelar av dina val.

Jag tycker personligen att det där varannan vecka-liv med förvuxna fågelungar som vill bli utfodrade och uppassade har ett bäst före datum.

Hans son har passerat det med råge och han är så söndercurlad så det finns inte, det finns för sjutton 21 åringar som har skaffat egen familj vid det här laget.

Du får ställa högre krav på din sambo, han får skicka sonen till arbetsförmedlingen och det idag. Vill han inte det så får han väl börja plugga?

Vid 21 var jag sambo och hade två barn...

Visst kan man bo hemma när man är 21 år, det är inte ovanligt i tex Stockholm där det är svårt och dyrt att få tag på bostad.
Pluggar man dessutom är det ju inget konstigt att man bor hemma för att slippa ta stora studieskulder osv 

MEN bor man hemma vid 21 års ålder ska man naturligtvis hjälpa till med att städa, diska, tvätta,  laga mat osv, man får ta sin del av ansvaret i hemmet.

Du måste ta ett ordentligt prat med både din sambo och hans son och säga att du inte tänker sköta allt utan alla tar sin del, ta ett allvarligt samtal, kanske det hjälper när dom verkligen förstår hur du känner, gör dom inte det så får du sluta att göra saker för sonens räkning.
Din sambo borde ta samtalet med sin son men om inte sambon förstår dig så försök att ta ett gemensamt samtal och se ifall det blir någon ändring.

Hoppas att dom lyssnar och det löser sig för er och att alla gör sitt hemma.

Hoppas det är inte du som försörjer / städar efter sonen.

Om ja , då borde ni ändra på detta.

De 2 mansbebisarna bör lösa allt själva.

Obligatorisk militärtjänstgöring hade sina fördelar, synd de tog bort det.

Han kan väl fortfarande mönstra om han varken vill jobba eller plugga.

Alt 1) detta kommer att fortsätta i ganska många år till.

Alt 2) du ställer krav på sambon med tydliga konsekvenser.

Observera att sambon har all rätt att curla, tycka synd om och försörja sin son.

Du kan välja att acceptera detta eller vara tydlig med hur du vill ha det i ditt hem/hushåll, ställa krav och i värsta fall flytta isär.

Jag har själv ett problem med ett barn som borde klara sig bättre och ta ansvar sett till ålder men det funkar inte riktigt pga en diagnos. Kanske är jag också lite blödig men har mer tålamod med utveckling, mognad.

Min sambo störs av detta, märker jag, och jag tänker ofta att vi kanske skulle flytta isär några år och vara särbos. Då skulle jag slippa dåligt samvete och vi kan ta fullt ansvar för våra resp. hem.

Så som du beskriver din tillvaro skulle jag troligen välja att flytta isär, skulle inte orka med en sån gökunge. Alternativt skaffa en liten mysig övernattningslägenhet och fly fältet varannan vecka, lämna åt herrarna att sköta sig själva. Komma hem på "barnfri" vecka och förvänta mig ett skinande rent hem, tom tvättkorg och fullt kylskåp..

Nej han läser inte något.

Söker kanske jobb om ngn ber han typ.

Min dotter läser 100%och jobbar utöver det.

Hon har dessutom redan jobb efter skolans slut i juni.

Hjälper tyvärr inte att prata med någon av dom.

Hoppas ni har separat ekonomi, annars skaffa det direkt. Sponsra inte dagdrivarlivet. Är sonen hungrig så kan han själv fixa nåt att äta, eller så får hans pappa göra det.
Sen hade jag pikat sambon oavbrutet med hur duktig xx är som både studerar och jobbar, och dessutom skaffat sig ett jobb i Juni. Jag hade verkligen gnuggat in det i hans fejs.....

Om det inte hjälper att prata så blir valet enkelt:

Acceptera och stå ut med att det är som det är eller agera för en förändring av din boendesituation.

Det finns tyvärr inget sätt att ändra någon annans beteende om personen saknar intresse eller förmåga. Vill du nte flytta isär permanent får du hitta ett sätt att hantera situationen på eget sätt. Typ nån slags "flykt"/frizon under de veckor sonen är i huset.

Lite tips (med tanke på föregående förslag);

Om det inte gör nån skillnad att prata så kommer det absolut inte göra nån skillnad att provocera och ge dåligt samvete på olika sätt. Det leder på till ännu surare stämning, kinflikter och energispill.

Då är det bättre att "snabbspola" och flytta isär direkt.

Vänta tills din dotter är på gång att flytta och kräv då att ni ska bli barnfria permanent i samband med det. Då kanske din man upplever det som rättvist när inget av era barn får bo kvar längre.

De är båda vuxna.

Det här är bra. Lägg över på din sambo att ta hand om sitt barn och du tar hand om ditt. Dela upp matlagning, tvätt, kostnader, städ. Din sambo kan till exempel laga mat de veckor hans barn är där, du tar övriga veckor. Försök så mycket du kan distansera dig från allt merarbete och merkostnader hans barn innebär, låt det vila helt och hållet på hans axlar. Sluta täck upp. Vill de inte prata, prata inte. Berätta bara att från och med nu lyfter du inte ett finger för att serva hans barn. Om det så handlar om skitiga strumpor på golvet så låter du de ligga kvar och påminner i stället din sambo att han har strumpor att plocka upp efter sitt barn. Ställ in dig på mer egentid de veckor sonen är där och att sambon kommer att vara upptagen med annat. Du kommer må mycket bättre när din sambos val inte längre är ditt bekymmer.

jaha? för en massa  väldigt unga föräldrar vill ju samhället ha. (obs ironi)

Det är väl inget att uppmuntra till precis 

Ni kan inte kasta ut någon av era ungdomar. Man är försörjningsskyldig tills barn är 21. Vill de flytta och har råd, så toppen! 
Däremot hoppas jag sonen försöker hitta sig ett jobb eller pluggar så att han inte bara sitter och gör ingenting  - och DET måste du/ni kunna kräva av honom. Vad säer hans mamma? 

Pappa och son behöver ta ett snack om framtidsplaner, helt enkelt. Kanske hjälpa sonen att hitta rätt i djungeln med hur ma ngör med allt, innan han kan flytta hemifrån. Samma med din dottern om hon har funderingar.

Nej, man är endast försörjningsskyldig tills barnet är 18 om de inte studerar i grundskola eller gymnasiet, då som längst till 21. Googla - finns info lätt att hitta.

För det är bättre för samhället med outbildade ungdomar som vägrar arbeta?

Sen tolkade jag inte inlägget som uppmuntran till att mansbebisen som bor med pappa ska sätta barn till världen precis. Mer som att vissa människor är vuxna med egna hem och familjer i den åldern - enligt mig klart att föredra!

Gäller upp till 21 om barnet pluggar inte annars.